Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Tacksägelsedagen
Malå
kyrka
12 oktober 1997
Tema: Lovsång
Text: Luk 17:11-19


På den här tiden var det en katastrof att vara spetälsk. Förutom sina egna kroppsliga plågor så var man utstött och betraktad som oren. När man mötte nån på vägen var man tvungen att stanna på långt håll för att varna denne. Inte undra på att dessa tio män ropade och bad att Jesus skulle förbarma sig över dem. De längtade efter att bli botade och de visste att Jesus kunde göra det.

Det Jesus gör är inte att ”kazapp” göra männen friska, utan han skickar dem till prästerna. Prästerna var nämligen de som enligt lagen skulle friskförklara de som varit spetälska.

Hur skulle vi ha reagerat i dagens läge om vi fått samma uppmaning? Jag tror att vi antagligen skulle ha ryckt på axlarna och sagt: ”Ja, vill han inte bota oss direkt så då får det va’!”. Men Jesus ställer på nåt sätt deras längtan och tro på prov. Hur angelägna är de om att få bli friska?

Och då kan jag inte låta bli att fundera över hur angelägna vi egentligen är om att få ta emot frälsningen från Jesus. Väntar vi på att inte bara bli serverade på silverbricka (för det blir vi)… utan även på att bli matade (och det blir vi också)… men är det inte så att vi tror att det ska kunna ske även om vi har stängda munnar? Hur angelägna är vi?

Men de spetälska vände om och for för att visa upp sig för prästerna. De visste att Jesus kunde göra under och även om de funderade på varför det skulle vara nödvändigt göra denna omväg så gjorde de det – för de förstod att Jesus var deras enda hopp, deras enda räddning. De gick i tro och de blev därför också friska under vägen.

Hur långt är du beredd att gå? Hur mycket är du beredd att försaka för att ta emot allt som Gud vill ge dig – både kroppsligt, själsligt och andligt? Om det inte finns plats i ditt hjärta för Jesus så ryms han inte heller.

Vi ställs inför samma trosprov som de spetälska. Hur angelägna är vi om att ta emot Jesus i våra liv? Även om vägen till frälsning inte ser likadan ut för nån av oss så följer den i alla fall vissa bestämda lagar. Inte för Guds skull, utan för vår skull, för att vi ska veta att har vi gjort dessa saker då har vi Guds tydliga löfte i bibeln att vi är kristna, att vi är frälsta, eller vilket uttryck vi nu vill använda.

Jesus säger i Markusevangeliet: ”Den som tror och blir döpt ska räddas, men den som inte tror ska bli dömd” (Mark 16:16).

Jag tror att de flesta av oss är döpta, vare sig det var som barn eller vuxen. Då har vi första delen – Guds nåd given. Vi har blivit helade, renade och friska, precis som de spetälska.

Men hur är det med vår tro, men andra delen? Fortsätter vi att leva med Herren efter vårt dop? Går vi tillbaka för att ära Jesus? Bara en av de spetälska gjorde det. De andra verkade ta det för självklart. Tyvärr tror jag att det är alltför vanligt hos oss också. Gud möter oss varje dag, varje stund. Han ger oss allt vad vi behöver, men vi ägnar inte en tanke åt honom för att tacka honom. Vi utnyttjar hans gåvor, men kanske till och med struntar i honom.

Vi läste nyss: ”en av de spetälska vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig”.

Jag tror att det är här som frälsningen kommer in. När vi kommer tillbaka till Jesus, när vi lägger ner våra liv inför honom, tackar och ärar honom, då säger han till oss: ”Din tro har hjälpt dig”.

Jag tror inte att de nio andra var otacksamma. Säkert var även de jublande glada och minns vem som gjort detta för dem, men skillnaden är att den som kom tillbaka steg in i en ny gemenskap med Jesus. Han anade att Jesus hade mer att ge än bara kroppslig hälsa. Relationen med Jesus fördjupades och i hans hjärta föddes lovsången.

Är du beredd att ta de steg som krävs för att få ta emot den befrielse och frälsning som Jesus vill ge dig?

Du kan vara berörd av Gud. Du kan ha känt hans närhet många gånger, men har du bejakat det? Har du vänt tillbaka till honom för att tacka honom? Och vi i kören: Sjunger vi av hjärtat? Bejakar vi det vi sjunger om? Är sångernas tacksamhet mot Gud nåt mer än vi sjunger med munnen? Är det också vårt hjärtas lovsång?

Jag tror att när vi vågar bejaka Guds storhet, när vi öppnar våra hjärtan och tar emot honom. Det är då som Jesu ord gäller även oss: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig”. Jesus vill att du ska veta detta. Han vill bekräfta din längtan och bekräfta din tro: Din tro har hjälpt dig. Du är kristen. Du tillhör mig. Du är ett Guds barn. Du är frälst.

Ta detta till dig så kommer lovsången att flöda från ditt hjärta.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016