Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Sexagesima
EFS i Svensbyn
15 februari 2004
Tema: Det levande ordet
Text: Rom 10:13-17


Inledning
Har ni bra fantasi? Tänk er att ni inte hade en aning om vad en banan är. Så kommer jag och berättar att jag har hört talas om att det ska finnas en frukt som är jättegod, att den sägs växa i klasar, är gul och böjd och går att äta.

Det säger er inte speciellt mycket egentligen, eller hur? Men nästa dag kommer jag tillbaka. "Titta här! Nu har jag bildbevis! Så här ser en banan ut!"

Okej, då blir det i alla fall lite mer konkret, men ändå säger en bild inte speciellt mycket. Ett par dagar senare kommer jag tillbaka till er. "Hallå, kom hit och titta, för nu har jag fått tag på en livs levande banan. Det här, mina vänner, är en banan!"

Nu fattar ni nog att det verkligen finns nåt som heter banan. En stund senare kommer jag tillbaka och berättar: "Nu har jag vågat smaka på den nya frukten och den smakar ju fantastiskt bra! Hur den smakar? Ja, den är rätt så mjuk, lite krämig när man tuggat en stund och framför allt söt. Ja, den är jättegod!!"

Nu har ni säkert blivit lite intresserade, åtminstone de senaste dagarna, särskilt när jag själv hade smakat på bananen och intygade att den var god. Men antagligen är ni inte helt övertygade än, eftersom det är först när ni själva har smakat som ni faktiskt kan veta vad jag har försökt berätta för er hela tiden.

Vad vill jag säga med det här? Jo, att jag tror det är precis samma sak med den kristna tron. Vi uppmanas att gå ut och göra alla folk till Jesu lärjungar och tanken är därför att vi ska berätta för människor vi möter om vad vi har funnit. Vi kan vara hur entusiastiska som helst, men det är först när de själva har fått möta Jesus som de har nån chans att ta emot budskapet i sina hjärtan. Det är först när de själva, så att säga, fått smaka på Jesus som dina ord blir sanna och levande för dem.

"Ord, ord, ord"
Vissa människor, ganska många faktiskt, hävdar att vi är sönderpredikade, att det bara är ord, ord, ord. Många menar att en predikan inte får vara längre än tolv minuter. Vissa säger högst sju minuter och några tycker nog att predikan helt kunde strykas.

Men varför? Vad är det som gör att det just nu, runtom i vårt land, sitter rätt många människor i våra kyrkor och kapell och tänker på allt annat än den predikan som framförs?

Vi lever i en värld som översvämmas av ord och därför är det så svårt att stilla sig och faktiskt ta emot de ord som är levande. För det finns ju verkligen ord som vi behöver få höra, ord som inte tröttar ut ytterligare, utan ord har kraft och förmår ge oss nytt liv.

Faktum är att ett enda ord från Jesus räcker för att förändra ditt liv.

  • Jag tänker på när Jesus kallade sina första lärjungar med orden "Följ mig!" (okej, det är två ord) Då lämnar de näten och följde honom och deras liv blev aldrig desamma igen.

  • Jag tänker på Maria från Magdala som stod vid den tomma graven, rödgråten och mötte den som hon tror är trädgårdsvakten. Jesus säger bara "Maria" och då öppnades hennes ögon och hennes liv blir totalt förvandlat, hon har fått möta den uppståndne och levande Herren.

Ett enda ord från Jesus räcker för att förändra ditt liv!

Vad är det levande ordet?
Men vad är då det levande ordet? Jag ska läsa några verser från det första kapitlet i Johannesevangeliet: "I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det". (Joh 1:1-5)

Och lite senare från vers 14: "Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning". Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.” Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss". (Joh 1:14-18)

Det är alltså Jesus själv som är det levande ordet, ordet som blir människa. Det är honom vi ska förkunna, Jesus och ingen annan.

Jesus är nyckeln till Guds ord i Bibeln. När vi läser texterna utifrån Jesu död och uppståndelse kommer hela Bibeln att öppna sig för oss. Helt plötsligt gäller alla löften som Gud ger till sitt folk i Gamla Testamentet dig och mig. Helt plötsligt gäller undervisningen i Nya Testamentet dig och mig. Men samtidigt behöver vi den helige Ande för att ordet ska bli levande för oss. Han är Hjälparen och Livgivaren, den som hjälper oss och ger oss liv. Han bearbetar matjorden i våra hjärtan så att de frön som såtts där har bästa tänkbara växtmöjligheter. Anden öppnar våra ögon så att vi kan upptäcka de enorma rikedomar som finns i Jesu död och uppståndelse.

Det är här all kristen undervisning och förkunnelse har sin början och utgångspunkt. Det är här livskraften finns. Och jag undrar: vem skulle då inte vilja höra Guds levande och verksamma ord längre än sju minuter? Vem skulle inte likt Maria vilja lägga allt annat åt sidan och sitta ner vid Jesu fötter och bara lyssna till honom, bara ta emot?

Beautiful Sound
När den Helige Ande rör vid våra hjärtan och vi får smaka det levande ordet kommer vi kanske att uppleva det som den kristna rockgruppen Newsboys beskriver i sin låt "Beautiful Sound". Jag ska försöka översätta en del av den.

Jag vänder på bladet, kan inte släcka lampan.
Varje ord, varje rad går rätt in i mitt hjärta
Mörka bokstäver på en sida
sjunger så högt för mig
Ja, var gick jag fel,
så att jag inte kunde höra din sång?

Det är ett vackert ljud
som går genom folket,
röster höjs för att prisa dig.
Det är en underbart vacker sång
Vi har bara börjat förstå och återupptäcka dig.

Att ha funnit dig och ändå fortsätta söka dig
är själens kärleksparadox
Du fyller min bägare,
jag lyfter den för att få mer
Jag vill aldrig sluta,
när jag nu är befriad
Jag kommer att följa dig,
precis som du följer mig.

Det är ett vackert ljud
som går genom folket,
röster höjs för att prisa dig.
Det är en underbart vacker sång
Vi har bara börjat förstå och återupptäcka dig.

Så kan man uppleva det när den Helige Ande rör vid vårt hjärta och ordet; Jesus Kristus, blir levande för oss.

Det levande ordets uppgift
Orkar ni höra mer? Jag har en del av min predikan kvar. Den handlar om vad som är det levande ordets uppgift.

Det handlar givetvis om frälsningens budskap, att Jesus har öppnat vägen till himlen och gett oss möjligheten att redan här och nu leva i gemenskap med honom. Vi är befriade genom allt som Jesus gjort för oss och det innebär att, som vi hörde i episteltexten, "var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad".

Jag skulle vilja läsa några verser ur psalm 19 ur Psaltaren för er. Kung David skriver så här om de ord som Gud ger oss. Om vi lyssnar uppmärksamt kan vi få ytterligare pusselbitar i vad det levande ordet innehåller. "Herrens lag är utan brist, den ger liv på nytt. Herrens lära är sann, den gör den oerfarne vis. Herrens påbud är rätta, de ger hjärtat glädje. Herrens befallningar är klara, de gör blicken ljus. Herrens ord är rena, de skall alltid bestå. Herrens stadgar är sanna, de är alla rättfärdiga, mer åtråvärda än guld, än rent guld i mängd, och sötare än honung, än självrunnen honung". (Ps 19:8-11)

Alltså: Det levande ordet, Jesus själv och de ord som han talar till våra hjärtan och som den helige Ande uppenbarar för oss, det ordet är utan brist. Det är liv, sanning och vishet, ger glädje, klarhet och framtidstro. De är rena och bestående, rättfärdiga och mer åtråvärda än guld. De är sötare än honung, än självrunnen honung.

Underbara ord, eller hur?

Men det levande ordet är inte alltid enbart sockersött. Vi behöver andra bitar också på vår vandring med Jesus. Ordets uppgift kan egentligen sammanfattas i de ord som många präster förr ofta brukade avsluta sina predikningar med: "Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan att vi icke må vara glömske hörare, utan dagligen tillväxa i tron, hoppet och kärleken och varda saliga genom Jesus Kristus, vår Herre".

Guds ord tröstar, lär, förmanar och varnar oss och med den Helige Andes hjälp är de tänkta att hjälpa oss att växa i tron, hoppet och kärleken.

Och den kända psalmen hjälper oss slutligen att be: "Och låt mig växa för livets land, som är ditt himmelska rike"
(Sv Ps 210).

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016