Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Jungfru Marie Bebådelsedag
Lycksele kyrka
25 mars 2001
Tema: Guds mäktiga verk
Text: Luk 1:26-38


Jag har under årens lopp tyckt att Jungfru Marie Bebådelsedag är en sån konstig söndag. Den är så malplacerad på nåt sätt. I och för sig är det logiskt att den inträffar just nio månader före Jesu födelse, men ändå… Jag har alltid tänkt att är vi mitt inne i fastan så är vi ju och då ska man inte bryta av vandringen upp mot Jerusalem med bebådelsen.

Men så plötsligt gick det upp ett ljus och då förstod jag en lite djupare mening. Det blev så klart för mig att mitt i Fastetiden när våra gudstjänster handlar om livets mörka sidor – det är ju då som vi så väl behöver ett hopp om en framtid.

Vi har de senaste veckorna hört om ”Prövningens stund”, ”Den kämpande tron”, ”Jesus och ondskan” och kommer att fortsätta vandringen tillsammans med Jesus upp mot Jerusalem, mot lidandet. Fastetiden tar ju upp mycket av den verklighet som många människor lever i. Det handlar om livets baksida, om att kämpa med sig själv, med sina familjeförhållanden, med sin omvärld och med Gud. Vi ställer oss hela tiden frågor om meningen med livet, med lidandet och döden.

Det är mitt i detta som Jungfru Marie Bebådelsedag kommer in. Ängeln Gabriel kommer med underbart budskap från Gud. Vi får höra ord av hopp. Det finns en framtid. Det finns ett ljus, det finns frid mitt i kaoset.

Den unga flickan Maria blir en representant för hela mänskligheten. ”Du har funnit nåd hos Gud” - NI har funnit nåd hos Gud, inte för att vi har förtjänat det genom goda gärningar och ett felfritt leverne, utan för att han älskar oss för mycket för att överge oss mitt i mörkret och hopplösheten.

Därför vill han ge oss det som han har lovat oss. Herren vill möta oss mitt i allt det jobbiga med nåd. Han vill uppfylla de löften som han gett för länge sen, att sända sin egen Son till oss och han ska rädda oss och ge oss frälsningen. Han ska säga åt vågorna att vara stilla och stormen att lägga sig. Han ska ge oss sin frid – den frid som inte världen kan ge. Så känn ingen oro och tappa inte modet! (Joh 14:27)

Även om ängelns budskap gäller Maria så är det alltså i förlängningen till oss var och en – ett härligt budskap. Gud själv ska komma till jorden för att rädda oss och föra oss till den verkliga friden.

När vi har det jobbigt är det så lätt att vi snurrar in oss i oss själva. Vi ser bara våra egna problem och ser ingen lösning på dessa. Vi glömmer så ofta bort detta att Gud har lovat att vara med oss i vår svaghet, mitt i lidandet. Vi har kanske har hört det, men vi glömmer så lätt bort det. Vi har hört Jesu löfte: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20). Varför skulle han överge oss nu när vi behöver honom som mest?

Paulus skriver i Filipperbrevet: ”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus” (Fil 4:4-7).

Men precis som det tog tid för Maria att bära fram löftets barn så kan det ta tid för oss innan våra problem blir lösta. Det kan ta nio månader… eller mer! Det viktigaste är att vi tar till oss budskapet, att vi vet att hoppet finns, att vi tryggt kan vila vid vissheten att räddningen kommer, att friden kommer.

Detta hopp och denna vetskap gör att man orkar stå ut mitt i smärtan, mitt i sorgen, eller vad det nu handlar om.

Jag ska ta ett enkelt exempel: Hur många av er har haft njursten? Ni som haft det vet att det är bland det mest plågsamma man kan uppleva. När jag för några år sen drabbades av ett njurstensanfall mitt i natten hade jag ingen aning om vad det var. Jag bokstavligen klättrade på väggarna. Visst var smärtan fruktansvärd, men ovissheten var lika hemsk. Jag trodde bitvis att jag skulle dö.

När jag sen fick veta vad det var så kändes det ju helt okej, i stort sett… Visst, smärtan kom och gick, men när jag visste vad det var och visste att det finns medicin och … ja, med andra ord, visste att räddningen fanns, då kändes det mycket lättare, då gick smärtan att leva med.

Samma sak är det med vårt lidande. När vi vet att Gud är med oss, när vi vet att vi inte är ensamma och övergivna, när vi vet att hjälp är på väg och att det kommer att lösa sig - då lättar det, då blir lidandet lättare att bära.

Jag ska inte säga så mycket mer idag, utan jag tar bara och sammanfattar:

Vi får ta till oss ängelns budskap: vi har en framtid och ett hopp i och med att Jesus kom till vår jord. Själva lösningen på våra problem och vårt lidande kanske dröjer, kanske långt mer än nio månader, men vetskapen om att Gud är med oss och att vi en dag kommer att befrias från all smärta gör att lidandet går lättare att leva med. Därför är det härligt att vi idag, mitt i fastetidens mörker får fira Jungfru Marie Bebådelsedag.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016