Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Den helige Johannes Döparens dag
Piteå
kyrka
21 juni 2009
Tema: Den högstes profet
Gudstjänstens tema: "Var är profeterna?"
Text: Luk 1:5-17


”Var är profeterna?”
Så hade många funderat de senaste 400 åren. Den senaste profeten var Malaki. Gud hade inte sänt några fler profeter. Efter Malaki hade det varit tyst. Folket lyssnade ju ändå inte. Men å andra sidan: tystnaden skapade en större längtan hos de som väntade på Guds Messias. Tystnaden var i sig en förberedelse, det ledde de längtande in i bön och förväntan på att Guds mästerliga plan snart skulle sättas i verket.

Det skulle ta 400 år efter Malaki, men allt var förberett – och det var värt att vänta på. Det skulle ta 400 år, men Johannes Döparens ankomst var faktiskt förutsagd, just av Malaki. Det står bland annat: ”Se, jag sänder min budbärare, han skall bana väg för mig” (Mal 3:1a)

När vi sen läser slutorden i Malakis bok så står det: ”Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till fäderna, så att jag inte viger landet åt förintelse då jag kommer.” (Mal 4:5-6)

Ja, visst känner ni igen det där från dagens text. Ängelns budskap till Sakarias var ju bland annat just detta: ”Han skall gå före honom [alltså före Herren] med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.”

Sakarias och Elisabet skulle få en son, mot alla odds. Det hade varit tyst så länge, men så sänder äntligen Gud en profet igen. Nu var tiden inne, Guds tid, den rätta tiden. Och nu är det skarpt läge. Nu skulle det verkligen inte dröja länge förrän Messias skulle komma.

Sakarias fick beskedet att Johannes skulle bli stor inför Herren. Han skulle utrustas av Gud för att bereda väg för Jesus. Han skulle uppfyllas av den Helige Ande redan i moderlivet, vilket också skedde när den nybebådade Maria besöker sin släkting Elisabet. Ängeln säger också att Johannes aldrig skulle dricka vin och starka drycker. Detta antyder att han skulle vara en nasir.

Vad är då en nasir? Själva ordet betyder ”avskild” eller ”invigd” och enligt 4 Moseboks sjätte kapitel kunde en man eller en kvinna friviligt ge ett nasirlöfte för hela sitt liv eller för en begränsad tid. Då skulle man bland annat just avstå från vin och starka drycker. Man fick inte heller klippa sig. Håret skulle växa fritt. (Det är alltså uppenbart att jag inte är en nasir)

Det hände även att barn blev givna åt Herren till att vara nasirer. Det finns faktiskt tre välkända bibliska personer som detta stämmer in på, nämligen Simson, Samuel och Johannes döparen. Det som är så intressant är att det finns så tydliga beröringspunkter mellan dessa tre.

Alla tre föddes i en tid när folket hade vänt Gud ryggen. När det gäller Simson står det: ”Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon, och Herren gav dem i filisteernas våld i fyrtio år.” (Dom 13:1). När det gäller Samuel står det: ”På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan.” (1 Sam 3:1b) Och när det gäller Johannes döparen hade det alltså varit tyst i 400 år.

Men likheterna slutar inte där. Deras föräldrar var alla Gudfruktiga människor. De var bedjare och om Johannes föräldrar, Sakarias och Elisabet, står det till och med att de var rättfärdiga inför Gud. Men det står också att de alla hade varit barnlösa tills Gud av nåd gav dem det efterlängtade barnet. Alla tre pojkarna blev Guds nasirer redan från början och de blev verkligen använda av Gud på ett mäktigt sätt.

Det var väldigt intressant att upptäcka det här sambandet. Jag tror nämligen inte det är en slump. Läs gärna mer om både Simson och Samuel i era biblar när ni kommer hem.

Men nu går vi tillbaka till Johannes döparen och kanske mest den fråga som jag inledde dagens predikan med: ”Var är profeterna?” Det är en fråga som säkert många av oss ställer även idag. Var är profeterna? Visst är det lite väl tyst även idag? Var är dessa Gudsmänniskor som kan ställa sig upp och vara Guds språkrör i vår Gudsfrånvända tid? Vi skulle verkligen behöva orädda profeter, såna som är utrustade av Gud, fyllda av Helig Ande, till att bära ut den oförfalskade sanningens ord och handlingar till den tid vi lever i just nu.

Ja, var är profeterna? Men ändå måste vi fråga oss: skulle vi vilja ha profeter ibland oss? Deras skarpa budskap skulle förmodligen drabba oss kraftfullt var och en. För det är inte i första hand tröstens och bekräftelsens budskap som skulle förkunnas. Nej, det skulle handla om vårt syndfulla leverne och behovet av omvändelse, att vi alla måste vända om!

När Johannes började sin profetgärning strax innan Jesus kom ut i offentligheten, står det att Guds ord kom ”till Sakarias son Johannes i öknen. Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Varje klyfta skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. Krokiga stigar skall rätas och steniga vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning. När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” (Luk 3:2b-9)

Det här är bara ett exempel. En profet stryker verkligen inte medhårs. Johannes skulle förbereda folket för Jesu ankomst. ”Han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett”.

Johannes ankomst skulle glädja många, men även oroa en hel del. Deras värld skulle skakas om. Men omvändelsens budskap var – och är – nödvändig för att Jesus ska kunna komma in i våra liv och kunna ge oss frälsningen.

Den falske profeten skulle säga att det inte är nån fara, att allt står väl till. Men det är som Guds hälsning via sin profet Jeremia: ”Alla, profet som präst, handlar svekfullt. 14De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger ”Allt är väl, allt är väl!” men allt är inte väl.” (Jer 6:13b-14)

Nej, allt är inte väl idag heller. Vi hör alltför många falska profeter idag och vi tar inte heller till oss Guds röst och maning genom de äkta profeterna.

Men vad är egentligen en profet? Ordet profet betyder ordagrant ”en som förutsäger”, alltså en som har en gudomlig förmåga att se in i framtiden. Men den översättningen är ändå lite för snäv. Det handlar mycket om att förkunna Guds vilja in i den aktuella och konkreta situationen, in i vår nutid. Det handlar om att ge en analys över sin samtid, att se med Guds ögon och berätta det för folket, i ord och handling.

Men det måste vara en tung börda att bära. Självklart måste det vara lättare att bära fram det lätta budskapet, roligare att vara populär bland folket, men samtidigt skulle en äkta profet aldrig kunna göra nåt annat. Jeremia säger: ”Du förledde mig, Herre, och jag lät mig förledas. Du blev mig för stark, du fick övertaget. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla gör narr av mig. Ty varje gång jag talar måste jag ropa, måste jag skrika: ”Våld och förtryck!” Ja, mig har Herrens ord vållat ständigt spott och spe. Men tänker jag: ”Jag bryr mig inte om honom, aldrig mer skall jag tala i hans namn”, då blir det i mitt bröst som brann där en eld, instängd i mitt innersta. Jag försöker stå emot men förmår det inte. ” (Jer 20:7-9)

Profeten har alltså som en eld som brinner inombords. Det måste bara ut. Det låter lite oroväckande för oss nutidsmänniskor, vi som gärna tar genvägar och av ren bekvämlighet drivs av minsta motståndets lag. Kanske är det också därför som vi så sällan möter profeter idag. Kanske är det därför som du och jag inte är en av Guds profeter i Piteå och Sverige idag.

Men vi behöver profeter idag. Vi behöver människor som hörsammar Guds kallelse och som är villiga att vara Guds språkrör i vårt samhälle idag. Glöm inte bort att den som Gud kallar kommer han också att utrusta. Johannes döparen gick inte oförberedd ut i tjänst. Han blev utrustad redan från första början och sen förädlade han gåvan i ensamheten ute i öknen. Han lärde sig att känna igen Guds röst.

Nu är det inte som på Gamla Testamentets tid att profetgåvan bara var begränsad till enskilda personer. Nej, efter pingstdagen, när den Helige Ande utgöts, gäller löftet om den profetiska andeutrustningen allt Guds folk.

Petrus sa i sitt tal på pingstdagen: ”Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel: Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande, och de skall profetera.” (Apg 2:16-18)

Men samtidigt tror jag inte att alla är kallade att vara profeter. Paulus skriver: ”Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare.” (Ef 4:11) Vi har alla olika gåvor och olika kallelser. Däremot tror jag att vi alla kan vara profetiska. Skillnaden är ungefär att profeten ständigt lever i ljuset och att vi andra kan glimta till ibland. Paulus beskriver Andens gåvor i till exempel 1 Korinthierbrevets 12:e kapitel. Där finns bland annat profetians gåva.

Sen skriver Paulus också i det 14:e kapitlet: ”Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera. Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter. Men den som profeterar, han talar till människor, han bygger upp, förmanar och tröstar. Den som talar med tungor bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.” (1 Kor 14:1-4)

Alla kan inte vara profeter, men alla kan vara profetiska. Även om vi kanske inte själva är medvetna om det, kan Gud använda oss var och en till att tala in i andra människors liv. Vi kan ha profetiska dimensioner i allt vi gör: genom våra ord och våra handlingar. På så sätt kan Gud, genom oss, få ett folk som är berett att ta emot Jesus. Det är det som allt syftar till.

Hur kan det vara möjligt? Hur kan vi bli profetiska? Jo, givetvis genom att vi ställer oss till Guds förfogande, att vi ber honom att använda oss. Här tror jag också att nasiren kan hjälpa oss. Ni minns det jag sa lite tidigare om att män och kvinnor kunde avge ett nasirlöfte för resten av sitt liv, eller under en begränsad tid. De ställde sig vid sidan av det vanliga livet, för att stå till Guds förfogande. Och det är ingen tvekan om att de blev använda!

Jag tänker att i vårt samhälle skulle det kunna handla om att åka regelbundet på retreat, att ta några dagar i avskildhet för att komma närmare Gud, att lära sig att känna igen hans röst. Det kan också handla om att ta en kortare eller längre tid till bön och fasta, att avstå livets bekvämligheter, inte mat nödvändigtvis, utan ännu mer TV, dator, musik, idrott och allt annat som lite för ofta kan hindra oss från att söka Gud.

Så när vi frågar: ”Var är profeterna?” kanske vi inte i första hand ska titta oss omkring på alla andra och beklaga oss över Guds tystnad, utan i stället för egen del söka Gud och ställa sig till förfogande.

Be om att profetians gåva ska komma i funktion i församlingen. Be om öppenhet för Andens verk i vår församling. Be att du får vara en del i detta. Det är inte alls otroligt att du redan nu bär på gåvan att profetera: blås då liv i din nådegåva.

Kanske gäller Guds ord till Jeremia just dig: ”Därför säger Herren så: Om du vänder om, skall jag låta dig komma tillbaka och du skall få tjäna mig. Om du skiljer det äkta från det oäkta skall du få vara som min mun.” (Jer 15:19a Svenska Folkbibeln)

Be att den Helige Ande leder dig.

Till sist: Under Gamla Testamentets tid fanns det nånting som kallades profetskolor, där unga män och kvinnor fick gå tillsammans med äldre och mer erfarna profeter, för att se och lära. Kanske skulle vi behöva nåt liknande även idag. Vi skulle kanske behöva nån form av ”Döpta profeters sällskap”, för att travestera titeln till en känd film.

Tänk om ”Döpta profeters sällskap” kunde komma i funktion i vår församling, så att vi på ett tydligare sätt når ut i vårt samhälle och i ord och handling blir Guds röst i det samhälle som verkligen behöver den omvändelse, frälsning, upprättelse och glädje som Jesus vill ge.

Det är en nåd att stilla bedja om!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016