Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Den helige Mikaels Dag
Malå
kyrka
29 september 1996
Tema: Änglarna
Text: Upp 12:7-12


I dag är det den helige Mikaels dag och det handlar om änglarna. När vi hör om änglar tänker vi direkt på några gulliga barnliknande vitklädda varelser som sitter på molnen och dinglar med benen, flaxar lite med sina vita vingar, spelar på sina harpor och lever harmoniskt.

Men jag tänkte predika över episteltexten som visar på en annan sida av deras verksamhet. Vi läser den igen för att påminna oss vad det stod. Upp 12:7-12

Jag är säker på att vi alla ofta funderar över varför det ser ut som det gör på jorden. Vi hör ju alltför ofta om ondskans härjningar runtomkring i världen genom krig och katastrofer, misshandel, mord, drogmissbruk av olika slag, våldtäkter, barnprostitution osv där människor dödas eller bryts ned på ett ondskefullt sätt. Ofta har vi inga svar på orsaken, och det enda som kan ge mig ett bra svar är just denna förklaring som vi läste, även om det är skrämmande, att Djävulen är nedkastad hit på jorden med hans svarta änglar. Han kallas på andra ställen för världens härskare.

Det är en biblisk sanning som vi har lätt att glömma bort. Jag vet visserligen och är fullt övertygad om att Jesus har besegrat honom genom din död och uppståndelse, men som vi läste: ”ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort”.

Han har alltså fått en viss tid på sig, men sen, när Jesus kommer tillbaka så vet han att hans tid är ute, att det är kört och därför försöker han dra med sig så många människor som möjligt in i fördärvet. Han är en förförare, dvs en som gärna visar sig från sin bästa sida och vi är många som blir lurade eftersom vi ofta är ouppmärksamma och många av oss är till och med förblindade.

Det pågår en andlig kamp mellan det goda och det onda och den kommer att fortsätta fram till det att Jesus kommer tillbaka i sin härlighet. Det är en kamp med våra liv som insats. Kampen är inte alltid synlig, men den pågår hela tiden och här har vi änglarnas speciella uppgift. De är, med ärkeängeln Mikael i spetsen, Guds stridande armé, vars uppgift är att beskydda oss som Guds barn, att bevara oss till härligheten i himlen, när allt ont ska vara borta.

Det är lätt att bli rädd och missmodig när vi hör det här, men vi får inte glömma bort att Jesus själv säger att denna världens härskare är dömd (Joh 16:11). Det finns en utväg och ett slut på ondskans makt. Vi sjunger i en påskpsalm: ”Här var mellan ljuset och mörkret en strid. Dock segrade ljuset för evig tid.” Jesus har besegrat djävulen och ”nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde”, som vi läste. När Jesus kommer tillbaka kommer djävulen för alltid att vara besegrad. Han kommer att kastas i den brinnande sjön tillsammans med hans anhang.

Men nu måste vi ju fråga oss: Varför har han fått denna tid på sig? Varför griper inte Gud in nu för att rädda världen, hämta oss hem och skapa den fred och harmoni som vi längtar efter?

Så här står det i 2 Petrusbrevet 3:9 ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.”

Gud vill att så många som möjligt ska hinna omvända sig och bli räddade. Han väntar för vår skull, men det finns en gräns. En dag kommer Jesus tillbaka och det blir en glädjens dag för alla som tillhör Jesus, medan övriga nog kommer att känna sig ganska snopna.

Jesus har besegrat ondskan och den segern gäller även oss om vi tillhör honom. Vi läste ur Uppenbarelseboken nyss att även de som tillhör Jesus har besegrat den Onde genom Lammets blod. Offerlammets blod, dvs det blod som Jesus göt för dig och mig, ska rädda oss, precis som under Gamla Testamentet när Israels folk skulle fly ur Egypten och Dödsängeln kom för att döda allt förstfött. Han gick då förbi de hus där man hade strukit dörrposterna med blod från påskalammet.

Så kommer det att vara: alla som tillhör Jesus, de som har tagit emot honom och så att säga strukit förlåtelsens och frälsningens blod på sitt hjärtas dörrpost ska räddas. Dessa tvättats rena i Lammets blod, och kommer att bevaras till det eviga livet. Det är vad Gud har lovat.

Jag ska avsluta predikan med att läsa en framtidsvision ur Uppenbarelseboken 7:11-17:
"Alla änglarna stod kring tronen och kring de äldste och de fyra varelserna. Och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: ”Amen. Lovsången och härligheten, visheten och tacksägelsen, äran och makten och kraften tillhör vår Gud i evigheters evighet, amen.” Och en av de äldste sade till mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?” Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.

Det kommer alltså sammanfattningsvis att bli en svår tid framöver, men i väntan på att Jesus kommer tillbaka får vi be om blodets beskydd, be att Gud ska bevara oss, att han ska låta sina änglar vaka över oss och strida för oss i den kamp som pågår. Det får vi tryggt vila vid, eftersom Jesus har fått all makt efter sin Uppståndelse från de döda.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016