Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

Fil 1:6

[Tillbaka till Guldkornens huvudsida]


Tycker ni om att resa?

Själv är jag inte så för själva resandet, möjligen när jag väl är framme. Jag minns t ex när jag bodde i Malå och bara skulle åka hem till mina föräldrar i Lycksele ett par dagar - bara för en sån liten resa på 9 mil får jag resfeber och blir aldrig färdig att åka, i alla fall tar det onödigt lång tid. Om jag ska iväg med tåg eller flyg är det ännu värre. Jag blir tystare och tystare och magen blir orolig. När jag väl sitter på tåget går det lättare, men oron finns där ändå: Hur ska resan gå? Ska jag hitta när jag kommer fram? osv. När jag väl är framme är det oftast inga problem, då kan jag slappna av, ta dagen som den kommer och det bara flyter på.

Jag tror att det här att resa betyder mycket för en människas utveckling. Vare sig man åker iväg en kortare bit eller långt bort så tror jag att det alltid är bra med vidgade vyer. Om man reser långt bort får man se andra kulturer och får en inblick i andra människors sätt att leva. I mötet med människor märker man att vi har mycket att lära oss av varann. Allt det här är väldigt berikande. Man förstår att allt inte är bara som i min egen hemvävda verklighet. Det finns så mycket mer att se och upptäcka.

Jag tror att det kristna livet är mycket som att resa också. Det kanske tar emot att köpa biljetten. Det kanske känns onödigt, det kostar ju på litegrann, även om man längtar inombords. Det känns lite gruvsamt att bestämma sig för att åka. Man har så mycket man skulle vilja ha med, som man tror sig behöva när man packar. Sen tar det mot lite när det väl är dax att kliva på tåget. Men sen får man slappna av, ta en dag i taget. Vi får successivt växa in i livet med Jesus. När vi väl har kommit iväg kommer vi att märka att det är så mycket bättre än vi hade trott.

Jag tror också att vi har mycket att lära oss av varann, av andra reskamrater på den kristnes resa. Vi har alla erfarenheter av Gud och vad han gör i våra liv. Jag minns en dam som jag mötte på gatan en gång. Hon berättade om hur Gud hade svarat på hennes böner och hon hade blivit mycket starkare i kroppen. Hon hade tvivlat på om Gud verkligen brydde sig, men nu var hon fast förvissad om att han brydde sig om henne och det kändes väldigt tryggt berättade hon. Sånt känns jättebra för mig att höra. Det stärker mig och min tro och mitt förhållande till Gud. Därför tror jag det är bra att vi delar med oss av våra upplevelser av vår kristna resa.

På TV finns det ju ofta såna här resprogram. Det är alltid roligt att se hur reportrarna har varit på exotiska platser och berättar om sina upplevelser. På samma sätt som reseskildringar ofta inspirerar oss att börja längta efter att resa själva, så hoppas jag att vi inspirerar varann till att vilja resa vidare på trons väg. Det finns så mycket mer att se och uppleva. Gud har så mycket i beredskap för oss. Vi kanske har resfeber innan vi tar det här steget, men när vi väl är på väg så kan vi slappna av, när vi är i Guds hand så kommer han att leda oss vidare mot resans mål.

Dagens Guldkorn ur Bibeln handlar om just det här. Paulus skriver i Fil 1:6: "Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag". Det är Gud som har startat detta verk i er, en längtan efter att lära känna honom mer, att resa genom livet med honom. Han ska inte överge er mitt i, utan ska fortsätta sitt verk i er, stötta er, hjälpa er, bära er, trösta er, glädja er, utmana er och en dag fullborda det.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016