Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Heliga Trefaldighets Dag
Gudstjänst i Piteå kyrka
31 maj 2015
Tema: Gud - Fader, Son och Ande
Text: Joh 11:25-27


Idag är det mors dag, den dag när vi på ett särskilt sätt uppmärksammar våra mödrar och allt som de har betytt för oss alla under vår uppväxt. Ja, ännu idag måste jag säga, vid dryga 49 års ålder, så betyder min mamma mycket för mig. Pappa också förstås, men just idag är det mors dag.

När jag skulle förbereda dagens predikan på Heliga Trefaldighets dag, började jag fundera lite mer på vem Gud egentligen är. Dagens tema är ju ”Gud – Fader, Son och Ande”. Det är ju det vi är vana vid. Det är både konkret och bildligt, rätt och riktigt utifrån Bibeln, Guds eget ord, att Gud är Fader, Son och Ande. Men samtidigt kan vi ju inte säga att Gud är en man. Gud är inte heller en kvinna. Nej, ”Gud är Ande” (Joh 4:24), står det i Johannesevangeliet.

Det är lite svårt att få ihop egentligen, för oss som är så mänskligt fyrkantiga i vårt tänkande. Men redan i skapelseberättelsen står det ju att ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.” (1 Mos 1:27) Det visar att människan inte är komplett utan en manlig och kvinnlig sida och kanske är det så med Gud också. Hursomhelst är vi skapade till Guds avbild.

Detta innebär att vi inte kan begränsa Gud till att bara ha manliga egenskaper eller bara kvinnliga egenskaper. Ja, vad det nu är, förresten? För även om styrka traditionellt kopplas samman med mannen, så finns det många starka kvinnor. Och även om omsorg traditionellt är en kvinnlig egenskap, så känner jag många män som visar stor omsorg om sin omgivning.

Hursomhelst: De bilder och de upplevelser vi har av Gud blir som pusselbitar till helheten och idag tänkte jag, eftersom det är mors dag, att vi ska stanna till inför Guds moderliga karaktärsdrag. För en del kan det vara provocerande, det vet jag, men för andra kanske det kan vara glädjande och befriande och sammantaget kanske det kan få bli en hjälp för oss alla att bredda förståelsen av vår underbare Gud och komma närmare honom.

(Ja, ni märker att jag ändå säger ”han” och ”honom” om Gud och det kommer jag att fortsätta göra. Så inklusiv är jag inte.)

 

Gud som barnmorskan

En av bilderna som Bibeln ger oss är att Gud är som en barnmorska. Psalmisten skriver: ”Du hjälpte mig ut ur min moders liv, du lät mig vila trygg vid min moders bröst. Från min födelsestund är mitt liv i din hand, alltsedan jag blev till har du varit min Gud.” (Ps 22:10-11)

 

Gud som modern

Ja, det finns även bilden av Gud som modern som föder sitt barn (Jes 42:14) och hur Gud tar hand om barnen: Det står hos profeten Jesaja: ”Som en mor tröstar sitt barn, så skall jag trösta er”, säger Gud (Jes 66:13)

Ibland kan vi ju tänka, som det står på ett annat ställe hos Jesaja: ”Herren har övergett mig, Gud har glömt mig.” (Jes 49:14). Men Gud svarar direkt: ”Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig” (Jes 49:14-15)

Nej, vi är Guds barn och Gud glömmer oss inte och överger oss inte. Han är som den gudomliga modern som vill att vi ska få växa upp i trygghet och samtidigt få växa till på alla plan, så att vi, så att säga, kan använda de vingar vi har fått.

 

Gud som örnmamman

Det är en av de andra bilderna som Bibeln ger oss av Gud: Gud som örnmamman, som tar hand om sitt folk. 

Så här står det: ”Som en örn lockar ungarna ur redet och sedan svävar över dem, så bredde han ut sina vingar och bar honom på sin rygg.” (5 Mos 32:11)

Det är visst så här att den kvinnliga örnen är både större och starkare än den manliga. Hon är den som bär örnungarna på sina vingar när det är dags för dem att lämna boet. Plötsligt skakar hon av sig dem för att de ska tvingas att flyga ensamma. Men hon stannar samtidigt så nära, svävar ovanför, för att dyka ner under dem när de blir för trötta för att flyga på egen hand och bära dem sen upp på starka örnvingar.  

Det är en kraftfull bild av hur Gud tar hand om oss människor och stödjer oss i vår mognad som människor och kristna.

Och all denna gudomliga moderliga trygghetsskapande omsorg gäller ända tills vi är gamla. Vi är alla fortfarande Guds barn. Gud säger genom Jesaja: ”Hör på mig, Jakobs ätt, ni som är kvar av Israel, och som jag lyft ända sedan ni föddes, burit från er första stund. 4Ännu när ni blir gamla är jag densamme, ännu när ni grånat skall jag bära på er. Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er.” (Jes 46:3-4)

 

Gud som städar och letar det borttappade myntet

Men trots hemmets trygghet kan vi ju ändå komma bort från Gud. Bibeln beskriver hur den förlorade sonen får komma tillbaka till sin väntande fader. Men Jesus ger oss även liknelsen av hur Gud är som en kvinnan som sopar hela huset för att hitta igen det borttappade myntet. Sen säger Jesus: ”Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. 10På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.” (Luk 15:8-10)

 

Gud som hönan

Den kanske vackraste bilden tycker jag ändå är när Jesus säger så här om sitt eget folk: ”Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.” (Luk 13:34)

Jesus vill samla oss under sina vingar, där vi får den värme, det skydd, den omsorg och trygghet som vi så många gånger behöver. Samma bild nämns på flera ställen i Psaltaren. Jag läser två av dem:

Din nåd är dyrbar, o Gud, i dina vingars skugga finner människor tillflykt.” (Ps 36:8)

Förbarma dig, Gud, förbarma dig! Jag flyr till dig, i dina vingars skugga tar jag min tillflykt tills faran har dragit förbi.” (Ps 57:2)

Ja, ni ser hur bilden växer fram av de pusselbitar Bibeln ger oss av Gud. Gud som barnmorskan, modern och örnmamman, Gud som städar och letar efter det borttappade myntet och Gud som hönan.

Det är inga nyheter egentligen, men jag upplevde att vi just denna dag, på mors dag, skulle lyfta fram Guds moderliga sida.

Vi får avsluta med den fina bild som finns i Psaltaren 131, vers 1-3:

Herre, jag är inte övermodig, har inga stolta later. Jag ägnar mig inte åt stora ting, åt det som övergår mitt förstånd. Nej, jag har lugnat och stillat min själ, jag är som ett litet barn, som barnet i moderns famn. Hoppas på Herren, Israel, nu och för evigt.” (Ps 131:1-3)

Innan vi tar Trosbekännelsen ska vi sjunga en psalm som är väldigt fin i sammanhanget: 763.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016