Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Septuagesima
Högmässa i Piteå kyrka
24 januari 2016
Tema: Nåd och tjänst
Text: Luk 17:7-10


SvBG: ”Oduglig tjänare”! Är det tacken, Gud? Efter allt vad jag har gjort för dig: jag har kämpat och jobbat – vissa säger att jag jobbar för mycket, själv känner jag mig ofta så otillräcklig. Men jag satsar ju verkligen mycket av mitt liv för att tjäna dig och då kommer du och kallar mig för en oduglig tjänare. Vi brukar sjunga: ”Du vet väl om att du är värdefull”, men gäller inte det längre? Fattar du inte att jag börjar fundera. Jag vet mina begränsningar och att jag inte är så mycket värd, men måste du också börja påpeka det?

Gud: Min son, först av allt vill jag poängtera att jag älskar dig över allting, precis lika mycket som jag älskar alla människor. Jag förstår om du hajar till och känner dig nedtryckt, men ibland måste jag ställa allt på sin spets för att ni människor ska förstå, för att du ska förstå. Det är av en speciell orsak som jag säger så här. Du måste se allt i rätt perspektiv. Du jobbar och står i. Du gör ett bra jobb efter dina förutsättningar, men är det inte så att om du inte hade mig så hade du inte varit den du är? Utan mig hade du fortfarande varit den rädda hare som du var en gång - du minns väl?

SvBG: Jaa, tack och lov är det inte så längre. Tack för att du har hjälpt mig så mycket med det.

Gud: Självklart ville jag hjälpa dig och forma dig för den tjänst som jag har sett ut till dig. Jag har utrustat dig. Du har fått många gåvor av mig, gåvor som det är tänkt att du ska använda. Många av dessa är du medveten om och använder – det är bra – medan andra har du inte upptäckt än. Vad jag vill säga till dig idag och till alla andra är att ni har så lätt för att glömma mig. Ni kommer till mig när ni har det tungt – och det är ju självklart att jag finns till för det – men när livet flyter på är det så lätt att ni glömmer mig. Ni tappar perspektivet.

SvBG: Ja, jag förstår vad du menar. Alla rika och de som har kommit sig upp i livet, höga chefer och liknande, tycker jag lätt blir lite sturska och skrytsamma: Titta på mig. Jag är så duktig, jag har verkligen lyckats i livet. Jag är bäst. Jag, jag, jag...

Gud: Javisst, men det gäller inte bara cheferna. Det är så många som glömmer bort att allt de äger och har, har jag gett dem. Många gånger tackar ni inte ens.

SvBG: Nej, det är sant. Vi tar ju faktiskt allt för självklart.

Gud: Ja, just det. Ni måste få rätt perspektiv på livet för att det ska bli balans. Jag kan ta några exempel. Ni människor har det gemensamma draget att ni är så rädda för att inte duga. Därför har vissa blivit skickliga på att uppförstora betydelsen av sina insatser och känner sig mycket kränkta om de inte blir beundrade för vad de har åstadkommit. Andra är måna om att snabbt nedvärdera andras insatser för att de är rädda för att själva komma i skymundan. Några gömmer sin känsla av oduglighet genom att underdånigt beundra dem som klarade av det de inte själva kunde. Andra har så svårt att säga nej – och det gäller inte minst dig. Ni tar på er mer än ni borde, trots att jag inte kräver det av er. När ni gör så blir ni så stressade och splittrade så att ni inte är så duktiga som ni skulle vara, men ni känner er hyfsat nöjda eftersom ni vet att ni ändå inte har jobbat för lite.

SvBG: Jag tror du har rätt i det, Gud… men det är så svårt. Jag vet inte hur jag ska göra.

Gud: Du måste lära dig att lyssna på mig. Jag jämfördes i texten med en tjänares herre, i princip en slavägare, men sanningen är den att jag inte alls är som en vanlig slavdrivare. Det är klart att jag vill att arbetet ska bli utfört, men samtidigt vet jag hur det ska göras på bästa sätt. När du tillhör mig så ger jag dig den mat, näring och vila som du behöver. Jag utrustar dig!

Nu ska du få höra något som är viktigt. Tidigare var ni slavar i den ondes våld, utan hopp, men jag sände Jesus för att köpa er fria. Det var ett högt pris, han hängdes upp på ett kors, dödades. Det var ett högt pris, men det är värt det. Jag har friköpt dig, priset är betalt och du och alla andra är fria. Tyvärr vill många vara kvar hos den där gamle tyrannen. De har inte insett att hos honom är det verkligen plågsamt, milt uttryckt. Men ni tillhör mig nu. Man kan kalla er tjänare och slavar, men jag behandlar er inte som slavar, för hos mig får ni allt ni behöver. Glöm inte det! Även om det är en heltidssyssla att vara i min tjänst så är du fri. Du är fri att tjäna mig, att kämpa för det goda i den mörka världen som är full av ondska. Det är tufft, men du blir utrustad av mig. Jag är med dig. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt. Kämpa trons goda kamp!

SvBG: Men du Gud, jag tycker det låter som ett krav när vi ändå är bundna till dig. Vi måste göra det och det för att få vara kristna och få komma till himlen. Det verkar vara prestation i alla fall.

Gud: Nej, det stämmer inte. Du kan aldrig plocka poäng hos mig genom vad du säger, är och gör. Du är helt och fullt älskad. Ditt värde för mig kan aldrig köpas. Det kan bara fås till skänks och det är en gåva som du får av mig, Det kallas nåd och är helt gratis.

SvBG: Men varför det?

Gud: Den enda anledningen är att jag älskar dig över allt annat. Om du inte hade mig hade du aldrig fått den chansen. Du är beroende av mig, javisst, men det ger dig total frihet. Frihet är bara ett annat ord för att inte ha något att förlora. Jag befriar dig från krampen att hela tiden behöva bevisa ditt värde, både inför mig och inför andra människor. Du kan slappna av. Den här kraften som du tidigare har slösat bort att bevisa ditt värde, den kraften kan du nu använda till något bättre - till att tjäna dina medmänniskor, att ställa upp för dem som behöver dig, att berätta för andra om vad jag nu har berättat för dig.

SvBG: Det kanske inte är så dumt att vara en så kallad slav för just dig. Det känns faktiskt ganska bra att tillhöra dig när jag vet att du älskar mig och vill mitt bästa. Tack Gud för att du har förklarat det för mig idag. Hjälp mig att aldrig glömma det. Du, det var kul att prata med dig – vi hörs!!

Gud: Ja, det gör vi...

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016