Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Palmsöndagen
Backenmässan
14 april 2019
Tema: Vägen till korset
Mässans tema: Jesus i gospel och blues
Text: Joh 12:1-16


(Backenmässans tema var "Jesus i gospel och blues". Dagens gäst var Jenny Lindberg, vår kantor, som dels leder Backen Gospel och dels älskar blues)

 Tack för sången och delandet, Jenny Lindberg (vår kantor), en liten inblick i en musikers syn på musiken. För mig blev det också ett klargörande att bluesen inte alls bara är sorglig, utan att det finns hopp och glädje även i bluesen – samtidigt som jag insett att den glada gospelmusiken ofta tar sin avstamp i kampen, i en tacksamhet att Gud finns med även i de mörkaste stunderna. Gospel betyder ju evangelium, det glada budskapet om Jesus – och det är ju precis vad det är.

Det breddar min förståelse av händelserna på Palmsöndagen, när Jesus rider in i Jerusalem. Det var inte bara lite random jubel och hosiannarop från folkets sida. De hade ju en anledning att hylla Jesus. De hade mött honom under några få år. De hade hört honom predika och sett en hel del underverk, där människor blivit botade – Ja, Jesus hade ju till och med uppväckt Lasaros från de döda. Det är klart att sånt väcker hopp hos folket. De ville göra honom till sin kung.

Alla hyllade Jesus på olika sätt. I texten möter vi de tre syskonen i Betania och de visar på bredden av sin kärlek till Jesus:

  • Marta tjänade Jesus med sitt praktiska arbete.
  • Lasaros vittnar med sitt liv om vad Jesus kan göra
  • Maria hyllar Jesus med att smörja honom med sin dyra nardusbalsam

Men mitt i alla hosiannarop visste Jesus vad som väntade honom. Det skulle bli långt ifrån en stilla vecka för honom. Lidandet, ångesten, plågorna och döden väntade, men ändå fortsatte Jesus vägen fram. Jesus drevs av den djupaste kärleken, den självutgivande kärleken. Han var beredd att gå allra djupast ner för att rädda alla människor, för att rädda dig och mig, från döden och den eviga skilsmässan från Gud. Jesus går ända ner i dödsriket för att lyfta oss upp på säker mark, upp på den fasta klippan, som ingen kan rubba. 

Här finns Jesus på Palmsöndagen, med gospel och blues i sitt inre, fylld av en passionerad kärlek, och han fortsätter vägen fram mot korset, mot mörkret, lidandet och döden, men också mot ljuset, mot uppståndelsen och livet och den fullbordade segern.

Och här får jag och du vara med, som vi är, och vi får del av allt som Jesus har gjort för oss. Livet är inte alltid så enkelt. Även vi har gospel och blues i våra liv. Men då är det skönt att veta att Jesus redan har varit där, och han gör så att vår lovsång bottnar i gospeln och att man kan skymta glädjen och hoppet i livets blues. Jesus har varit där – han vet vad vi bär på, ser allt jobbigt och han har makten att göra nåt åt det. Det är därför vi får komma till Jesus och bara be honom ta hand om oss och allt vi bär på. Han gör det! Han vill ge oss kraften i uppståndelsen, glädjen och tryggheten i att allt vilar i hans händer, tron, hoppet och kärleken mitt i livet.

Det innebär, slutligen, att var jag än befinner mig i livet så får jag leva med Jesus och uttrycka min tacksamhet i gospel och blues och allt däremellan. Även glada dragspelstoner och tunga hårdrocksriff är välkomna. Det viktigaste är att det kommer från hjärtat och är äkta, lite som Jenny var inne på lite tidigare.

Vi ska få resa oss upp och sjunga psalm 766 som vår trosbekännelse, en psalm som sätter ord på lite av dagens tema, att Gud är nära oss mitt i gospeln och bluesen, mitt i glädjen och sorgen, mitt i livet och döden.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2019