Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Söndagen före Pingst
S:t Mikaels kyrka i Jörn
4 juni 2000
Tema: Hjälparen kommer
Text: Joh 15:26-16:4


Men kommer aldrig posten nån gång? I dag måste brevbäraren vara sen, för den har ju inte kommit än... Men kommer den aldrig?... ... Ja, där är han ju! Hoppas jag får nån rolig post idag... Få se nu: Reklam... reklam... reklam... räkning, oh nej TELERÄKNINGEN... och hyran... - ja, ja ingen trevlig post idag heller, men i morgon kanske det blir bättre.

Känner ni igen er? Så här tror jag de flesta av oss är. Stunden när jag öppnar postlådan och tittar efter om jag har fått nåt är en av höjdpunkterna på dagen - kanske har jag fått nåt brev från nån gammal kompis, eller nåt - men det har man ju aldrig. Det är den gamla vanliga tråkiga posten som kommer. Ändå är man lika förväntansfull dagen efter, eller hur?

Jag tror att vi går omkring och hoppas lite till mans att nånting ska dimpa ner i vår brevlåda, nånting som ska förändra vårt liv. En tipsvinst kanske, eller ett brev som talar om att man har fått ärva en avlägsen släkting, eller nånting annat. Vi längtar efter nåt nytt som kan förändra och förnya vår vardag och våra liv.

Lärjungarna satt nog också och väntade och längtade. Jesus hade uppmanat dem att gå tillbaka till Jerusalem och där vänta på att han skulle sända den Helige Ande till dem. Anden som skulle hjälpa dem och påminna dem om allt som Jesus hade sagt till dem. Anden skulle fortsätta Jesu verk på jorden och Anden skulle förnya deras liv.

Jag tror att lärjungarna var spända på vad som väntade. De anade nog att Anden var nåt speciellt och livsnödvändigt för deras fortsatta liv som Jesu efterföljare, därför var de samlade i ett rum för att förbereda sig i bön.

Den helige Ande är något som vi alla behöver som kristna. Utan den Helige Ande skulle vi överhuvudtaget inte kunna vara kristna. Han är nämligen den som ger liv åt vår tro, han som öppnar våra ögon så att vi kan se och förstå vem Jesus är. Han ger oss visshet om Guds kärlek - att Gud vill ha med oss att göra. Det är Anden som ger oss brinnande hjärtan som gör att vi längtar efter en djupare gemenskap med Gud.

Det tror jag vi var och en innerst inne längtar efter, en djupare gemenskap med Gud, men samtidigt tror jag att vi är lite rädda för den Helige Ande. Vi vet inte riktigt vad han är för en filur. Vi har kanske hört talas om olika väckelsemöten som har blivit i det närmaste extatiska - vi har kanske upplevt det själva och har blivit skrämda. Vi har kanske mött religiösa fanatiker som påstår sig gå Guds ärenden, men där resultatet bara blir att människor får djupa sår som kanske aldrig läker.

Men sån är inte Anden! Anden skrämmer ingen, han tvingar sig inte på nån. Ni kanske minns berättelsen om när Elia fick möta Gud. Han fick uppleva hur Gud inte fanns i den starka stormen, eller i jordbävningen, eller i elden, nej, Gud kom som ljudet av en sakta susning. Sån är den Helige Ande som Gud sänder till oss: Anden kommer som en sakta susning, mjukt som en svalkande vind. Anden är liv och vill ge oss liv, en levande tro.

Lärjungarna väntade på pingsten, då de skulle utrustas för den missionerande tjänsten de hade fått. Jesus sa: ”När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, Sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.

Detta gäller även oss idag. Vi har uppdraget att bära ut evangeliet till dagens människor, men inte i vår egen kraft, utan i den Helige Andes kraft. ”Icke genom någon människas styrka, eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren” (Sak 4:6).

Herren vill utrusta oss, Först och främst för vår egen del, personligen och för församlingen. Det viktigaste är nämligen din egen tro och ditt kristna liv. Han vill ge dig en nytändning, så att det inte bara är lite grått och småtrist att vara kristen. Han vill ge dig det överflödande livet och det är just av överflödet vi ska dela med oss av. Om vi själva inte är fyllda är det så mycket svårare att dela med sig till andra.

Alltså: Det första och viktigaste i vårt uppdrag är att vi tar emot den Helige Ande, tar emot budskapet som Anden gör levande för oss, genom Bibelordet, genom predikan, eller i samtalet med någon medkristen.

Den andra steget är att du låter evangeliet det bli kvar hos dig, att du inte låter det försvinna som det ju så ofta annars gör. Låt den Helige Ande förändra dig, ge dig den styrka och vishet som du behöver. Du behöver bottna i Ordet, lära känna Jesus själv och verkligen djupt inombords förstå att allt som Jesus gjorde gäller dig, att du är förlåten, upprättad, att du är en ny skapelse och tillhör honom. Denna visshet ger en enorm trygghet och det är denna tro, som den Helige Ande ger, som också är grunden för uppdraget.

Det tredje steget är sen att du låter dig bli använd, att du på ditt eget sätt, i ord och handling, berättar för dina vänner och bekanta vad Jesus betyder för dig och vad han kan ge dem.

Men jag tror inte alls att vi kan klampa på, för då kan det bli så fel. Vi måste invänta rätt tid och det kan vi bara göra genom att vi övar upp våra inre öron så att vi känner igen Andens röst. Det sker endast genom att du fortsätter att umgås med Gud och inväntar den Helige Ande, precis som lärjungarna gjorde en vecka före pingstens under. Det är den Helige Ande som ska leda dig i ditt uppdrag att sprida evangeliet om Jesus Kristus. Gå aldrig i förväg, men sacka inte heller efter.

Det är ett stort och viktigt uppdrag vi har, samma uppdrag som lärjungarna fick. Det dröjer inte alltför länge innan Jesus kommer tillbaka och det är många som behöver höra evangeliet idag för att bli befriade. Vill du vara med i denna uppgift?

Det enda som krävs av dig är att du vill, att du gör dig tillgänglig. Be att pingstens under sker även i ditt liv och i församlingen, så att vår tro blir levande på nytt. Glöm sen inte att ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande säger Herren”.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016