Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Söndagen före Domssöndagen
Högmässa i Backens
kyrka
13 november 2016
Tema: Vaksamhet och väntan
Text: Luk 12:35-40


Det finns tre böner som jag vill varna er för idag. Bönen, samtalet med Gud, är alltid bra, men de här bönerna vill jag direkt avråda dig från att be om du är en feg kristen eller en som är nöjd med din tillvaro eller en som inte alls är intresserad.

De farliga bönerna är: ”Förvandla mig Jesus”, ”Ske din vilja” och ”Kom, Herre Jesus”

Dessa böner är livsfarliga eftersom det kan ju faktiskt ske. Risken är stor att du blir bönhörd. Du kan bli förvandlad, Gud vilja kan ske och Jesus kan ju faktiskt komma tillbaka redan idag.

Så ni som är fega och nöjda kristna eller ni som inte alls är intresserade kan sluta lyssna nu. Tillsammans med er övriga tänkte jag försöka utveckla vad jag menar med dessa tre böner.

”Förvandla mig Jesus”, ”Ske din vilja” och ”Kom, Herre Jesus”

De här bönerna hör ihop. De utgår från hjärtats djupa längtan och handlar om att vi med hela vår varelse vänder oss till Gud.

Förvandla mig Jesus
Är det inte så att vi alltför ofta går i samma hjulspår, både som enskilda och vi som församling? Det kan vara så att vi är nöjda med vår egen tro och att Jesus därför alltför sällan får komma riktigt i närkontakt med oss. Vi är nöjda med våra gudstjänster, men inget griper tag i oss. Det finns missmod och en djup trötthet inom kyrkligheten. Vi sjunker djupare och djupare ner i bekvämligheten och likgiltigheten. Vi är på väg att slumra in och somna. Precis det som Jesus varnar oss för att göra.

I den första kristna kyrkan var det annorlunda. Då levde man i en ständig förväntan på att Jesus skulle komma tillbaka. Varje samling, bönestund, nattvardsstund var fylld av glädje och förväntan.

En bibelforskare vid namn Fridrichsen skriver mycket träffsäkert: ”Förhållandet till Kristus såsom den kommande är väsentligt för kristenheten idag liksom i begynnelsen. Försvinner detta moment i Kristusförhållandet, sjunker kristendomen ned på den religiösa kulturåskådningens nivå, och dess inre liv ebbar ut i kraftlöshet.” Det stämmer tyvärr väldigt bra med hur det ser ut på många ställen idag. Det är i detta läge som vi verkligen behöver be den farliga bönen ”Förvandla mig Jesus”.

Jesus, kom till mig och förvandla mig. Gör ett under i mitt liv. Låt mig få uppleva den underbara glädjen och friheten som jag kanske bara läser om. Låt mig få tillbaka den första kärleken till dig. Väck mig ur min slummer, rena mig, förnya min tro, förvandla min inställning. Fyll mig på nytt med din Helige Ande.

Det är en farlig bön, eftersom det ligger helt i linje med Guds vilja. Han vill på nytt låta sina välsignelser strömma över oss och verka mitt ibland oss. Han vill tända vår tro, tända våra lampor så att vi är beredda när Jesus kommer tillbaka. Han vill utmana oss att tjäna honom och våra medmänniskor så att fler är beredda när Jesus kommer tillbaka.

Förvandla mig Jesus, men låt det ske på ditt sätt. Ske din vilja.
Det är ingen tvekan om att vi behöver vakna upp, både inom kyrkan och utanför. Vi behöver väckelsens vindar för att vara beredda när han kommer tillbaka. Jesus måste på nytt bli en levande verklighet i mitt liv och församlingens mitt.

Men ske din vilja! Förnyelsen kanske inte sker på det sätt som vi förväntar oss. De vågor av väckelse som sköljt över världen under tidernas lopp ser inte alltid likadana ut. Det enda som egentligen är gemensamt är att Gud rör vid människors hjärtan och förvandlar deras liv.

I Herrens bön ber vi: ”Låt din vilja ske på jorden så som i himlen” . Det är verkligen en svår bön att be om vi menar vad vi säger. Att lämna över kontrollen till Gud är kanske det svåraste för oss. Vi vill så gärna begränsa honom och ge honom direktiv på vilket sätt och på vilka områden som förnyelsen får ske.

Men tänk om Gud fick verka som han vill. Tänk om Herrens härlighet, samma härlighet som finns i himlen, fick bryta in i våra liv och i vår församling. Tänk om Andens vind fick blåsa igenom lokalen och rufsa om i våra välkammade kalufser. Tänk om alla himlens välsignelser och alla Guds löften fick manifesteras mitt ibland oss. Tänk om…

Att be bönen ”Ske din vilja” är livsfarlig, för då skulle mycket se annorlunda ut.

Kom Herre Jesus
När Jesus blir mer levande för oss och vi får en allt djupare relation med honom ökar också vår längtan efter honom. När Jesus lämnade sina lärjungar på sin himmelsfärdsdag lovade han att han skulle komma tillbaka. Som jag nämnde nyss var den första kristna kyrkan övertygade om att det inte skulle dröja länge, men som vi vet har det snart dröjt 2000 år. Varför?

Petrus skriver i sitt andra brev: ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig”. (2 Petr 3:9)

Vi vet inte när det sker, men vi närmar oss den härliga dagen när Jesus kommer tillbaka. Psalmen vi sjöng i början av gudstjänsten uttrycker det så bra.

Guds son en gång i morgonglans skall åter komma hit, och alla ängslans skuggor flyr och världen fylls av liv. Han är densamme som han var, men klädd i härlighet. Med solens krona blir han krönt och stjärnors diadem.

Och klarare än påskens ljus, då han steg ur sin grav och krossade det ondas makt och dödens udd bröt av, ja, klarare än påskens sol är Herrens härlighet när han på skyar kommer hit och alla honom ser.

Guds son en gång i morgonglans skall komma hit igen. Hans stora dag, låt oss med bön och tro påskynda den. Guds son skall komma. Allt som dolts skall då bli uppenbart. Vi väntar, ropar med hans folk: Kom, Herre Jesus, snart.
(Sv Ps 490)

Ja, låt oss göra vad vi kan för att detta snart ska ske. Jesus väntar alltså för att så många som möjligt ska hinna omvända sig. Vad gör vi åt det? Vi är ju hans tjänare. Vår första uppgift är att själva vara beredda och vår andra uppgift att hjälpa andra. Tar vi vår tjänaruppgift på allvar? Brinner vi av missionsiver i vår närhet, i Sverige och ute i världen?

Det är farligt att be ”Kom Herre Jesus”, för det flyttar även en del av ansvaret till oss.

Men tänk vilken dag det blir! Vi läste i evangelietexten att när Jesus kommer tillbaka och finner sina tjänare beredda kommer han själv att betjäna oss. Vi får sätta oss vid det dukade bordet och Jesus själv ska passa upp oss.

Vi kan påminna oss om orden ur Psaltarens 23:e psalm: ”Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden”. (Ps 23:5)

Oj, ja, jag skulle kunna fortsätta och predika länge till känns det som, men jag tror ändå att det är dags att knyta ihop säcken.

Frågan är alltså: Vågar vi be de tre farliga bönerna: ”Förvandla mig Jesus”, ”Ske din vilja” och ”Kom, Herre Jesus”?

Jag tycker det känns lockande och nödvändigt, men jag kan inte bestämma åt dig. Om vi ändå, personligen och gemensamt, ber dessa böner får vi räkna med stora förändringar i vårt eget liv och i församlingen. Är vi beredda på det?

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016