Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Den helige Mikaels dag
Gudstjänst i Backens kyrka
2 oktober 2016
Tema: Änglarna
Text: Matt 18:7-10


Alltså, visst är det här en lite märklig text? Efter den hårda och radikala uppmaningen att hugga av sig handen eller foten om den förleder dig, så kommer den sista raden om barnen och deras änglar, som finns i Guds närhetstår inför Guds tron och ser Vad har det med saken att göra? Det känns väldigt malplacerat, som nåt helt annat. Det är dessutom väldigt lätt att missa den versen, denna pärla, eftersom åtminstone mina tankar stannar vid funderingar kring om det räcker att jag hugger bort ett finger eller om jag borde ta hela handen, hela armen eller – antar jag – ännu mycket mer.

Men som så många gånger förr är det viktigt att läsa allt i sitt sammanhang, för det kan hjälpa oss att förstå vad som egentligen menas, så att vi får ihop det hela.

Så här står det från början kapitlet, Matteus 18: ”Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.” (Matt 18:1-5)

Det börjar alltså i Guds omsorg om de små, om barnen, och en uppmaning till omvändelse att bli som barn. Men sen fortsätter det och blir en upptakt till dagens text: ”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.” (Matt 18:6)

Sen kommer dagens text: ”Ve dig, värld, med dina förförelser…” och så vidare.

Det är drastiska ord, men det visar på Guds vrede över allt som drar bort barnen från hans famn. För barnens plats är i Guds famn, nära hans hjärta. Och – som man brukar säga: ”Gud nåde den som förleder nån av dessa mina minsta”. Jesus nämner kvarnstenar runt halsen, avhuggna händer och fötter, samt utrivna ögon. För att nu inte tala om den eviga elden.

Det blir så makabert. Men, som sagt, det visar på Guds vrede över allt som drar bort barnen från hans famn.

Nu förstår åtminstone jag lite bättre om varför det står allt detta och varför de hårda orden finns där. Utgångspunkten är Guds famn och Guds närhet och att barnen har en särställning inför honom. Ingen får röra detta och ingen får förstöra denna nära relation ostraffat.

Det visar oss bland annat på hur viktigt det är med goda ledare, både i vårt samhälle och i vår kyrka. Jag har som präst ett stort ansvar för vad jag predikar, till exempel. Om jag ständigt väjer för de svåra frågorna, om jag enbart påstår att alla kommer till himlen, att allt är väl och att det inte spelar nån roll hur du lever ditt liv, att det inte finns någon synd, att du inte behöver omvändelse, att vi inte behöver Jesus till något annat än som en god förebild, att alla vägar bär till Gud, och så vidare, så är risken stor att jag förleder dig och många andra. Då skulle jag leda dig bort från Guds famn, bort från hans närhet och själva livet.

För det vore lika fel av mig att inte berätta om de möjligheter som vi har – även jag och du – att få vara barn i Guds famn, hur gamla vi än är. Jesus säger ju: ” Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket.” (Matt 18:3).

Det handlar alltså om omvändelse, att lämna det som varit, komma till Jesus och följa honom. För en del kan det handla om en radikal omvändelse som vänder upp och ner på hela tillvaron, för andra är det kanske lite mindre omvälvande, men gemensamt är att när vi tagit emot Jesus i våra liv, så är vi Guds barn. Jesus säger ju: ”Åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:12).

Så om du vill detta, vad kan hindra dig? Då är du Guds barn. Och var är din plats inför Gud? Jo, i hans famn, i hans närhet och ingenting kan hindra dig från att leva i hans kärlek och ta emot hans omsorg och välsignelser.

Ingenting kan hindra dig. Ingenting… utom det som förleder dig!

För det finns, som vi läste, sånt som kan dra oss bort från Guds famn. Vi har en motståndare, Djävulen, som hatar att se oss sitta där och må gott i Guds famn. Därför vill han förstöra barnens relation med vår himmelske far. Episteltexten från Uppenbarelseboken säger oss att djävulen är utdriven ur himlen och finns på jorden ”och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort” (Upp 12:12)

Han arbetar hårt för att dra dig bort från Guds närhet. Försöken till förförelser kommer utifrån och inifrån. Men Guds kärlek till dig är starkare än allt annat och ingenting får stå i vägen för er relation. Därför behövs kvarnstenar för de yttre hoten och därför behöver även vi rannsaka oss inför de inre hoten och hugga bort det som skiljer oss från Gud.

Av nån anledning ser vi inte så många enarmade och enögda kristna, trots att vi borde vara rejält stympade allihop. Men dessa drastiska ord visar bara på hur viktigt det är i Jesu ögon att bevaras i Guds famn. När vi blivit förledda av oss själva eller andra, när vi gått fel, så finns det möjlighet till omvändelse. Det finns ändå en väg tillbaka och den går via korset, där vi får be och bekänna vår synd. Och det räcker för Gud. Allt det andra har ju Jesus gjort i vårt ställe. Han torterades, spikades fast på korset och dog, för att vi skulle få leva, både i evigheten och nu, här på jorden, inte stympade, utan som helade och upprättade människor, som barn, som Guds barn.

Och så landar vi i Guds famn till sist. Igen. Där vi hör hemma.

Så låt ingenting hindra dig från att leva i Guds närhet, i direktkontakt med din himmelske far, i den relation som Jesus beskriver med orden: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.”

Hos honom blir du bevarad i tryggheten, kärleken och frälsningen. Som det står i Ordspråksboken: ”Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.” (Ords 4:23 – Bibel-82)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016