Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Påskdagen
Piteå kyrka
11 april 2004
Tema: Kristus är uppstånden
Text: Matt 28:1-20


Vad vore Jesus utan uppståndelsen?
Vad vore Jesus utan uppståndelsen? Ja, först och främst död, förstås! Men vad skulle det innebära? Jo, det skulle innebära att han visserligen hade varit en fantastisk människa, en underbar förebild för oss, men inget mer. Det skulle innebära att han hade gått omkring och gjort mycket gott och sagt många sanningar, men att hans liv samtidigt hade byggt på en lögn. Då hade han inte varit den han sagt sig vara. Då skulle han inte vara speciellt trovärdig. Då hade allt annat kommit i skuggan av denna livslögn. Han kanske ändå skulle benämnas som den största människa som levat, men han hade fått ett tragiskt slut och hade definitivt inte varit Guds son. Ja, utan uppståndelsen är det inte ens säkert att vi hade hört talas om Jesus.

Vad vore kyrkan utan uppståndelsen?
Vad vore kyrkan utan uppståndelsen? Ja, även kyrkan hade varit död och om den överhuvudtaget hade existerat hade den varit meningslös, för vad hade vi byggt på då? Vad hade varit vår grund? Hårda lagar och levnadsregler? Offer och ritualer? Ja, vem vet. Det skulle i alla fall inte vara en kyrka och verksamhet som jag skulle vilja ta del av.

Vad vore vi utan uppståndelsen?
Hur är det med dig och mig då? Vad vore vi utan uppståndelsen? Ja, även vi vore döda, åtminstone när timglasets sand runnit ut. Då skulle vi ha varit utan hopp och utan framtid. Då skulle vi inte kunnat ha gemenskap med Gud, hur mycket vi än skulle vilja. Då skulle vi varit kvar i våra synder och döden skulle fortfarande vara det sista, grymma slutet för ett liv som saknat nån djupare mening.

Enligt 1:a Korinthierbrevets femtonde kapitel skulle vår förkunnelse vara tom (v 14), vår tro skulle vara tom (v 14) och meningslös (v 17) och vi skulle fortfarande vara kvar i våra synder (v 17), de skulle vara oförlåtna. Ja, vi skulle vara "de mest ömkansvärda bland människor" (v 19), som Paulus skriver.

Men nu är det inte så! Jesus Kristus är uppstånden från de döda. Döden kunde inte hålla honom kvar. Jesus lever och är här, mitt i sin församling i Piteå kyrka, idag.

Allt talar för uppståndelsen. Den tomma graven vittnar om att Jesus är uppstånden, ängelns ord bekräftar det, men det finns nåt som är ännu viktigare, nämligen mötet med den Uppståndne. Det är mötet med den levande Jesus Kristus som förvandlar allt och som hela den kristna kyrkan bygger på. Paulus skriver: Jesus "visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig" (1 Kor 15:5-8a)

Och glöm verkligen inte bort alla de som i vår tid möter den Uppståndne och får sina liv förvandlade. För att nu inte tala om alla vi som har förmånen att få ha en levande gemenskap med vår uppståndne Herre.

Vad innebär uppståndelsen?
Vad innebär då uppståndelsen? Ja, den betyder allt, precis allt. Uppståndelsen innebär att Jesus är den han säger sig vara. Den innebär att Jesus är Guds son, att allt är fullbordat, att Jesus, genom sin offerdöd på korset, har försonat oss med Gud själv, att vägen till himlen är öppen, att vi kan ha gemenskap med Gud redan här och nu, att hans famn är öppen, att ingenting – förutom vi själva – kan hindra Guds kärlek och välsignelse att omsluta oss och hela våra liv. Det innebär också att vi alla har möjligheten att leva det nya livet som Jesus har skapat åt oss, i uppståndelsens kraft, rättfärdiga, frälsta och befriade.

Hur får vi del i uppståndelsen?
Vad ska man då göra för att få del av uppståndelsen? Ja, faktum är att de flesta av er redan har fått del av den. Det fick du när du döptes. Paulus skriver i Romarbrevet: "Vet ni då inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har blivit döpta in i hans död? Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han". (Rom 6:3-6)

Du lever i Jesus och har alltså redan del i hans död och uppståndelse. Du har fått ta emot det nya livet. (Och om du inte är döpt än, så har du möjligheten att bli det!). Du är döpt och Jesus lever i dig. Han bor i ditt hjärta, om du nu inte kastat ut honom och stängt hjärtats dörr. Nu handlar det om att upptäcka vad ditt dop innebär, att vända tillbaka till honom som gett dig det nya livet, att leva i dopet och i uppståndelsens kraft.

Varför känns inte tron så levande?
Men när vi nu är befriade och vi har den uppståndne Jesus mitt ibland oss, varför är det då inte mer "uppståndelse" i vår kyrka och i våra liv? Varför känns inte alltid vår tro så levande?

Två svar: För det första ska vår tro aldrig bygga på känslor. Den ska bygga på fakta, på den stadiga grund som Guds ord ger oss. För det andra tror jag att vi alltför ofta väljer att låta den gamla människan styra våra liv.

Paulus skriver till församlingen i Efesos (och jag tror att dessa verser från det fjärde kapitlet är väldigt aktuellt för oss idag också) "Därför besvär jag er för Herrens skull: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomhet, deras förstånd förmörkat, och de står utanför det liv som Gud ger därför att de behärskas av okunnighet och är förstockade i sina hjärtan. Utan någon skamkänsla ger de sig hän åt utsvävningar och lever ett alltigenom orent och själviskt liv. Men så är det inte med er. Ni har lärt känna Kristus — såvida ni nu har hört om honom och undervisats om honom efter den sanning som finns hos Jesus. Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär. Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till." (Ef 4:17-24)

"Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan" - Det är bara möjligt genom att leva i Guds närhet, genom att umgås med den Uppståndne Jesus Kristus. Och vi vet ju, genom dagens underbara uppståndelse-budskap att det är möjligt.

Tyvärr måste vi inse att livet också är en kamp, en kamp mellan den gamla och den nya människan, en kamp mot allt sånt som vill dra oss bort från Gud, det vi brukar kalla för synd. Då är det så härligt att veta att förlåtelsen och upprättelsen finns inom räckhåll. Vi har alltid möjligheten att vända tillbaka till Jesus, att ta tag i den hand som han sträcker ut för att dra oss upp ur träsket. Våra liv blir på så sätt en ständig vandring mellan långfredagen och påskdagen, mellan förkrosselsen och försoningen vid korsets fot och befrielsen och segern i uppståndelsens verklighet, mellan "för dig utgiven, för dig utgjutet" och "för dig uppstånden, för dig levande". Det hör ihop, det är en del av livet, livet som Jesus vann genom sin död och uppståndelse och ger till dig, överflödande.

Ja, jag skulle kunna fortsätta prata om Jesus, om uppståndelsen, dess betydelse och kraft, hur länge som helst tror jag. Men jag vill också överlämna lite av det ansvaret till dig, att undersöka och själv upptäcka vidden av Jesu död och uppståndelse. Vad betyder det för dig personligen? Och vad kan det få betyda för dig framöver?

Det enda jag känner just nu är det som Paulus skriver i Filipperbrevet: "Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse" (Fil 3:10)   

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016