Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

Jes 42:3

[Tillbaka till Guldkornens huvudsida]


Hemma har vi en fin trädgård. En del av träden och buskarna var säkert planterade i samband med att huset byggdes 1992, eller kanske sommaren efter. De har vuxit upp och jag är särskilt glad åt träden som står ute vid vägen.

Häromveckan blåste det rejält. Det närapå stormade hela natten och på morgonen när jag tittade ut kunde jag knappt tro mina ögon. Ett av träden mot vägen, en silverpil, hade börjat luta rejält. Ju längre dagen gick, desto mer lutade den. Till slut, när vinden mojnade, var det inte långt ifrån att den skulle trilla omkull och bli en så kallad vindfälla.

Vad skulle man göra?

Jag och Magdalena gick ut och försökte med gemensamma krafter trycka upp trädet igen, men det var lönlöst. Det gick inte att rubba. Kanske skulle det gå med hjälp av ett spakblock eller liknande, men nåt sånt har jag inte.

Dagarna gick och innan jag hade kommit på nån bra lösning, kom så vintern. Det frös på och jag förstod att nu skulle det bli ännu svårare att dra trädet i rätt läge. Tjälen började sätta sig allt djupare i marken. Jag såg framför mig hur vi skulle vara tvungna att såga ner den fina silverpilen. Det kändes inte alls bra.

Men så kom lösningen. Först och främst blev det varmgrader igen, flera dagar, så marken tinade upp. Sen kom en bekant som hjälpte oss. Vi gjorde så att vi knöt ett helt vanligt rep högt upp på trädstammen. Jag lade repet runt axlarna och slet som värste dragkamparen och han och Magdalena puttade på. Trädet reste sig upp mer och mer och vi kunde stötta upp med träpålar. Sen tog vi nya tag och till slut stod silverpilen på sin plats igen. Vi spände repet ordentligt, slog ner en träpåle några meter bort och knöt repet kring det. Sen använde vi några andra pålar till att staga upp trädet ordentligt. På det här viset tror jag att pilen har en möjlighet att kunna rota sig i marken igen och förhoppningsvis, steg för steg, hitta fastheten igen. Det kan ju hända att den kommer att behöva stöttas upp resten av sitt liv, men vi behövde i alla fall inte såga ner det.

Tänk dig att du är ett träd. Tänk dig att det händer saker i livet som gör att du börjar luta som den här silverpilen. Du kan ha gjort saker som tynger dig. Du kan uppleva din synd och otillräcklighet. Du kan känna skuld och skam. Du kan känna dig knäckt och värdelös. Du kanske till och med är rädd för att Gud ska lämna dig, förkasta dig och såga ner dig.

Men dagens Guldkorn ur Bibeln säger så här: "Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande veken släcker han inte" (Jes 42:3).

Gud vill inte förkasta dig, eftersom han älskar dig. Han vill hellre upprätta dig, än såga ner dig. Han vill vara ditt stöd i livet och hjälpa dig att kunna fortsätta leva.

Men för att du ska kunna stå stadigt i fortsättningen är det viktigt att du lever nära Gud, så att han kan ge dig det stöd som du behöver. Du får det lättast i gudstjänst, i bön och bibelläsning. Där kan du få ord av tröst, förlåtelse och uppmuntran. Där finns ord som hjälper dig att växa och som ger dig djupare rötter, som hjälper dig att kunna stå stadigare i framtiden, ord som påminner dig om att "Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande veken släcker han inte".

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016