Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

Jes 46:3-4

[Tillbaka till Guldkornens huvudsida]


Häromdagen var jag ute med Caroline. Först sparkade vi en bra bit, hon satt på sparken och jag gjorde grovjobbet. (Det hade varit lite svårt tvärtom!) Efter ett tag kom vi till en översnöad lekplats och hon ville absolut stanna och leka lite. Jag tänkte väl att det här kommer att bli lite besvärligt att plumsa genom snön, men allt för att glädja min dotter.

Caroline började med viss möda att klättra över plogkanten. Sen satte hon kurs mot klätterställningen. Men det gick inte så bra. Snön var lite för djup och hon sjönk ner för varje steg hon tog. Då föreslog jag att jag kunde gå före så fick hon gå i mina fotspår. Efter några korta steg insåg jag att jag måste ta ännu kortare steg för att hennes små ben skulle kunna ta kliven.

När vi hade gått några meter till vände jag mig till Caroline och frågade: "Vill du att jag ska bära dig?". "Jaa", svarade hon och sträckte sina armar mot mig. Jag lyfte upp henne och bar henne i mina armar.

Medan vi var där på lekplatsen och förflyttade oss mellan klätterställningar, gungor, rutschkanor, osv, tänkte jag på att egentligen tror jag att Gud fungerar så här. Han går vid vår sida. Han vill att vi ska leva, leka och ha kul. Han gläds över att vara tillsammans med oss och vill göra allt för att hjälpa för oss. Ibland kanske vi inte märker av honom, åtminstone om vi inte är uppmärksamma. Det är då som Gud låter oss försöka själva, med syftet att vi ska stärkas och växa som människor. Men han är aldrig långt borta. Han är nära och är beredd att rycka in.

Periodvis behöver vi mer hjälp. Då kan han liksom gå före oss i djupsnön och spåra åt oss. Jesus sa ju till sina lärjungar "Följ mig" och det är precis det här det handlar om. Vi får följa i Jesu spår och då kommer det att gå otroligt mycket lättare än om vi kämpar på i egen kraft.

Men i vissa lägen tar orken slut. Då får vi sträcka oss mot Gud och han lyfter då upp oss i sin famn och bär oss.

Dagens Guldkorn ur Bibeln handlar om det här. Det är Gud som säger till sitt folk genom profeten Jesaja. (Observera att efter Jesu död och uppståndelse är vi Guds folk och kan därför ta till oss alla löften till Israels folk som finns i Gamla Testamentet) Så här står det: "Hör på mig, Jakobs ätt, ni som är kvar av Israel, och som jag lyft ända sedan ni föddes, burit från er första stund. Ännu när ni blir gamla är jag densamme, ännu när ni grånat skall jag bära på er. Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er." (Jes 46:3-4)

Här öppnas perspektiven. Guds löfte gäller inte bara när vi är små, utan han kommer även att bära oss när vi är gamla och grå. Inte minst när det är dags att gå över gränsen till det eviga livet. "Jag har skapat er, jag skall lyfta, bära och rädda er."

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016