Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Skärtorsdagen
Backens kyrka
13 april 2017
Tema: Det nya förbundet
Text: Mark 14:12-26


Vi samlas för att fira skärtorsdagsmässa, precis som den kristna kyrkan gjort sen den kvällen när Jesus instiftade nattvarden. Vi läser kvällens evangelietext:

12Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: ”Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?” 13Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: ”Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, 14och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? 15Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss.” 16Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Jesus utpekar förrädaren

17På kvällen kom han dit med de tolv. 18Medan de låg till bords och åt sade Jesus: ”Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.” 19Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?” 20Han svarade: ”Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 21Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.”

Den sista måltiden

22Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: ”Ta detta, det är min kropp.” 23Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24Han sade: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. 25Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”

Jesus förutsäger Petrus förnekelse

26När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.

 (Mark 14:12-26)

 

När jag hör den här texten är det tre saker jag främst tänker på.

Det första jag tänker på är att den måltid som Jesus firade tillsammans med lärjungarna var den traditionella påskmåltiden som judarna hade firat ända sen uttåget ur Egypten. Men Jesus gav måltiden en ny innebörd när han bröt brödet och sa: ”Ta detta, det är min kropp”. Han tog också bägaren med vinet och gav åt lärjungarna med orden: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många”.

Allt blir så konkret. I nattvarden, i brödet och vinet, har vi ända sen dess fått ta emot Jesus själv, Kristi kropp och blod. Jesus säger ju: ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.” (Joh 6:56)

På samma sätt som Gud befriade Israels folk från fångenskapen i Egypten, så vill Jesus befria oss från vår fångenskap, lösa oss från allt som binder oss, synd, död och allt däremellan, allt det som hindrar oss från att verkligen leva.

Vår frihet är beroende av att Jesus går in i sin uppgift, att han utför det uppdrag som han kom till världen för att utföra, nämligen att ge sitt liv för vår skull. När vi hör orden ”Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet”, så är det en påminnelse om att det är precis vad som har skett. Det var för din skull – och Jesus lovar att bevara dig till evigt liv.

Det andra jag tänker på är de lärjungar som var samlade när Jesus instiftade nattvarden. Det var Petrus, han som förnekade Jesus. Det var Andreas, som jag i min fantasi tänker kanske ibland avundades sin bror Petrus som var lite mer framåt. Det var Jakob och Johannes som tyckte sig vara förmer än övriga apostlar. Det var Tomas som tvivlade och ville ha bevis innan han kunde tro. Det var Jakob, Alfaios son, som var en av de mest anonyma apostlarna. Ja, till och med Judas, han som förrådde Jesus, fanns med vid måltiden. Allt detta visste Jesus i förväg, men de fick ändå vara med. Och om nu alla dessa bristfulla män var med när Jesus instiftade nattvarden, så platsar även du och jag. Alla är välkomna! Glöm inte att Jesus säger: ”Den som kommer till mig skall jag inte visa bort.” (Joh 6:37b)

Det tredje jag tänker på är blodets betydelse för förlåtelsen.

Hebreerbrevets författare skrivet att Kristus har ”en gång offrats för att lyfta bort mångas synder” (Hebr 9:28). Just förlåtelsen är ett grundtema i nattvarden. Jesus säger ju: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matt 26:28). Jesus ger sitt liv, utgjuter sitt blod, för att ge oss syndernas förlåtelse.

Uttrycket ”för många” är för övrigt ett gammalt semitiskt sätt att uttrycka ”alla människor”. Förlåtelsen, den försoning som Jesus gjort möjlig, gäller alltså alla människor (även om inte alla tar emot den).

Blodet har en nyckelroll i detta. Det står i 3 Mosebok att ”Blodet ger försoning, eftersom det är livet.” (3 Mos 17:11b)

Och i Hebreerbrevet läser vi: ”Enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” (Hebr 9:22). Blodet är alltså nödvändigt. Inget förbund kunde ingås utan blod och detta nya förbund skulle vara präglat av den genomgripande förlåtelsen. Det står i Uppenbarelseboken: ”[Jesus Kristus] älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod” (Upp 1:5b). Tänk så fantastiskt det är! Paulus skriver: ”I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser” (Ef 1:7a)

Jag skulle vilja sjunga en sån som handlar om det här. Blodet ska aldrig mista sin kraft.

Sång: Blodet ska aldrig mista sin kraft

Nej, blodet ska aldrig mista sin kraft. Därför kan vi nu frimodigt komma inför Jesus, be och bekänna, och på så sätt förbereda oss inför mötet med Jesus själv vid nattvardsbordet.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017