Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Långfredagen
Backens kyrka
19 april 2019
Tema: Korset
Text: Joh 19:17-37


Det finns ett ord som är bannlyst i många av våra kyrkor idag och i hela vårt samhälle. Det är ett ord som gör att folk kan få rysningar, inte bara av obehag, utan även av obekvämlighet. Detta begrepp är nånting som vi helst skakar av oss och menar att det inte existerar. Jag tänker på ordet synd.

Men om vi håller oss till Bibelns lära är det ingen tvekan om att synden existerar och har fördärvat hela vår värld, ända sen ormen lurade Adam och Eva att bryta med Gud. Om inte synden fanns och finns hade inte Jesus behövt komma till världen. Utan synden behövs inget kors.

Ordet synd kommer från tyskans "Sünde" som betyder "sund", dvs ett sund skiljer två landmassor åt, t ex Kalmar sund som ligger mellan Öland och fastlandet. Synd är alltså det som skiljer oss från Gud.

Den grundläggande synden är det som Adam och Eva gav uttryck för i berättelsen om syndafallet, att människan gör uppror mot Gud och inte vill ha med honom att göra. Synden är det som skiljer oss från Gud.

Synden har infiltrerat hela världen och har både dig och mig alltför ofta i sitt våld. Synden påverkar oss varje dag. Men sen är det en annan sak att det inte är särskilt fruktbart att ställa upp en syndakatalog som man gjorde förr i tiden, där vissa av våra vardagsaktiviteter och nöjen slentrianmässigt stämplas som synd. Det som inte är bra för mig och som skiljer mig från Gud är kanske nånting som du kan göra, nånting som inte alls gör att du lämnar Guds vilja med ditt liv.

Men om vi trots allt skulle försöka lista de absolut största synderna som vi människor kan begå, saker som jag tror vi är rätt så överens om att det inte är efter Guds vilja. En sån lista tror jag skulle kunna se ut så här:

Skriv på blädderblock:

  • incest
  • folkmord
  • egoism
  • våldtäkt
  • mord
  • mobbning
  • otrohet
  • barnporr

Alla kanske inte håller med om allt. Vissa av er kanske skulle vilja plocka bort nåt eller lägga till nåt, men i stort sett tror jag att en lista på mänsklighetens största synder skulle kunna se ut så här.

Det är inte lätt att säga vad som är det värsta tänkbara, det mest förkastliga. Vissa av de här, t ex folkmord och incest är såna synder som jag många gånger kan tycka borde förtjäna döden, bokstavligen, rakt upp och ner, eftersom de är så fulla av ondska. Det är saker som gör mig så djupt upprörd. Nu vet jag att dödsstraff inte är någon lösning, men det kan kännas så, rent spontant.

Syndens lön är enligt Guds eget ord döden. Även om jag uppmanas i Bibeln att inte själv döma och straffa en annan människa så kommer Gud att göra det. Syndens lön är döden!

(stryk över dessa synder utan ett ord)

Men så här gör Gud med dessa synder. Rakt upp och ner. Han stryker ett streck över detta. Inte för att han har godkänt handlingen. Inte för att det är okej att gå omkring och bryta mot Guds vilja och lag. Nej, han stryker ett streck över detta, suddar ut det, eftersom Jesus har tagit syndarens plats.

Det borde ha varit Hitler som borde ha korsfästs. Det borde ha varit alla de sjuka vuxna som utnyttjat minderåriga. Det borde ha varit … jag… som skulle hänga där med händer och fötter genomborrade av spikarna. Det borde ha varit jag!!!

Inte för att jag har mördat, våldtagit och begått incest. Inte för att jag har gjort så stora saker, men jag är ändå en syndare. Endast Gud vet alla gånger jag har brutit mot hans vilja. Endast han vet vidden av det hela.

Jag kan aldrig jämföra mig själv och mina synder med någon annan. Paulus skriver: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud” (Rom 3:23). 

Det spelar alltså ingen roll hur små eller stora synder vi gör, vi har alla syndat och gått miste om härligheten från Gud!

Det är en sorgens dag. Färgen är svart. Traditionellt har långfredag verkligen varit lång, eftersom man inte fick göra någonting roligt denna dag. Idag är det annorlunda, tyvärr. Det är så lätt att vi frestas att snabbspola förbi de blodiga avsnitten för att snabbt komma till påskdagens glädje, men jag tror att vi behöver långfredagen.

När jag tänker på att Jesus spikades upp på korset i stället för mig kan jag inte annat än böja mitt huvud och skämmas. Vi behöver stanna upp inför den lidande Kristus för att rannsaka oss själva och se vår del i Jesu död. Vi behöver se döden i vitögat för att kunna förstå vilken kärlek som drev Jesus.

Jesus blev korsfäst i vårt ställe. Vi är skyldiga. Han var oskyldig. Vi är smutsiga. Han var ren. Jesus var Guds offerlamm som offrades för att ge förlåtelse, liv och försoning. "Kristi kropp för dig utgiven. Kristi blod för dig utgjutet".

Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare". (Rom 5:8)

Vi är alla lika inför korset vare sig vi har utfört massmord, begått incest eller är som folk är mest, dvs inte alls så goda och rättskaffens som vi tror att vi är. Vi är alla syndare och förtjänar dödsstraff, eftersom "syndens lön är döden", men vi är alla försonade genom att Jesus dog i vårt ställe.

Fortsättningen på den citerade versen ur Romarbrevet lyder nämligen: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror" (Rom 3:23-25a).

Det är här som skillnaden ligger. Jesus har dött för oss alla, men frågan är om vi tror på honom, om vi tar emot frälsningserbjudandet från honom, om vi kommer till honom med vår synd och ber om den förlåtelse han vill ge. Det är först då som frälsningen når oss, när vi tar emot Jesus själv i våra liv.

Det är då som långfredagen blir det som engelsmännen kallar The Good Friday, dvs den goda fredagen.

Jag skulle vilja avsluta predikan med en sorts dikt, ja egentligen är det en sångtext på engelska, som jag skrev för några år sen. Så här låter den på svenska:  

Jag står vid korset
lyfter mitt huvud för att se hans smärta
fastnaglad vid korset, torterad och blödande.
Lidande vänder han sig till mig
och viskar, med ögon så fulla av kärlek:
Du är mitt älskade barn.
Jag älskar dig över allting annat
Jag tog din plats
så att vi ska kunna tillbringa framtiden tillsammans
när jag uppstår på den tredje dagen.

Jag står vid korset
skäms för att jag svek honom
och tvingade honom att gå denna smärtsamma väg
Döende vänder han sig till mig
och viskar, med ögon så fulla av kärlek:
Du är mitt älskade barn.
Jag älskar dig över allting annat
Jag tog din plats
så att vi ska kunna tillbringa framtiden tillsammans
när jag uppstår på den tredje dagen.

Jag står vid korset
Det är tomt eftersom han uppstod som han lovat.
Jag är befriad, frälst och förlåten.
Levande vänder han sig till mig
och viskar, med ögon så fulla av kärlek:
Du är mitt älskade barn.
Jag älskar dig över allting annat
Jag tog din plats
så att vi ska kunna tillbringa framtiden tillsammans
eftersom jag har uppstått på den tredje dagen.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2019