Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

2 Tim 3:14-17

[Tillbaka till Guldkornens huvudsida]


Ett av mina favoritställen är mina föräldrars stuga i byn Granbergsträsk, som ligger utanför Jörn. Där har jag spenderat många dagar under min uppväxt, både sommar och vinter. Det har handlat om att träffa mammas släkt, jobba i skogen eller bara ren avkoppling.

Den drygt tio år gamla stugan ligger inte långt från sjön och ovanför landsvägen är det en lång backe, minst 300 meter i lagom lutning upp till Hjulbacken, som fått sitt namn av att barnen förr i tiden roade sig med att rulla hjul med hjälp av käppar.

I den här backen har jag och min bror åkt skidor många gånger, inte minst på det som vi kallade trickskidor, miniskidor i plast. Varje gång vi i barn- och ungdomsåren var till Granbergsträsk vintertid, trampade vi backen på fredagskvällen för att banan förhoppningsvis skulle frysa tills det var dags att åka på lördagen. Lyckan var givetvis stor de gånger när det fanns nåt gammalt skoterspår. Då blev det åtskilligt lättare att trampa upp banan.

Jag och brorsan blev snabbt riktigt duktiga på att åka. Störtlopp har alltid tilltalat mig och man fick bra fart nerför backen på dessa trickskidor. Det blev 30-40 sekunders åkning, innan vi trampade upp igen.

För några veckor sen var vi tillbaka i Granbergsträsk, tillsammans med brorsan och hans familj. Det var härliga dagar och vi var ute en hel del i snön och lekte, åkte pulka, madrass, spark och liknande. Men höjdpunkten var när vi plockade fram trickskidorna och begav oss upp i Hjulbacken, som på den gamla goda tiden. Visst kändes det att det var uppåt tjugo år sen senast. Balansen och säkerheten var kanske inte klockrena, men det var hur kul som helst. Det var samma åkglädje och känsla som jag minns från ungdomen. Och - framför allt - jag blev så glad över att märka att takterna satt i.

Sen slog det mig att det här är precis vad dagens Guldkorn ur Bibeln handlar om, hur viktigt det är att ha en bra grund att stå på, även som kristen. Paulus skriver så här till Timotheos: "Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar.". (2 Tim 3:14-17)

Dagens unga har inte alls fått samma kristna undervisning som man fick för femtio år sen, via skola och söndagsskola. Det gör ju att de inte har nåt att komma tillbaka till när det krisar till sig, när behovet kommer. Det gör det hela mycket svårare.

Paulus lyfter fram hur viktig Bibeln är. I Bibeln finns allt vi behöver. Den är grunden. Och har vi den inte med oss från barnsben, så är det inte för sent att skaffa sig den.

Ibland kan livets omständigheter göra så att man kommer bort från den nära gemenskapen med Gud. Men när man vet vart man ska vända sig, så är det inte alls så svårt. Då märker man, för att återknyta till inledningen, att även om det var länge sen man stod på trickskidorna så sitter takterna i.     

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016