Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P r e d i k o a r k i v e t

[Tillbaka till predikoarkivets huvudsida]


Septuagesima
Högmässa i Piteå kyrka / Predikan i EFS Bergsviken
31 januari 2010
Tema: Nåd och tjänst
Text: Fil 1:3-11


När jag läser dagens episteltext är det några ord där på slutet som gör mig extra nyfiken, ord som framträder som om de vore skrivna med fetstil och de gör mig nyfiken på mer.

Jag ska upprepa dessa tre verser som vi hörde nyss och stryka under de ord jag tänker på: ”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, 10så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.”

De ord som gör mig nyfiken är främst: kärlek, insikt och urskillning. Det är dessa ord som Paulus ber om för församlingen i Filippi. De är grunden för det han skriver efteråt. Det är vad han ber ska växa för att det ska ge den frukt som består.

Först och främst handlar det om kärleken. Paulus ber att deras kärlek ska växa. Han ber inte att de ska få kärlek, eftersom de redan har den. Det är den kärlek som har sitt ursprung i Guds hjärta, det hjärta som klappar för hela mänskligheten, för dig och mig. Det är den kärlek som hans barn har fått ta emot genom Jesus Kristus. Denna kärlek är djupare och vidare än all mänsklig kärlek. Det är den kärlek som Paulus beskriver med de bekanta orden:

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.” (1 Kor 13:4-7)

Guds överflödande kärlek till dig är grunden till allt. Och Paulus ber att du ska få växa i denna kärlek, att Guds kärlek ska få fylla dig, flöda över i dig och ut genom dig till andra människor. Det är viktigt för Paulus att du ska få veta om att det är Guds kärlek det handlar om, inte mänsklig kärlek. Den är givetvis inte att förakta, men Guds kärlek är så mycket högre, renare, ärligare, utgivande, evig, än all annan kärlek vi möter i vårt samhälle. Det är denna kärlek, Guds kärlek till dig, som tillsammans med tron och hoppet kommer att bestå.

Men Guds kärlek är inte nånting som accepterar och omfamnar allting i kärlekens namn. Det ser vi inte minst i Israels folks historia. Visst älskar han sitt folk, men samtidigt märker vi hur less han blir när folket ändå hela tiden ratar hans kärlek och går sina egna vägar. Trots det ger Gud aldrig upp. Hans kärlek består. Han säger till exempel: ”Med evig kärlek älskar jag dig, därför har jag så länge visat dig godhet” (Jer 31:3). Eller som det stod i den gamla översättningen: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig.”

Det är ju Guds nåd och godhet det handlar om. Vad vore vi utan nåden? ”Men Herrens nåd tar inte slut”, står det i Klagovisorna, ”hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny — stor är din trofasthet.” (Klag 3:22-23)

Kärleken är tänkt att växa och bli rik på insikt och urskillning. Det är Paulus bön. Men vad handlar det om?

Insikt är att verkligen förstå på djupet hur saker och ting hänger ihop. Denna insikt kan vi bara nå och få i Guds närhet. Det står i Ordspråksboken: "Att frukta Herren är början till vishet, att känna den Helige är insikt." (Ords 9:10)

Här visar det sig alltså att det handlar om att känna Gud och leva i gemenskap med honom. Johann Kaspar Schade, som var präst i Berlin i slutet av 1600-talet, har sagt så här: "Det är inte den som grubblar som känner Gud, utan den som beder". (Visst kan man känna Gud även om man grubblar, men det är i bönen vi har gemenskap med honom).

Bönen är alltså nyckeln till insikten, att leva i en nära gemenskap med Gud.

Bönen är också nyckeln till urskillningen. Vi möter ju i dagens samhälle ett flöde av information. Det är lockelser hit och dit. Men var finns Gud i allt detta? Vi inser snabbt att vi måste sålla. Vi behöver en förmåga att urskilja Guds röst bland alla andra röster, att urskilja gudomlig kärlek från sånt som bara bär kärlekens namn. För det finns ju en motståndare som vill leda oss bort från Gud, som vill leda oss bort från Guds kärlek och inbilla oss att det går lika bra – om inte bättre – med billiga plagiat.

Det är därför den Helige Ande vill bo i våra hjärtan. Han är Hjälparen, den som Gud sänt för att hjälpa oss att fördjupa gemenskapen med Gud, som befäster Guds kärlek i våra hjärtan och som utrustar oss med insikt och urskillning. Det är om den Helige Ande som Johannes skriver följande ord: ”Jag skriver här till er om dem som vill bedra er. Men i er förblir den smörjelse som ni har fått av honom, och ni behöver ingen lärare. Ty hans smörjelse undervisar er om allt — den talar sanning och inte lögn. Gör som den har lärt er: förbli i honom.” (1 Joh 2:26-27)

Förbli i honom. Förbli i Guds kärlek genom Jesus Kristus. Låt hans kärlek fylla dig och överflöda. Låt hans kärlek växa i dig och ge dig insikt och urskillning i riklig mängd.

Vi måste också fråga oss varför detta är så viktigt att Paulus ber att det ska fylla församlingen i Filippi? Jo, det är för att det bildar grunden för det som Paulus sen skriver om. Det är grunden för växandet, grogrunden. Sen kommer själva växten, bladverket och frukten.

Så här står det: ”Min bön är att er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning, så att ni kan avgöra vad som är väsentligt och stå rena och skuldfria på Kristi dag, fyllda av den rättfärdighet som är frukten av Jesu Kristi verk, Gud till ära och pris.”

Syftet är alltså att vi ska kunna avgöra vad som är väsentligt, kunna prioritera i livet och i tron och kanske mest av allt se vad som är rätt och fel. Det handlar om att vara ledd så att vi kan se vägen genom livet, klart och tydligt, att ha målet i sikte.

Vad är då väsentligt? Jo, det är den rättfärdighet som Jesu har gett oss genom sin död och uppståndelse, att vi tar vara på frälsningens gåva och lever i tro och förväntan på att han ska komma tillbaka, att vi är redo, så att vi står där inför honom, rena och skuldfria.

Det är vad Guds kärlek vill hjälpa oss med. Allt är förberett och han finns nära oss för att hjälpa oss i den process som växandet handlar om. Lev i denna kärlek. Låt ditt liv förnyas och formas av Guds kärlek så att du lever ut denna kärlek bland dina medmänniskor.

Så vill jag bara avsluta med Paulus ord: ”Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.”

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016