Så var Melodifestivalen 2021 igång. Det blev ju lite annorlunda pga pandemin. Ingen sällskapsresa ut i vårt avlånga land. Inga publikbilder med glitter och glamour. Inga direkta publikresponser heller – även om produktionen gjorde sitt bästa via förinspelat dito. Jag tycker de löste det hela med den äran. Annexet fungerar bra för ändamålet. Programledarparet, Lena Philipsson och Christer Björkman, var… jaa… den förstnämnda gör det bra. Hennes komiska sida fick komma fram och hennes inledningslåt var mycket bra. Christer däremot… njae… han passar nog åtskilligt bättre på annan plats i produktionen. Inte katastrofalt, men mycket stelt. Nästan lika stelt som när han stod staty inne i ”Livslustkammaren”, där Herman Lindqvist var ciceron. Kul inslag. Nåväl. Över till musiken och låtarna.
Här kommer röster från the SvBG jury:
1. ”Dandi dansa” – Danny Saucedo
(Gick direkt till final)
Detta var den mest självklara vinnaren i startfältet, utan tvekan. Ett smart nummer, med sinnrik scenografi, en tydlig rip-off från Jamiroquais klassiker ”Virtual Insanity”. Men det spelar ingen roll. Det blev så bra, även om de således inte tänkte utanför boxen. 😉 Hursomhelst: Mycket glädje och en riktigt, riktigt bra låt. Danny har varit på prispallen alla tre gånger han varit med tidigare i Mello. Det blir upprepning av det i år också. Självklart!
2. ”Jag tänker inte alls gå hem” – Arvingarna
(Gick direkt till final)
Jag ville så gärna placera dem längre ned, men varför ska jag göra det? Låten gick ju hem (även om de inte alls tänkte gå hem). Ett glädjepiller med bra stämsång och tydliga stölder från ”It’s Raining Men”, ”Like A Virgin” och Linda Bengtzing. Men det gör inget. Det är bara att kapitulera för Arvingarna ännu en gång. Och finalplatsen befästes med ett Diggiloo-inspirerat slut.
3. ”Horizon” – Jessica Andersson
(Blev 5:a)
Detta var Jessica Anderssons åttonde gång hon var med i Mellosammanhang. Kanske var det därför jag hade räknat bort henne. Men det ska man tydligen aldrig göra. Jessica levererar alltid och här var det en klassisk mellolåt med vacker melodi och ovanligt snygga körer. Jag gillade den, men tyvärr gick den inte vidare.
4. ”Pretender” – Lillasyster
(Gick vidare till andra chansen)
Kanske var det här den hårdaste låten i år. Inte mig emot. Jag gillade den verkligen. Tyngden spelar mig ingen roll så länge som låten är så melodiös. Att man dessutom faktiskt kunde uppfatta större delen av texten gör den ännu bättre. Snudd på högre placering för mig. Jag är glad att få höra den på nytt i andra chansen.
5. ”The Missing Piece” – Paul Rey
(Gick vidare till andra chansen)
Jag minns att jag var tvehågsen redan i fjol när Paul Rey framförde ”Talking In My Sleep”. Den låten kom smygande senare för mig. Sannolikt är det samma sak med den här. Jag gillade den, men det var ändå nåt som saknades. Det var däremot en fin innebörd av texten, som sägs handla om hans barn, även om det inte är helt uppenbart heller. Värd en ny chans i alla fall.
6. ”One Touch” – Kadiatou
(Blev 6:a)
Intressant och något oväntat att två av de senaste årens framgångsrika Idoldeltagare kom på de två sista platserna. Jag tror det beror på låtmaterialet. Okej, Kadiatou har gjort åtskilligt bättre ifrån sig tidigare, men den här låten var inte heller det bästa som det rutinerade låtskrivarteamet har släppt ifrån sig. Visst, basen var jättebra och den hade en refräng som sätter sig, men det var ändå nånting som saknades. Därmed inte sagt att den inte blir en hit på Rix FM och på dansgolven.
7. ”Fingerprints” – Nathalie Brydolf
(Blev 7:a)
Ingen tvekan om att även Nathalie Brydolf har stor talang och gör sitt bästa med stor inlevelse, men det här var inte en tillräckligt stark låt. Ballader har det ofta så svårt i det här sammanhanget. Kanske behöver vi fler genomlyssningar för att kunna ta balladerna till oss? För mig är det så i alla fall.
Kuriosa: Jag och några av mina trevliga arbetskamrater tippade slutresultatet via Melloappen. Där fick jag faktiskt 5 rätt av 7 möjliga. Jag bytte bara plats på Paul Rey och Kadiatou. Väldigt nöjd med det resultatet. (OBS! Jag tippade alltså var jag trodde skulle bli slutresultatet, inte utifrån vad jag själv tyckte)
Hmmm… Lena Ph var ju något av det stelaste som stått på en scen och öppningsnumret ett av de sämsta jag sett.