Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

1 Sam 3:10b

[Tillbaka till Guldkornens huvudsida]


Hemma brukar vi läsa varje kväll ur "Jesusboken" för Caroline, 4 år. (Jesusboken är alltså Barnens Bibel). Det har redan blivit många vändor genom Gamla och Nya Testamentet och fler lär det bli. Men ibland funderar jag på hur mycket som egentligen fastnar. Jag vet ju att Barnens Bibel har betytt väldigt mycket för mig, men vad betyder det för Caroline?

Häromkvällen hade jag läst berättelsen om Samuel i Gamla Testamentet. Jag vet inte om ni känner till honom? Han var i all afall ett mycket efterlängtat barn, ett bönesvar, men hans mamma Hanna överlämnade honom till Gud redan när han var en liten pojke. Samuel fick bo och uppfostras i templet av den gamle prästen Eli och skulle med tiden bli en stor profet.

Det står att "på den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan" (1 Sam 3:1). En kväll när de hade lagt sig hörde Samuel en röst som ropade till honom. Han sprang genast till Eli och sa "Här är jag". "Nej, jag har inte ropat på dig, gå och lägg dig igen". Det här upprepades ett par gånger tills Eli förstod att det måste vara Gud som ropat på Samuel. Han uppmanade Samuel att gå och lägga sig igen och om rösten skulle komma tillbaka skulle han svara: "Tala Herre, din tjänare hör". När han hade lagt sig igen kom Gud tillbaka och ropade som förut: "Samuel, Samuel" och han svarade: "Tala, din tjänare hör"

När jag hade läst om det här för Caroline frågade hon: "Pappa, hur pratar Gud med oss?" Ja, svarade jag, det kan vara på lite olika sätt. Det är kanske inte så vanligt att han pratar med en vanlig röst som vi kan höra med våra öron, men ofta kan det vara genom att vi hör det inom oss, att vi får nån tanke i huvudet, eller en känsla. Ibland pratar han med oss genom Jesusboken - Bibeln - eller genom nån annan människa som säger nåt klokt.

Sen frågade jag Caroline: Har Gud talat till dig nån gång?
- Jaa, svarade hon.
- Jahaa, när var det? undrade jag nyfiket
- När jag satt och såg på TV.
- Vad gjorde du då?
- Jag lyssnade, svarade hon.
- Vad sa Gud till dig då?
- Han sa: Jag älskar dig.

Visst är det fantastiskt?! Det är ju inte alls otänkbart att det här stämmer. Barn tar sånt här mycket mer naturligt än vi som är lite äldre. Och om inte annat så har hon i alla fall förstått det viktigaste av allt, att Gud älskar henne.

Jag är helt övertygad om att Gud försöker tala till oss hela tiden, men att vi är väldigt dåliga på att lyssna. Oftast har vi för fullt upp och ger oss inte tid att lyssna. Ibland kan det vara så att vi, likt Samuel, hör en röst, men att vi inte känner igen den. Vi behöver träna oss i att känna igen Guds röst. Jag törs till och med säga att om vi tar oss tid med Gud, sitter ner i stillhet och söker Guds ansikte, ber och läser Bibeln, så kan vi vara helt säkra på att Gud rätt snart kommer att tala till oss.

Vi får säga som Samuel, det som är dagens Guldkorn ur Bibeln: "Tala, din tjänare hör" (1 Sam 3:10b). Jag är beredd, Herre, öppna mina öron, mitt hjärta, mina sinnen så att jag kan höra din röst.

När Gud sen talar till oss kan det ibland handla om uppmuntran, tröst, varningar, vägledning, eller varför inte bara de enkla, men fantastiska orden "Jag älskar dig".

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016