I lördags var det La Grande Final för årets Melodifestival. Det blev en fantastiskt bra show från första stund, med Måns Zelmerlöv och Shima Niavarani som suveräna programledare. Det var hög nivå av både professionalitet och självdistans. Och givetvis ett stort tack till Christer Björkman för de gångna tjugo åren. Det går nog inte överskatta hans insats. Det ska bli intressant se hur hans projekt med American Song Contest landar over there.
Jag tycker att alla artisterna lyfte sig i finalen, jämfört med inspelningarna (ok, inte Anton Ewald då, men hans tonsäkerhet kände man ju redan till). Det gjorde det hela rätt svårtippat. Min favorit var ”Dandi dansa”, men jag förstod att Danny Saucedo inte skulle vinna. Övriga där uppe i toppen blev ungefär som väntat. Nu blev det Tusse som tog hem en jordskredsseger med sin ”Voices” och det blir jättebra representant för Sverige i Eurovision Song Contest.
Nu får ämnet vila fram tills Rotterdam välkomnar oss i mitten av maj.