Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

 

Jes 49:15-16

[Tillbaka till Guldkornens huvudsida]


Hur gör ni för att komma ihåg viktiga saker?

En del människor brukar knyta ett snöre runt ett finger. En del kanske skriver små lappar, eller gör nån liten notis i sin Filofax. Andra kanske har en handdator, eller får en påminnelse på mobilen, eller liknande.

Rätt många tror jag brukar skriva på händerna, eller hur? För då glömmer man förhoppningsvis inte det som var viktigt - åtminstone inte om man inte har handsvett.

När jag gick i nian var jag väldigt förtjust i en söt tjej. Jag tänkte på henne ofta, gick omkring i korridorerna på skolan och längtade efter att få en skymt av henne och så där, ja ni vet hur det är. Jag vågade aldrig göra nåt mer, eftersom jag var så feg.

När jag satt på lektionerna kunde jag sitta och skriva hennes namn, eller initialer, i skrivboken. Nån gång kunde jag skriva namnet i handflatan och varje gång jag öppnade handen och läste namnet så kändes det så bra. Och varje gång jag såg henne blev jag alldeles varm inombords.

Dagens Guldkorn ur Bibeln handlar om det här. Det är hämtat från profeten Jesajas bok och det är Gud som säger till dig: Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer(Jes 49:15-16a)

Det här guldkornet är så bra att läsa, särskilt om man tror att Gud nog ändå måste ha glömt mig. Det är en sån fin bild, för det finns ju ingen normalt funtad mamma som skulle kunna glömma bort sitt barn. Det kommer alltid att finnas en speciell och nära relation mellan hon som har givit liv åt det lilla barnet och den lilla hjälplösa bebis som läggs på hennes bröst direkt efter förlossningen.

Det spelar ingen roll hur livet blir sen, den djupa kärleken kommer att finnas där i alla fall. Inte ens om man av nån anledning bryter kontakten kommer mamman att kunna glömma sitt barn. Och även om hon skulle kunna glömma sitt barn, så skulle aldrig Gud kunna glömma dig. ”Nej, ditt namn är skrivet i mina händer”

Tänk att Gud har skrivit ditt namn i sin hand och går omkring och gluttar där då och då. Han ler och blir alldeles varm inombords, eftersom Han älskar dig så mycket. ”Ditt namn är skrivet i mina händer”

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016