Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Söndagen före Pingst
Gudstjänst i Backens kyrka
28 maj 2017
Tema: Hjälparen kommer
Text: Apg 1:12-14


Inledning

Vi befinner oss i Jerusalem. Det har gått tre dagar sen Jesus lämnade lärjungarna på Olivgårdsberget. Jesus hade uppmanat dem att gå in till Jerusalem och "vänta på det som Fadern hade utlovat, det som ni har hört mig tala om” (Apg 1:4b)

Där var de nu samlade på övervåningen, de elva apostlarna och många av de andra som hade följt Jesus. Det står i dagens episteltext att "Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder." (Apg 1:14) Ja, det står till och med i versen efter att "omkring 120 personer var samlade".

Det är där, just i det skedet som vi är i idag, söndagen före pingst. Jag undrar just vilka känslor som fyllde dem. Det är givetvis svårt att säga, men kanske det utspann sig följande samtal mellan dem.

 

Samtalet i Jerusalem

"Märkligt", säger Petrus, ”jag trodde aldrig att det skulle kännas så här när Jesus skulle lämna oss. Det känns som att vi är i ett helt annat läge nu än när Jesus hade blivit korsfäst, eller vad säger ni?".

"Ja", svarar Filippos, "då hade vi ju inget hopp. Allt var ju slut. Men nu, efter att vi fick träffa Jesus efter uppståndelsen, så har ju åtminstone jag förstått mer vad det handlar om".

"Ja, samma här", säger Johannes, "när jag fick träffa Jesus igen förstod jag att han är Guds son, ja, Gud själv. Han har ju antytt det hela tiden, men hans uppståndelse bevisar ju att allt han sagt och gjort stämmer. Det är ingen inbillning. Alla de under och tecken som vi har fått se är små bevis på vem han verkligen var. Ingenting var ju omöjligt för honom."

"Det är ju det som gör att jag faktiskt inte ens kan vara ledsen över att han lämnade oss och for till himlen häromdagen. Jag kände mig till och med lycklig. Hans verk var fullbordat här på jorden.”

”Ja, sen var det ju så mäktigt att se honom lyftas upp i höjden och försvinna bland molnen.”

"Ja, det var som om det var samma moln som vi upplevde på Förklaringsberget, eller vad säger du Jakob, du som också var med?"

"Jo, exakt! Precis så var det. Vilken gudomlig närvaro, både då och nu! Och änglarna sa att han skulle komma tillbaka på samma sätt.”

”Hör ni, jag sitter här och tänker på det som Jesus sa: Han sa ju att 'Jag är med er alla dagar till tidens slut'. Jag tycker att det ändå känns att han håller vad han lovat. Det känns att Jesus är här när vi ber, även om han lämnade oss kroppsligen."

"Javisst, och även om det inte skulle kännas inom mig så litar jag på vad han sagt. Lite har jag väl lärt mig", säger Tomas och skrattar. 

"Men vad tror ni om det här som Jesus sa, att vi ska ’bli döpta med helig ande om bara några dagar’? (Apg 1:5)"

"Vi har ju märkt att den Helige Ande varit verksam förut också. Jesus sa ju en gång att ”de ord jag har talat till er är ande och liv” (Joh 6:63). Allt Jesus sa och gjorde var ju så andefyllt. Det här kanske innebär att Anden ska bli verksam i oss också.

"Det låter så spännande. Det måste ju vara nåt fantastiskt, en ny dimension på nåt sätt. Annars skulle ju inte Jesus ha uppmanat oss att samlas här för att be".

"Nej, precis. Han gav oss ju uppdraget att gå ut och göra alla folk till lärjungar, men han ville ju inte att vi skulle ut och sprida evangeliet direkt. Nej, 'vänta på det som Fadern utlovat' (Apg 1:4b), sa han."

”Det var som att vi inte skulle ha för bråttom, inte springa iväg i vår egen kraft.”

”Nej, han sa ju: ’ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns’” (Apg 1:8)

”Glöm inte heller vad som står i skrifterna: ’Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min ande, säger Herren’ (Sak 4:6b)"

”Det är ju tydligt att vi behöver den Helige Ande för att kunna göra det som Jesus vill.”

”Hör ni, jag vill ju inte framstå som speciellt trög, eller så, men skulle vi inte kunna påminna oss lite om vad Jesus sagt om Anden? Så att vi vet vad som väntar. Jag är så nyfiken och förväntansfull. Vad minns du, Johannes?”

”Ja, jag har faktiskt skrivit ner några saker, mest för min egen skull, lite minnesanteckningar. Få se nu… Jo, han kallade ju den Helige Ande för Hjälparen. Jag minns särskilt hur Jesus sa: ’Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er’” (Joh 14:26).

”Lära oss allt och påminna oss om allt som Jesus sagt. Ja, det behöver vi verkligen. Han sa ju så mycket bra, sånt som jag verkligen vill minnas hela livet och vill kunna berätta för de människor som vill lyssna.”

”Ja, jag tror verkligen att vi behöver en gudomlig hjälpare. Hur skulle vi annars klara oss? Hur skulle vi kunna minnas? Hur skulle vi kunna behålla allt vi fått? Hur skulle vi kunna hålla tron vid liv när Jesus återvänt till Fadern?”

”Minns ni när Jesus sa att det var det bästa för oss om han lämnade oss, eftersom det var först då som han skulle kunna sända Hjälparen till oss (Joh 16:7). Jag förstod inte då vad han menade, men nu är jag så fylld av förväntan.”

”Ja, vad handlade egentligen det om?”

”Det måste ju vara att Jesus var begränsad som person, att han bara kunde vara på en plats samtidigt, men att Anden är obegränsad.”

”Jag tror att det handlar om att Jesus kan vara hos oss, i våra hjärtan, genom den Helige Ande.”

”Jag tror också det. Glädjen finns ju kvar i mitt hjärta, trots att Jesus lämnat oss. Tänk om det kommer att vara en bestående glädje?”

”Ja, Jesus sa ju faktiskt att ’Ingen ska ta er glädje ifrån er’ (Joh 16:22)"

”Det är kanske det vi väntar på, att Anden ska befästa glädjen? Det är i alla fall ingen tvekan om att Jesus har förändrat mitt liv.”

”Ja, vi kan nog alla vittna om hur våra liv har blivit förändrade av Jesus – och med den Helige Andes hjälp tror jag att det kommer att befästas, bli stabilare och bestående… ännu mer levande.”

”Minns ni vad Jesus sa när vi var i Jerusalem vid Lövhyddohögtiden? Jo, han ställde sig upp och ropade ’Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten’ (Joh 7:37-38). Han sa sen att det var Anden han pratade om.”

”Just precis, och minns ni när vi var i Samarien, utanför Sykar, där vid brunnen, när Jesus pratade med kvinnan. Han sa att ’den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.’ (Joh 4:14)"

”Jag längtar verkligen efter att ha en sån källa inom mig, en källa som släcker min inre törst, som flödar av liv, av evigt liv.”

”Jesus kallade ju Anden för Sanningens Ande också. (Joh 14:17)”

”Jo, det är sant. Han sa också att Anden ’ska vägleda oss med hela sanningen’” (Joh 16:13)

”Det känns verkligen så bra att veta att det inte handlar om några lögner. Det finns det tillräckligt mycket av. Nej, det är Sanningen med stort S. Anden ’ska vägleda oss med hela sanningen’!

”Vi vet ju vad vi har varit med om, men hur ska de andra kunna förstå?”

”Jag tror att Jesus sänder Anden för att hjälpa oss med det här. Vi ska få kraft att stå för sanningen och den Helige Ande ska också uppenbara sanningen för de människor vi möter. Anden ska till och med ’visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är’ (Joh 16:8) sa Jesus.”

”Hjälpa oss, lära oss, påminna oss, vägleda oss, vad mer?”

"Jo, Anden skulle vittna om Jesus (Joh 15:26), förhärliga honom (Joh 16:14) och förmedla allt det som Jesus ger (Joh 16:13-15). Allt verkar handla om Jesus. ’Han ska inte tala av sig själv’, utan bara det han tar emot från Jesus (Joh 16:13-15)."

”Och glöm inte att det är den Helige Ande som ska föda oss på nytt” (Joh 3:5-6)

”Nej, just precis. Det är enda sättet för oss att kunna se Guds rike (Joh 3:3). Så sa Jesus till Nikodemos. ”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av Anden” (Joh 3:8).

”Vad du minns mycket Johannes!”

”Jo, jag kände från första stund att jag ville minnas allt Jesus sa och gjorde ordagrant. Jag har på känn att jag kommer att få nytta av det i framtiden. Jag kanske skriver en bok när jag får lite mer tid.”

”Ja, gör det. Det vore så bra att ha det nedskrivet”

”Men hör ni. Allt det här är ju helt fantastiskt. Den Helige Ande verkar vara precis vad vi behöver. Härligt att sitta och prata så här. Vi har hjälpts åt att lägga ett pussel. Okej, alla pusselbitar är kanske inte på plats än, men det dröjer nog inte länge förrän Jesus sänder det han har lovat.”

”Men jag undrar bara en sak till. Nog för att Jesus har lärt oss att be och själv visade hur viktigt det var för honom, men varför sänder han inte Anden direkt till oss? Varför låter han inte allt det här underbara hända med oss med en gång?”

”Jag har funderat på det där jag med, och jag tror det handlar om att bönen förbereder oss att ta emot den Helige Ande. Gud hör våra böner och ser vår längtan, men vi uppmanas att be för att våra hjärtan ska vara redo att ta emot. Bönen är till för vår skull. Den bereder marken och gör oss mottagliga för Guds Ande.”

”Det låter rimligt. Men då ska vi inte prata mer nu, utan nu ber vi, för jag längtar efter att löftena ska uppfyllas!”

 

Avslutning

Här lämnar vi lärjungarna i Jerusalem och tänker på oss själva, vi som sitter i Backens kyrka idag, eller överhuvudtaget hela kristenheten i Umebygden, i vårt land och över hela världen.

Vi har samma uppdrag som lärjungarna fick, att sprida evangeliet om Jesus Kristus, att mana till omvändelse och hjälpa människor till tro. Vi har samma uppdrag, men också samma behov som de hade. Vi behöver på nytt och på nytt bli uppfyllda av den Helige Ande. Vi kan inte – och ska inte – göra nåt i vår egen kraft. Vi behöver bli rustade med kraft från höjden. Samma löfte som Jesus gav lärjungarna gäller även oss.

Även om den Helige Ande redan blivit utgjuten över Jerusalem på Pingstdagen så behöver även vi bli döpta i den Helige Ande, bli pånyttfödda, uppfyllda – vilket uttryck vi nu använder. Du kanske redan är det, men det är inte nån engångsgrej. Nej, vi behöver fyllas på om igen, rensa upp bråtet som kan finnas i källflödet, så att det levande vattnet kan få flöda igen.

Vi har samma uppdrag, behov och löfte som lärjungarna. Jag tror också att Jesu uppmaning till lärjungarna gäller oss, att gå in i bön och på så sätt förbereda oss för det som han har utlovat. Då kan pingstens under ske på nytt i våra liv och i våra sammanhang.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016