Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Söndagen före Domssöndagen
Missionskyrkan Piteå
16 november 2014
Tema: Vaksamhet och väntan
Text: Fil 3:20-4:1


En natt för ett antal år sen gick det automatiska brandlarmet igång i Lycksele kyrka. Larmet gick direkt till SOS Alarm och vidare till deltidsbrandkåren som hade beredskap i sina hem. Dessa var på plats på ca sju minuter. På så sätt kunde kyrkan räddas.

Sju minuter! Trots att de var utspridda över hela Lycksele tätort! Och dessutom låg och sov! Då är man verkligen beredd. Då är man alltid redo!

(Det som kanske förvånar mig mest var att min käre bror, som är vaktmästare i kyrkan där, också var på plats vid samma tid. Han som gärna sover mer, hårdare och längre än man borde. Men det är en annan historia.)

Hur är vår beredskap inför att Jesus en dag ska komma tillbaka? Texterna för denna söndag är väldigt allvarliga, kanske de jobbigaste vi kan läsa under hela kyrkoåret. Jesus är hård i sina ord och många har blivit skrämda genom årens lopp.

Präster förr i tiden kryddade väl det hela med ännu mer svavel, medan dagens präster alltför ofta slätar över lite väl mycket. En del förnekar ju till och med att helvetet och förtappelsen, den eviga skilsmässan från Gud finns. Men det är inte bibliskt, för annars skulle Jesus givetvis inte ha målat upp de skrämmande bilderna som ofta avslutas med orden "Där ska man gråta och skära tänder". Nej, det är en allvarlig söndag, för vad händer om jag inte är beredd?

Här på blädderblocket har jag skrivit ordet REDO. Det ska hjälpa oss igenom resten av predikan. Sen skriver jag dit ordet ORO, för visst känner vi alla oro inför tidens slut?! 

 

 

 

R

 

 

 

 

 

 

E

 

 

 

 

 

 

D

 

 

 

 

 

 

O

R

O

 

Men samtidigt finns det så mycket tröst och framtidshopp i dessa texter. Varningarna handlar ju inte om att det inte skulle finns en utväg. Det finns ju räddning och det är ju Jesus själv. Vi läser de kända raderna ur Johannesevangeliet: "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att de som tror på honom inte ska gå under, utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen, utan för att världen skulle räddas genom honom" (Joh 3:16-17)

Vi väntar ju inte på en skräckinjagande utomjording med gröna huggtänder, eller en ondskefull franskalärare som straffar oss med ett evigt glosförhör, utan på honom som älskar oss så mycket att han till och med dött i vårt ställe och berett plats för oss i himlens härlighet, allt för att vi ska kunna spendera evigheten tillsammans..

Vi läste i episteltexten: "Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus".

Därför blir det andra ordet vi fyller i JESUS.

 

 

 

R

 

 

 

 

 

J

E

S

U

S

 

 

 

D

 

 

 

 

 

 

O

R

O

 

Det är Jesus vi väntar på och ska koncentrera oss på. Han har besegrat dödens makt genom sin död och uppståndelse och när han kommer tillbaka är det för att hämta alla som tillhör honom, till himlen, där vi hör hemma. Jesus har öppnat vägen till himlen, till en framtid som vi bara anar en liten del av.

Men när kommer Jesus tillbaka? Det kan vi inte veta. Jesus säger: "Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne" (Mark 13:32-33)

"Inget är som väntans tider" brukar man säga. Jag minns när jag var i yngre tonåren och det var Canada Cup på TV mitt i natten. Jag och brorsan skulle ju absolut se, men för att orka upp till skolan dagen efter gick vi och lade oss rätt tidigt. Sen klev pappa, snäll som han är, upp och väckte oss när matchen började. Man var ju hur trött som helst, men inte ville man ju missa hockeyn på TV – nej då!  För mig gick det rätt bra att ta mig upp, men jag minns att det var klart svårare för brorsan. Jag vet att vid åtminstone ett tillfälle fick pappa välta hans säng för att han skulle vakna. (Och det är ju därför jag är så förvånad över att han var så snabb till branden i Lycksele kyrka, som jag nämnde i början av predikan).

Nåväl. Om det är nånting som verkligen lockar oss brukar det inte vara så svårt att stiga upp, eller hålla sig vaken, eller hur?. Och jag hoppas och ber att vår väntan på Jesu återkomst ska vara lika förväntansfull.

 

Jag tycker att psalmen vi snart ska sjunga utttrycker det här så bra:

"Min frälsare lever, jag vet att han lever.
Jag honom får möta till sist,
när jag har lagt av mig min kropp som en klädnad,
befriad från ångest och brist.

Ej så som man råkar en främling på gatan
– nej, så som man ser på en vän,
en vän man har drömt om i nätter och dagar
och äntligen finner igen.

Och sen den glädje som bubblar fram i sista versen:

"Ja, öga mot öga, i klarhet och jubel
och värme och friskhet och glans
vi lever med honom som här vi har anat.
Vi lever för alltid som hans."
(Sv Ps 313:2-4)

Det tredje ordet vi skriver in är just GLÄDJE, för det blir en glädjens dag, när vi får möta Jesus, när vi kommer att förstå allt..

 

 

 

R

 

 

 

 

 

J

E

S

U

S

G

L

Ä

D

J

E

 

 

 

 

O

R

O

 

Men oron kan ändå finnas där. Jag tror det är bra, för den gör att vi inte slappnar av och dåsar till lika lätt. För tänk om vi skulle sova, tänk om vi inte skulle vara beredda?

Men nu kanske nån undrar varför det dröjer så länge innan Jesus kommer tillbaka. Det har ju gått snart 2000 år och…ja. lite småsömnig börjar man ju bli. Petrus skriver så här i sitt andra brev: "Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig". (2 Petr 3:9)

Gud vill ju inte att nån ska gå förlorad, därför väntar han. Men håll er vakna, för jag tror personligen inte att det dröjer så länge till. Tidens tecken tyder på det med större naturkatastrofer, ondskans härjningar och kyrkans vacklande tilltro till Bibeln.

Men finns det då nåt sätt att känna sig trygg på? Det är ju trygghet vi behöver inför allt detta, eller hur?

Jo, då kommer vi till sista punkten i min predikan. Det sista ordet som vi skriver in är BARN.

 

B

A

R

N

 

 

 

 

J

E

S

U

S

G

L

Ä

D

J

E

 

 

 

 

O

R

O

 

Jesus tar ofta barnen som exempel. Han säger bland annat: "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in" (Mark 10:14-15).

Barn har nånting som ungdomar och vuxna har tappat bort, nämligen öppenheten och enkelheten. Vi krånglar till det, medan barnen bara tar emot Guds gåva. Barnen är vår förebild. Vi behöver öva oss i barnets tillit, att bara sträcka våra händer mot Jesus och i glädje ta emot honom och den räddning och den tröst som han vill ge oss.

Johannes skriver "Åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn" (Joh 1:12) och Jesus säger: "Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket" (Luk 12:32)

 

Jag sammanfattar: Det handlar om att vi måste vara beredda när Jesus kommer tillbaka. Vi kan känna en stor portion ORO inför det här och det är nog bra, så att vi håller oss vakna, men kom ihåg att vi väntar på vår vän JESUS som älskar oss och som kommer för att rädda oss. När vi tänker på honom och vad han har förberett för oss i himlen så får vi känna GLÄDJE och trygghet över att vi är Guds BARN.

Som Lina Sandell skriver i psalmen "Blott en dag": "Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn, väl ängslas då?" (Sv Ps 249:1)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016