Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Septuagesima
Malå kyrka
20 februari 2000
Tema: Nåd och tjänst
Text: Matt 20:1-16


Vem vill bli miljonär?

Det är en av de populäraste frågorna idag. Ni har kanske sett programmet på TV 4 där Bengt Magnusson ställer frågor av skilda slag till en utvald person. Ju fler frågor man svarar rätt på desto närmare kommer man möjligheten att vinna storkovan. Men chansen är i det närmaste obefintlig för alla. Det är så mycket tur inblandat. Det är så många som ringer in och vill vara med, men ändå finns hoppet hos så många att själva få sitta i stolen. Många kanske utbrister: ”Det finns ingen rättvisa” – varför får inte jag chansen?

Vem vill bli miljonär? Ja, vem vill inte bli det? Men även om jag gärna skulle vilja bli miljonär vet jag att det finns viktigare saker.

Den här liknelsen som Jesus berättar till exempel, den handlar egentligen om kallelsen till Guds rike. Den är mycket mer värd än aldrig så många miljoner. Det som är förbryllande är att alla får samma lön, vare sig de är anställs redan på morgonen eller bara en timma innan arbetsdagens slut. Då är det lätt att säga: ”Det finns ingen rättvisa”.

Men vad är rättvisa egentligen? Många har ett extremt rättvisetänkande, inte minst barn och ungdomar. Men livet är inte rättvist. Vi skulle kunna räkna upp en massa olika situationer där livet inte är rättvist. Vi har alla så olika förutsättningar.

Här i Sverige har vi mycket större möjligheter till utbildning och ett drägligt liv än vad man har i de svarta kvarteren i New York. Men å andra sidan har de en större chans att bli firade hiphopstjärnor eller basketproffs än vad vi har. Det beror så mycket på vad man tittar på och även vad vi sätter värde på.

Självklart är det inte rättvist att bara några enstaka personer ska få möjligheten att bli miljonär i TV 4. Där är det bara några få utvalda. Sen är det upp till deras intelligens och en stor portion tur för att de ska kunna gå hela vägen. Chansen att bli miljonär är nästan obefintlig. Det är inte rättvist att de flesta inte ens får möjligheten att försöka, men sånt är ju livet.

Självklart är det inte heller rättvist att den arbetare som jordägaren anställer sist får lika hög lön som den han anställde först. Det borde ju stå i proportion till hur mycket man så att säga har svettats under dagen. Det är inte rättvist.

Eller är det kanske det?

Om vi börjar tänka efter har faktiskt alla människor samma möjligheter till frälsning. Vår utgångspunkt är densamma. Paulus säger i Romarbrevet: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23). Vi står alltså på samma nivå, alla människor. Det finns ingen som kan säga sig har rätt att komma in i himlen. Den är stängd för alla syndare, för alla som har gjort onda saker gentemot andra människor och som vänt sig från Gud – och vem har inte gjort det mer eller mindre. Vi är alla i samma situation.

Samtidigt kan vi läsa fortsättningen: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus”. (Rom 3:23-24)

Det finns alltså en väg ut ur återvändsgränden, men vilka har han då friköpt från dödsstraffet? Vilka gäller det?

Jesus säger: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom”. (Joh 3:16-17)

Världen – det är ju alla människor. Det spelar alltså ingen roll om vi är vita eller svarta, rika eller fattiga, unga eller gamla, långa eller korta, buddhister eller kristna, troende eller icke-troende. Jesus har dött för ALLA människor. Han har öppnat vägen till himlen för ALLA. ALLA har möjligheten att räddas. ALLA!!

Detta är rättvisa!

Men alla kommer ändå inte att komma till himlen, eftersom man inte tror på Jesus , inte tar honom till sig. Alla människor kommer inte, av olika anledningar, att ta chansen till frälsning.

Vi går tillbaka till liknelsen som Jesus berättade. Jag tror, som jag var inne på i början av predikan, att den egentligen handlar om kallelsen till Guds rike. Vi kan säga att jordägaren Jesus kommer till arbetsförmedlingen i Malå för att anställa folk, vissa anställer han på morgonen, men märker att det behövs fler så han går tillbaka och anställer några till och håller på så tills dagen nästan är slut.

De sista kanske inte behövs för själva arbetet, utan det gör han enbart för att han är snäll, av ren nåd och generositet.

Med andra ord: Vissa människor, t ex jag själv, har haft förmånen att få lära känna Jesus redan som barn. Jag har alltid varit kristen och kommer så att förbli, eftersom jag har blivit överbevisad av Gud att jag inte klarar mig på egen hand utan behöver Jesus, både här i livet och sen för att komma in till himlen. Jag vet att jag i mig själv är en syndare, att jag genom allt jag gör i tankar, ord och handlingar har en dödsdom hängande över mig. Men jag vet också att Jesus har dött för mig, befriat mig från min synd och gjort mig till hans barn. Med andra ord: Jesus har frälst mig av nåd, utan att jag har gjort mig förtjänt av det. Det enda jag har gjort är att säga ja till kallelsen.

Andra människor hörsammar kallelsen lite senare i livet, kanske i samband med konfirmationen. En del lämnar sitt liv till Jesus när de håller det nyfödda barnet i sina armar och inser att detta inte kan ske av en slump. En del finner Jesus i samband med nån livskris när allt varit mörkt och de upptäcker ljuset. En del väntar fram emot livets kvällning innan de inser evighetens allvar och tar tag i det hoppets hand som Jesus sträcker ut. Vissa kanske bekänner sig till Jesus först på dödsbädden.

Nu kvarstår frågan: Är det verkligen rättvist att alla ändå ska få samma lön när dagen är slut? Är det rättvist att den som tagit emot Jesus på dödsbädden, i sin sista suck, ändå ska få komma till himlen?

Javisst är det rättvist. Gud är rättvis. Det beror nämligen på vad lönen är. Gud vill ge oss allt i sin generositet. I liknelsen talas det om en denar vilket motsvarar ungefär en krona. Hmmm, en krona? Vad är det att tjafsa om kan man fråga sig? Inte är det värt att jobba hela dagen för en enda krona.

Men vet ni – det handlar egentligen inte om en sån krona ni automatiskt tänker på. Det är inte en enkrona, utan en kungakrona. Gud ger oss precis allt i lön. Han ger oss allt. Han ger oss rätten att ärva himmelriket. Han ger oss kungakronan. Vi är kungabarn.

Det står i Uppenbarelseboken: ”Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets segerkrans” (Upp 2:10), eller ”livets krona” som det egentligen står.

Var trogen, håll dig till mig, säger Jesus, så ska du få din lön, livets krona. Du ska få komma in i mitt rike, vare sig du tagit emot mig som barn eller som gammal. Jag vill ge er allt, men du som inte tagit emot mig än, vänta inte, för du vet inte när ditt liv är slut. Jag kallar dig att följa mig idag, just nu. Jag vill ge dig allt. Vänd om och kom till mig. Följ mig, så kommer du att komma hem till mig och då ska jag kröna dig med livets krona. Kungakronan.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016