Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Trettondedag Jul
Öjeby kyrka
6 januari 2011
Tema: Guds härlighet i Kristus
Text: Matt 2:1-12


Tänk vad tiden går fort. Man behöver inte vara nåt större mattegeni för att räkna ut att det idag på Trettondedag jul redan är tretton dagar sen vi firade Jesu födelse runt hela vårt land. Det känns som nyss.

Enligt vår tradition var det på trettondedagen som de österländska stjärntydarna kom för att hylla judarnas nyfödde kung. Vi hörde om det nyss i textläsningen. Det står att de följde stjärnan, men en sak jag har grubblat över är hur de då kunde komma till Jerusalem och inte till Betlehem? Man skulle kunna misstänka att de hade litat mer på sin nyinköpta GPS än på stjärnan? Men å andra sidan fanns det ju inte speciellt många GPS:er på den tiden, så det kan ju inte vara den orsaken. Nej, sanningen är kanske mest att de litade mer på sitt förnuft än på vad de gamla profetiorna sa. Förnuftet sa dem att en blivande kung måste ju födas i det kungliga palatset i Jerusalem. Men profetian från profeten Mika, som levde ca 700 år före Kristi födelse, säger: "Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel" (Matt 2:6)

Hade de nöjt sig med att läsa skrifterna och följa stjärnan hade de säkert kommit direkt till stallet i Betlehem. Men till slut kom de fram och de föll på knä och hyllade det nyfödda Jesusbarnet.

Vilka var då de här österländska stjärntydarna? Svensk Studiebibel säger att det är oklart vilka de var. De kan ha varit medisk-persiska präster som fungerade som lärare i religion och vetenskap, speciellt i astrologi och läkekonst. Det är också möjligt att de var babylonier och tillhörde de kaldeiska visa män som Daniel på sin tid var tillsatt som furste över.

Det är mycket möjligt att de hörde till de många hedningar som hade hört löftena om Messias och som väntade på Israels Frälsare. Israel hade ju levt i fångenskap i Österlandet, och det är väl mycket troligt att Israels hopp hade blivit känt bland hedningarna som bodde där.

I så fall kände de säkert till Bileams profetia i 4 Mosebok. Där står det: ”Jag ser honom — men inte nu, jag skådar honom — men inte nära. En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel.” (4 Mos 24:17a)

Hursomhelst måste dessa stjärntydare ha varit det vi brukar kalla för sökare. Och de var kloka, de var visa män, så de förstod vad stjärnan betydde och de var visa, så de försökte ta reda på om det stämde. Från och med nu kommer jag att kalla dem för de vise männen, mest bara för att understryka deras vishet i sökandet.

De vise männen ger alla sökare ett mönster att följa, ett mönster som visar oss på ett förhållningssätt i mötet med Jesus.

För det första handlar det om vad som leder dem till mötet med Jesus.

 

1. Till mötet

Vi kan se att de vise männen är öppna. De upptäcker nya saker, i detta fall en stjärna som de inte sett förut. För sökare idag kan det handla om oväntade saker som händer i vardagen. Ofta tänker vi inte på det, men om vi är öppna och reflekterande, så kan vi förstå hur Gud kan handla i det som händer runtomkring oss, för att vi ska upptäcka honom, hans närvaro i våra liv, hans vilja med våra liv.

De vise männen nöjer sig inte med att bara vara öppna, utan låter sig även bli ledda. Det kan vi se på flera sätt i texten. De följer stjärnan som leder dem. Framme i Jerusalem blir de ledda av bibelordet, som översteprästerna och de skriftlärde, citerar för Herodes. Sen, efter mötet med Jesus, blir de tillsagda i en dröm att inte återvända till Herodes.

De vise männen var alltså öppna i sitt sökande. Det ledde dem fram till mötet med Jesus. På samma sätt är jag övertygad om att dagens sökare kommer att bli finnare om vi är öppna och låter oss bli ledda. Visst finns det risk att vi hamnar fel om vi inte är uppmärksamma, men lägg märke till att de vise männen blev korrigerade av bibelordet. Bibeln leder oss rätt. Den lägger ut kompassriktningen på nytt och pekar på Jesus.

Då kommer vi till andra punkten och det handlar om vad en sökare får göra i mötet med Jesus.

 

2. I mötet

De vise männen visar på ett mycket fint sätt hur vi bör göra när vi finner Jesus, när vi kommer fram till honom, vare sig du möter honom när ligger i krubban, eller fascineras av hans liv och undervisning, den förebild han är för många, eller vid korset och den tomma graven.

De vise männen visar stor ödmjukhet i mötet med Jesus. Även om han var bara ett litet barn, så var de inte för stora och mäktiga för att inse hans storhet. De faller på knä och hyllade honom.

Just ödmjukhet tror jag är jätteviktigt för oss idag. Vi har ju väldigt svårt för att böja oss för någon. Vi är ett hårdnackat folk, men det gör också att vi riskerar att aldrig hitta fram till det vi söker efter, vare sig det handlar om livets mening, frid, lycka, Jesus, frälsningen, eller vad vi nu kallar målet för vårt sökande. Men som Psaltaren säger: "Han leder de ödmjuka rätt, de ödmjuka lär han sin väg" (Ps 25:9)

Eller tänk på de ord som Daniel fick höra: "Var inte rädd, Daniel. Ända sedan den dag du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda." (Dan 10:12)

Förutom ödmjukheten kan vi se att de vise männen lämnar fram gåvor till Jesusbarnet. Av nån anledning var det inte så praktiska saker för ett litet barn. Det var inte blöjor, kläder och en nalle. Nej, det var guld, rökelse och myrra, gåvor till en kung. Endast det bästa är gott nog till den nyfödde judakonungen!

Vi ser de vise männens inställning i mötet med Jesus. Det handlar om ödmjukhet och generösa gåvor. Hur är det för oss idag när vi möter Jesus? Hur är det med vår ödmjukhet? Han har gett sitt liv för oss, men vad ger vi honom? Den största gåvan vi kan ge är oss själva. Endast det bästa är gott nog. ”Jesus, här är jag. Du har lett mig fram till ett möte med dig. Jag vet inte hur det har gått till, men jag böjer mig inför dig. Jag lämnar mitt liv i dina händer. Ta hand om mig och mitt liv.”

Detta leder oss till den tredje punkten och det handlar om vad en sökare får göra efter mötet med Jesus.

 

3. Efter mötet

Jag är övertygad om att de vise männens liv blev totalt förvandlade efter denna händelse. Det står att när de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De hade tydligen tappat bort den för ett ögonblick när de förirrat sig in i Jerusalem, men nu såg de stjärnan över stallet. De fick möta Jesus och glädjen var ju knappast mindre när de såg Jesusbarnet, målet för deras sökande.

När de vise männen hade mött Jesus fick de vända tillbaka till vardagen igen. De var inte längre sökare, utan finnare. Deras aningar hade blivit bekräftade. Deras sökande hade fått ett svar.

Så ska även vi göra efter vårt möte med Jesus. Vi får återvända till vår vardag igen. Men tro inte att allt kommer att vara sig likt efter detta möte. Nej, det kommer det inte att vara, åtminstone om du inte låter mötet med Jesus bara vara en engångsföreteelse. Låt upptäckarglädjen leda dig till många möten med Jesus. Låt honom bli en del av ditt liv, för då kommer glädjen att djupna, att bottna i ditt hjärta. Då kommer friden att sprida sig till livets alla områden. Då kommer tryggheten att prägla hela din tillvaro. För då är du aldrig ensam. Jesus är med dig, inte bara som den nyfödde, inte bara som vishetsläraren och den goda förebilden, inte bara som den korsfäste, utan som den uppståndne och levande Herren.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016