Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Jungfru Marie Bebådelsedag
Högmässa
i Piteå kyrka
13 mars 2016
Tema: Guds mäktiga verk
Text: Luk 1:26-38


I skolvärlden händer det ibland att nån i klassen blir lärarens hackkyckling. Då är det är ofta som denna stackars elev som får skulden för det mesta som händer, även om det inte är dennes fel alla gånger. Det är som att läraren har sämre tålamod med vissa än med andra.

På samma sätt får ju inte en lärare heller ha några favoriter bland sina elever, åtminstone inte visa det. Ändå har man det. Det är ofrånkomligt att vissa barn har en större plats i ens hjärta än andra. Vare sig man vill det eller inte, så kommer det att märkas i sättet som denne kelgris blir behandlad. Så ser det ut i dagens värld och har nog alltid gjort.

Hur är det med Gud? Har han kelgrisar? Har han hackkycklingar? Nej, det tror jag verkligen inte. Visst har en del människor, speciellt västerlänningar, fått bättre förutsättningar än andra i livet, men det har med andra saker att göra. I Guds ögon är vi alla lika mycket värda och är lika högt älskade.

Om vi jämför med våra familjer: Jag har verkligen på allvar försökt rangordna mina barn, bara för att se om det är möjligt. Har Elias, 9 år, större plats i mitt hjärta än Caroline, som snart är 15 år? Svaret är nej! Det är helt omöjligt för mig att sätta det ena barnet före det andra. Visst har de ju sina sidor och vissa karaktärsdrag kanske tilltalar mig mer än andra, men som helhet kan jag, helt ärligt, inte säga något annat än att jag älskar dem båda två precis lika mycket.

Och är det så för mig, en dödlig, bristfällig man med sina bästa år bakom sig – hur ska det då inte vara för Gud? Jag är övertygad om att Gud älskar alla människor lika mycket och att han inte gör skillnad på oss. Ändå väljer han ut Maria till att bli mor till sin son.

Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud” (Luk 1:30), säger ängeln Gabriel till Maria. Hon är utvald, men var kanske ändå bara en i mängden. Gud kunde ha valt nån annan. Det kunde ha varit du eller jag… eller kanske inte nån av vi män förstås. Men ändå hade vem som helst av oss i princip kunnat vara utvald att bli mor till Guds son. Det är det som är innebörden av nåden. Den som möts av nåd har inte gjort sig förtjänt av den.

Ändå hade Maria såna kvalitéer som behövdes för att bli mor till Guds son. En viktig del var att hon var jungfru, att hon var oskuld. Visserligen var hon trolovad med Josef, men de hade inte legat med varann. Detta var viktigt för att profetian skulle uppfyllas. Det står hos profeten Jesaja, 700 år tidigare: ”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel” (Jes 7:14 – Sv Folkbibeln)

Just trolovningen med Josef var en annan viktig del. Han var ju av Davids ätt och det var ju enligt profetiorna inom den släkten som Messias skulle födas.

Marias bästa tillgång som Jesu blivande mor var förstås hennes djupa tro på Gud och hennes ödmjukhet inför Guds vilja. Visst undrade hon hur allt skulle ske, men det var ändå ingen tvekan. När ängeln förklarat, svarade Maria ödmjukt: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt” (Luk 1:38).

Maria var högt benådad. Hon är värd att beundras och ha som förebild. Utan hennes lydnad hade det inte varit möjligt. Fast å andra sidan hade Gud säkert valt ut nån annan i hennes ställe. Men å tredje sidan: Gud visste vem han hade benådat. Han kände Maria och visste att hon skulle vara perfekt för uppgiften. Hon var inte fullkomlig, men perfekt, just i sin lydnad och sin ödmjukhet. Den gjorde henne mottaglighet för Guds nåd.

Om vi för ett ögonblick återvänder till min kärlek till mina barn. Även om jag älskar dem båda lika mycket och vill visa dem lika mycket kärlek och omsorg, så märker jag ju stor skillnad på dem och hur de är olika mottagliga för den kärlek jag vill ge dem – och att det också varierar från dag till dag.

Så är det förstås också för oss inför Gud. Han vill välsigna oss alla, men det är inte alltid vi är mottagliga för Guds kärlek, hans nåd och omsorg.

Ja, hur mottaglig är du egentligen? Faktum är att även du är högt benådad! Du behöver inte föda Guds son, det har Maria redan gjort, men du får bära Jesus inom dig, i ditt hjärta.

Det handlar inte om ett värnlöst foster, utan om den Frälsare som har dött för dina synder och uppstått för din rättfärdighets skull. Du är högt benådad, min vän, för Jesus vill bo i ditt hjärta och låta dig ta del av de välsignelser som hör ihop med uppståndelsen och det nya livet. Du har funnit nåd inför Gud. Du blir inte favoriserad på grund av dina goda förtjänster och inte heller sidsteppad på grund av dina dåliga sidor. Det är nåd det handlar om. Jesus möter dig, som du är, i sin nåd. Du är högt benådad!

Men vad innebär det att ha funnit nåd hos Gud? Det finns mycket att säga om detta, men jag ska idag lyfta fram tre saker, utifrån dagens text.

Först och främst handlar det om att du har alla möjligheter till frälsning, till att bli räddad från undergången till ett liv i evighet hemma hos Gud, i himlens härlighet. Det var ju därför Jesus kom, för att göra detta möjligt. Han dog för att vi skulle få leva.

Ängeln Gabriel uppmanade Maria att ge barnet namnet Jesus och redan detta namn, namnet Jesus, vittnar om denna frälsning. Jesus betyder nämligen ”Herren frälsar” eller ”Herren är frälsning”.

När du tar emot Guds nådefulla erbjudande genom Jesus Kristus, så bor frälsningen i ditt hjärta, bokstavligen, Jesus själv, han som är frälsningen personifierad.

Att du funnit nåd hos Gud betyder, för det andra, att du har möjligheten att bli rikt välsignad av Gud.

När vi ser på Marias fortsatta graviditet, så var hon ju verkligen i ett välsignat tillstånd, i ordets rätta bemärkelse. När hon möter Elisabet ropar hennes släkting med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor”. Redan när Elisabet hörde Marias hälsning sparkade det barn hon själv bar på, Johannes döparen, till i henne och hon fylldes av den Helige Ande. Det gjorde att hon kunde se och förstå det som Maria kommit för att berätta, redan innan hon sagt ett enda ord om detta.

Jag kan känna av samma fenomen ibland när jag möter andra kristna. Redan innan de har öppnat munnen så känner jag i min ande att de är fyllda av den Helige Ande och jag blir så välsignad. Det syskonskap som vi många gånger kan känna med andra kristna handlar om just det här. Den Helige Ande verkar i oss och gör så att vi känner igen Jesus i varandra.

Att du funnit nåd inför Gud innebär också, för det tredje, att du kan bli fylld av glädje, en djupare och mer bestående glädje än du kan möta nån annanstans – och, framför allt, du kan sprida denna glädje vidare.

Maria fick bli en glädjespridare. Redan vid mötet med Elisabet, säger Elisabet: ”När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd.” Att verkligen få möta Jesus – direkt, eller genom andra människor – innebär en sån här djup glädje, en fröjd.

Även Maria fylldes av jubel när hon verkligen förstod sammanhanget och hade fått ängelns ord bekräftat i mötet med Elisabet. Då brast Maria ut i lovsång. ”Min själ prisar Herrens storhet, 47min ande jublar över Gud, min frälsare: 48han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: 49stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, 50och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte” (Luk 1:46-50) – och så vidare.

Marias lovsång är en underbar läsning!

Nu ska jag gå in för landning och sammanfatta lite kort. Gud har alltså inga favoriter eller hackkycklingar. Maria blev utvald av nåd, men även du har funnit nåd hos Gud. Det innebär att du har möjlighet till frälsning, till rik välsignelse och till en djup glädje.

Maria tog emot i ödmjukhet och lydnad: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt”.

Hur tar du emot Guds nåd?

Om en liten stund blir detta mycket konkret. Vi ska nämligen strax fira nattvard tillsammans. Då blir detta erbjudande av nåd tydlig på nytt. Vi får komma fram, precis som vi är, och får av nåd ta emot brödet och vinet, Jesus själv. När vi har gjort det, så bor Jesus i vårt hjärta. Då har vi tagit emot den frälsning, den välsignelse och den djupa glädje som han vill låta oss få del av i överflöd.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016