Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Kristi Himmelsfärds Dag
Gökotta Stadsberget
5
maj 2016
Tema: Herre över allting
Text: Apg 1:1-11


Ni har säkert alla hört ramsan: "Norrgök är sorgegök, östergök är tröstergök, södergök är dödergök, men västergök är bästergök."

Jag tänkte ta hjälp av detta talesätt för dagens predikan och koppla den till Kristi Himmelsfärds dag och texten vi nyss läste.

Norrgök är sorgegök
Jag kan inte tänka mig annat än att lärjungarna som befann sig med Jesus den där dagen kände ett visst mått av sorg när de såg honom fara upp till himlen. De hade vandrat med honom i tre år och fått se och höra underbar undervisning om allt som hör till Guds rike. Deras liv hade slagits i spillror när Jesus dog på korset, men tre dagar senare fick de livet tillbaka, med råge, när de fick möta den Uppståndne.

Sen hade de fått 40 dagar tillsammans med honom och allt föll på plats. Det fanns ingen tvekan längre, ingen rädsla, ingen feghet, inga tvivel, bara en djup visshet att Jesus fullbordat det jordiska livet och nu skulle återvänta till Fadern i himlen.

Men även om sorgen fanns där, även om "norrgök är sorgegök" så får vi komma ihåg att…

Östergök är tröstergök
Jesus lämnade ju inte lärjungarna åt sitt öde, lika lite som han lämnat oss. I Matteus version av himmelsfärden säger Jesus: "Jag är med er alla dagar till tidens slut" (Matt 28:20b). Det är ett av de absolut bästa löftena vi har att luta oss mot, särskilt i de stunder när vi känner oss ensamma och övergivna. Om han som förutsade sin egen uppståndelse även lovar att han ska vara med oss alla dagar, både ljusa dagar och mörka dagar, så får vi lita på att även detta löfte stämmer. "Jag är med er alla dagar till tidens slut"

Vid samma tillfälle sa Jesus också: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden" (Matt 28:18). Det är alltså ingen passiv, kraftlös närvaro det handlar om, utan Jesus finns nära oss med samma kraft som uppväckte honom från de dödsriket.

Till trösten hör också att Jesus har lovat att komma tillbaka och änglarna bekräftade detta löfte för lärjungarna. "”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen." (Apg 1:11).

Fram till dess har både lärjungarna och vi fått ett uppdrag, att med hjälp av den makt som getts åt Jesus, gå ut och göra alla folk till lärjungar genom att döpa dem och lära dem, visa människor på den enda öppna vägen som finns till frälsning och till verklig frid i hjärtat.

I den första kristna kyrkan var man övertygade om att Jesus skulle komma tillbaka väldigt snart, att det kanske till och med skulle ske under deras egen livstid. Men ju längre tiden gick desto mer insåg man att…

Södergök är dödergök
Många av dem dog – ja, alla faktiskt – och de började fundera på varför inte Jesus kom tillbaka som han hade lovat. Och det är ju precis samma sak som vi ibland kan grubbla över, nästan 2000 år senare. Men Petrus skriver i sitt andra brev: "Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig." (2 Petr 3:9)

Jesus dröjer för vår skull, för våra grannars och arbetskamraters skull, för att alla ska få chansen, för att alla ska få tid att omvända sig. Kanske är det så att Jesus tvingas dröja extra länge för att vår missionsiver har svalnat. Men vi har fortfarande samma uppdrag, att hjälpa människor fram till Jesus, till omvändelse och tro.

Det här uppdraget är ingen dans på rosor. Många kristna har genom årens lopp fått ge sitt liv för sin tro. Alla lärjungarna, utom Johannes, led martyrdöden. Men ändå fortsatte de att frimodigt sprida evangeliet. De väjde inte ens inför dödshot. De visste att döden inte hade någon makt över dem. Den kroppsliga döden är bara porten till det liv som aldrig dör. Jesus säger ju ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö” (Joh 11:25-26a).

Även om Jesus lämnade lärjungarna på Kristi Himmelsfärds dag och nu sitter på Faderns högra sida så tappade de inte modet. De visste att…

Västergök är bästergök
Jesus sa i sitt avskedstal till lärjungarna: "Det är för ert bästa som jag lämnar er. Ty om jag inte lämnar er kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er." (Joh 16:7)

Jesus var begränsad som person. Han kunde bara vara på ett ställe samtidigt, men den Helige Ande är obegränsad.

Jesus uppmanade lärjungarna att stanna i Jerusalem och invänta Anden. "Ni skall bli döpta med Helig Ande om bara några dagar" (Apg 1:5) och några verser senare säger Jesus: "Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg 1:8)

Så blev det ju. Lärjungarna var samlade i bön tills de tio dagar senare var med om Andens utgjutande under pingsten.

Hur är det med oss idag på den fronten?
Jo, vi har alla möjligheter till ett pingstens under, men jag tror att vi måste komma ihåg två saker:
1. För det första att vi behöver den Helige Ande i våra liv och i församlingen, både för vårt inre liv och för vårt utåtriktade arbete. Därför måste vi också börja lära känna Anden. Vi vet ju alltför lite om honom och vilka resurser som finns.
2. För det andra måste vi komma ihåg att den Helige Ande redan är utgjuten. Anden finns hos oss, många bär på gåvor, men vi behöver be. Vi behöver be om ett öppet hjärta, om mod, om sundhet och ödmjukhet.

Då kommer den Helige Ande att verkligen bli den Hjälpare han är. Då kommer vi också att inse att "Norrgök är sorgegök, östergök är tröstergök, södergök är dödergök, men västergök är bästergök."

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016