Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Trettondedag jul
Gudstjänst i Piteå kyrka
6 januari 2012
Tema: Guds härlighet i Kristus
Text: Kol 1:11-14


När jag tänker på dagens tema ”Guds härlighet i Kristus”, så tänker jag av nån anledning på en kristallkrona, en stor vacker takkrona med många prismor som reflekterar ljuset.

Det är en enkel bild av Guds härlighet. Samma härlighet som finns i himlen gyllene salar, samma härlighet som har uppenbarats gång på gång i historien, blir som allra tydligast när Gud blir människa.

Som en av julpsalmerna säger: ”Evige Fader, evig är din strålglans, evigt är ljuset från Betlehem. Här över barnet evig lyser glorian. O kom, låt oss tillbedja, O kom, låt oss tillbedja, O kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.” (Sv Ps 122:5)

Herrens härlighet har uppenbarats för oss och jag tänkte i dagens predikan gå in på några viktiga dimensioner av detta.

För det första:

Herrens härlighet uppenbaras för världen genom Jesu födelse

Som sagt: Gud blir människa. Gud tar sin boning mitt ibland oss, men inte på det storslagna sätt som vi kanske hade förväntat oss. Nej, Gud kommer till världen som ett litet barn. Jesus föds, i all enkelhet, i stallet i Betlehem. Gud blir människa och namnet Jesus avslöjar vad tanken är: Jesus betyder ”Gud är frälsning” – Jesus kommer till världen för att rädda världen, dig och mig.

Det visar vilken inställning Gud har till oss. Det låter oss ana den himmelska härligheten, som vi alla har möjligheten att bli en del av, efter att Jesus fullbordat sitt uppdrag, efter sin död på korset.

Allt är efter skrifterna. Många av händelserna, inte minst kring Jesu födelse, är förutsagt på flera ställen i Gamla Testamentet.

Ta bara detta med de vise männen och deras gåvor. Vi läste tidigare från Jesaja: ”Från Saba kommer de alla med last av guld och rökelse, och de förkunnar Herrens ära” (Jes 60:6)

Och vi kan läsa från dagens psaltarpsalm: ”Kungar från Tarshish och fjärran kuster skall komma med gåvor, kungar från Saba och Seba skall bära fram sin tribut. Honom skall alla kungar hylla, alla folk skall tjäna honom. Han räddar den fattige som ropar, den arme som ingen hjälper. Han förbarmar sig över de svaga och fattiga, räddar de fattigas liv. Han befriar dem från våld och förtryck, deras liv är dyrbart i hans ögon. Må han leva och hyllas med guld från Saba. Må man ständigt be för honom och välsigna honom dagen lång.” (Ps 72:10-15)

Ja, det här är förutsagt. Allt är en del av Guds stora frälsningsplan. Allt startar här i Betlehem. Herrens härlighet uppenbaras för världen genom Jesu födelse.

Det var den första punkten. Den andra punkten lyder:

Herrens härlighet uppenbaras för oss genom att vi får möta Jesus i våra liv.

Julens händelser är, av nån anledning, lätt att hålla ifrån sig. För många döljs det glada budskapet av julmyset, maten, julklapparna och barnens tindrande ögon. För många förblir Jesus bara det söta barnet i krubban, om ens det. På samma sätt kan påskens avgörande händelser vid korset och den tomma graven bara stanna vid en historisk händelse för många och inte en verklighet i vårt eget liv.

För hur det än är så är det bara när vi personligen får möta Jesus som Herrens härlighet förmår lysa upp våra liv på det sätt som det är tänkt, förnyande och livsförvandlande.

Ofta har vi ju inte plats för Gud i våra liv. Men när livskriserna kommer, när vi är så tömda på vårt eget att vi bara orkar ropa på hjälp, det är då Jesus kommer till oss. Eller rättast sagt, det är då det blir uppenbart för oss att han funnits vid vår sida hela tiden, nära, väntande, längtande att ge oss del av det överflödande livet. Det är tur att Jesus har tålamod och ger oss den tid vi behöver. Ja, det är inte tur, det är nåd.

Vad innebär det då? Vad innebär det överflödande livet och den härlighet som Jesus vill ge oss? Vi går till episteltexten. Så här står det:

Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset. Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder.” (Kol 1:11-14)

Vilken fantastisk text! Guds ord säger att Guds härlighet har kraft och att den ska ge oss den styrka vi behöver för att kunna vara uthålliga och tålmodiga – och inte bara det: att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga.

Jesus har gjort oss värdiga att ta emot det arv som väntar på oss i ljuset, i hans närhet. Vi är friköpta och har fått förlåtelse för våra synder. Jesus har fört oss ut ur mörkrets välde, in i Gudsrikets härlighet, redan här och nu, när vi mött honom i våra liv.

Är inte detta fantastiskt?

Låt oss då släppa allt annat som hindrar oss från att ta emot detta. Låt oss ropa på Jesus, så att vi får möta honom i våra liv, för första gången eller på nytt, så att vi får ta emot vidden av Herrens härlighet. Låt oss tacka honom som har gjort allt detta möjligt!

Ja, tack Jesus!

Märker ni hur kristallkronan börjar glittra igen? Det är Herrens härlighet som uppenbaras för oss på nytt idag.

Och det leder oss till sista punkten och det är att:

Herrens härlighet uppenbaras för andra människor genom oss.

Det är fantastiskt när kristallkronan börjar skimra och glittra igen, när Guds härlighet uppenbaras för oss på nytt, när vi blir påminda om det här och när prismorna dammats av genom förlåtelsen. Då kan ljuset på nytt reflekteras och prismorna sprider det härliga ljuset.

Det är du och jag som är prismorna i kristallkronan. Vi har fått del av Herrens härlighet och vi får skimra i alla färger när ljuset reflekteras i oss och genom oss.

Det är detta som är tanken med allt, att inte bara ta emot för egen del, utan även att reflektera, spegla, skicka vidare det som vi dagligen får ta emot från Gud själv: Guds enorma kärlek, den djupa glädjen, friden i hjärtat, befrielsen i försoningen, hoppet om himmelriket, tryggheten och vissheten om att vi är Guds älskade barn och att ingenting – ingenting – ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016