Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Fastlagssöndagen
Gudstjänst i Backens kyrka
26 februari 2016
Tema: Kärlekens väg
Text: Luk 18:31-43


Idag är det alltså Fastlagssöndagen när vi vänder blickarna upp mot Jerusalem. Fastetiden tar upp lite tyngre ämnen, sånt i livet som är jobbigt och som vi får tampas med: prövningar av olika slag, den kämpande tron, kampen mot ondskan, osv.

Det handlar om lidandets väg, först och främst den väg som Jesus går upp mot korset, men som samtidigt är vägar som de flesta av oss också måste gå under perioder av våra liv, eftersom livet inte bara är en autostrada.

Just detta med vägar är ett återkommande tema i Bibeln. Vi kan läsa om den breda vägen och den smala vägen och vi uppmanas att vara uppmärksamma på vart den väg vi är inne på leder. Är jag inne på villovägar? Eller är jag på Bättringsvägen? Eller på Storgatan, där alla andra går? Eller har jag valt den trygga, men fega Gyllene Medelvägen? Är jag i en återvändsgränd? Eller är jag till och med "on a Highway to hell" som AC/DC sjunger?

Kristian Luuk frågar oss i TV på bästa sändningstid: ”Vart är vi på väg?”. Ja, vart är vi på väg? Psaltarens ord hjälper oss ytterligare med denna fråga:

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen”. (Ps 139:23-24)

Vad är då den eviga vägen? Ja, Jesus säger: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6) Han sade till sina lärjungar "Följ mig" och han säger samma kallelse till dig: ”Följ mig!” och Jesus understryker: "Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus" (Joh 8:12)

Den väg Jesus går är Kärlekens väg, som korsar Livets Boulevard. Den går visserligen "Via Dolorosa", smärtornas väg, men målet är det som överskuggar allt annat: att du och jag personligen får ta emot och leva i Guds kärlek, i ett möte med Jesus själv, som den korsfäste, men uppståndne och levande Herren.

Kärlekens väg går ända fram till korset, men stannar inte där. Den fortsätter förbi den tomma graven och rakt in i våra liv. Vi får slå följe med Jesus och vi får fortsätta tillsammans på vandringen genom livet.

Vad innebär då detta? Vad innebär ett liv tillsammans med Jesus?

Vi kan ta några gator här i närheten som hjälp för att minnas vad livet med Jesus handlar om. Tänk dig att du går härifrån kyrkan och följer Umedalsallén upp mot E12:an. Då kommer du bland annat att passera fyra vägar som kan hjälpa oss att minnas vad livet tillsammans med Jesus handlar om.

Det börjar med J A Linders väg. För i livet med Jesus är det alltid ett JA. När Gud ser på dig är det aldrig ett ”nej” eller ett tveksamt ”nja”, eller ett ”kanske”. Han älskar dig och utifrån hans kärlek till dig är det bara ett självklart JA. Allt är ordnat. Allt är ordnat! Och jag får bara bekräfta det genom att säga mitt ”ja” till honom.

Från J A Linders väg fortsätter vi mot Löftets gränd. I livet med Jesus har vi så många löften. Jag nämner bara några saker:

  • att den som kommer till honom ska han inte visa bort (Joh 6:37)
  • att han är med oss alla dagar till tidens slut (Matt 28:20)
  • att vi inte behöver vara oroliga och rädda vad vi än möter. Vi får tro på honom, lita på honom, för han kommer att ordna det (Mark 5:36, Ps 37:5),
  • att vi får lämna våra bördor till honom. Han tar hand om det. (Matt 11:28)
  • att han har berett plats för oss i himlen och han följer oss och leder oss dit (Joh 14:1-3)

De här löftena – och många fler – finns som en hjälp för att vi ska orka fortsätta vår vandring, att det ska ge oss mod och hopp när det tar emot. De hjälper oss att rikta blicken bort från oss själva och vår situation, till Jesus som har makten, möjligheten och viljan att hjälpa oss vidare.

Vi fortsätter vår väg framåt, från Löftets gränd till Glädjens gränd. Livet med Jesus är fyllt av glädje och tacksamhet för allt som han gjort för oss på korset, att han dött och uppstått för min skull, att han brutit dödens slutgiltiga makt och försonat mig med Gud.

Visst kan livet ändå innehålla sorg och lidande, förstås. Jag har själv haft en hel del av den varan de senaste tio åren, med skilsmässa och allt som hör till det, både före och efter. Det har varit en längre period med utmattningsdepression och liknande. Men ändå, mitt i detta, har det funnits en grundglädje tillsammans med Jesus.

Men jag hade aldrig kommit fram till Glädjens gränd om jag inte hade passerat J A Linders väg och Löftets gränd. Jag har fått vila i Jesu famn, vila i hans JA till mig och lita på löftena att han skulle bära mig igenom den svåra tiden. Och visst har han gjort det. Visst har han lett mig vidare till Glädjens gränd på nytt.

Jag är så glad att jag är där. Livsglädjen är så otroligt viktig. Så är det säkert för oss alla. Jag är så glad att glädjens källa i mitt liv inte är beroende av mina egna framgångar eller motgångar, för livet går ju upp och ner. Nej, källan till min glädje är allt som Jesus har gjort för mig och vetskapen om att han är med mig, mitt i livet, att han leder mig, beskyddar mig och välsignar mig. Det är där som glädjens källa finns i mitt liv. Som det står i Psaltaren: ”Många säger: ”Vem kan ge oss lycka?” Herre, låt ditt ansikte lysa över oss. Av dig har jag fått en större glädje än de som fått korn och vin i mängd.” (Ps 4:7-8)

Men det stannar ju inte där. Det finns nåt mer som väntar. Vad kommer sen när vi går efter Umedalsallén, efter J A Linders väg, Löftets gränd och Glädjens gränd? Jo, Paradisgränd. Var skulle annars vår vandring sluta? Det är målet för vår vandring med Jesus.

Jag är så glad över att jag, så att säga, har fått en lägenhet både på J A Linders väg, Löftets gränd och Glädjens gränd, de är otroligt viktiga platser i livet, men jag ser ändå mest fram emot att bosätta mig på Paradisgränd, eller i himlen om du föredrar den benämningen.

Det är ju målet för Kärlekens väg, målet för Jesus och hans vandring upp mot Jerusalem under fastetiden, målet för att han kom till världen, målet med hans lidande och död, målet med hans uppståndelse och att han finns hos oss idag.

Som Bibeln sammanfattar det: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”. (Joh 3:16)


Temat idag är Kärlekens väg – och det är så vi ska tänka när vi färdas längs Umedalsallén. Umedalsallén är ingenting annat än Kärlekens väg, den väg som förbinder J A Linders väg, Löftets gränd och Glädjens gränd. Men Kärlekens väg leder oss ännu längre, ända fram till det som är målet för vår vandring tillsammans med Jesus: Paradisgränd, himmelriket. Där vill jag leva och där vill jag bo. Där får jag leva och där får jag bo – tack vare att Jesus själv har gått Kärlekens väg före mig och nu går vid min sida.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017