Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Fastlagssöndagen
 Gudstjänst i Piteå kyrka
15 februari 2015
Tema: Kärlekens väg
Text: Luk 18:31-43


Idag är det Fastlagssöndagen, när vi vänder blickarna upp mot Jerusalem. Fastetiden tar upp lite tyngre ämnen, sånt i livet som är jobbigt och som vi får tampas med: prövningar av olika slag, den kämpande tron, kampen mot ondskan, osv.

Det handlar om lidandets väg, först och främst den väg som Jesus går upp mot korset, men som samtidigt är vägar som de flesta av oss också måste gå under perioder av våra liv, eftersom livet inte bara är en autostrada.

Just detta med vägar är ett återkommande tema i Bibeln. Vi kan läsa om den breda vägen och den smala vägen och vi uppmanas att vara uppmärksamma på vart den väg vi är inne på leder. Är jag inne på villovägar? Eller är jag på Bättringsvägen? Eller på Storgatan, där alla andra går? Eller har jag valt den trygga, men fega Gyllene Medelvägen? Är jag i en återvändsgränd? Eller är jag till och med "on a Highway to hell" som AC/DC sjunger?

Kristian Luuk frågar oss i TV på bästa sändningstid: ”Vart är vi på väg?”. Ja, vart är vi på väg? Psaltarens ord hjälper oss ytterligare med denna fråga:

Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen”. (Ps 139:23-24)

Vad är då den eviga vägen? Ja, Jesus säger: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14:6) Han sade till sina lärjungar "Följ mig" och han säger samma kallelse till dig: ”Följ mig!” och Jesus understryker: "Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus" (Joh 8:12)

Den väg Jesus går är Kärlekens väg, som korsar Livets Boulevard. Den går visserligen "Via Dolorosa", smärtornas väg, men målet är det som överskuggar allt annat: att du och jag personligen får ta emot och leva i Guds kärlek, i ett möte med Jesus själv, som den korsfäste, men uppståndne och levande Herren.

Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågar Jesus den blinde mannen vid vägkanten och han ställer samma fråga till dig: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?

Den frågan öppnar upp för ett möte på djupet med dig. För vad behöver du längst innerst inne? Den blinde mannen ville förstås ha sin syn tillbaka, för dig är det antagligen nåt annat och ju mer du tänkt på frågan, desto mer nyanserat blir sannolikt ditt svar. Det är i alla fall en fråga som jag tror kan kräva lite eftertanke innan man svarar.

Men jag tror att den psalm vi ska sjunga om en liten stund, psalm 738 ("Herre, du vandrar försoningens väg"), i sina fyra verser lyfter fram fyra delar som vi som kyrka och enskilda behöver och som kan få bli vårt svar. Vi behöver försoning, frihet, gemenskap och himmelen. Det är i alla fall en del av det som vi erbjuds när vi går med Jesus på väg upp mot Jerusalem

Resten av min predikan kommer att ta upp dessa fyra delar: försoning, frihet, gemenskap och himmelen.

 

För det första: Försoning

”Herre, du vandrar försoningens väg”, säger psalmen. Det var Jesu yttersta uppdrag: att själv bli försoningsoffret som öppnade vägen till Guds famn. Som Paulus skriver: ”Gud försonade hela världen med sig genom Kristus” (2 Kor 5:19a)

Det är målet för vandringen upp mot Jerusalem: försoningen med Gud själv när vi omfamnas vid korset.  

Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågar Jesus. ”Herre, förlåt mig för att jag så ofta går min egen väg, bort från dig. Hjälp mig att följa dig och själv kunna öppna upp för försoning med andra människor”.

Visa oss vägen, försoningens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.

 

För det andra: Frihet

”Herre, du visar oss frihetens väg”, säger psalmen. Den blinde mannen fick bokstavligen ta emot friheten från Jesus, när han började kunna se igen. För oss kanske det handlar lika mycket om att få öppnade ögon för vad Jesus faktiskt har gjort för oss och de möjligheter som finns för oss.

Det står i Hebreerbrevet: ”Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.” (Hebr 9:12)

Det finns inte längre nåt som ska binda oss för evigt. Ingenting. Jesu död på korset befriar oss, räddar oss, till ett liv i frihet.

Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågar Jesus. ”Herre, gör så att jag kan se. Gör mig fri från allt som binder mig och hindrar mig.  Att ta emot allt det goda du vill ge. Hjälp mig också att kunna befria andra”.

Visa oss vägen, du frihetens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.

 

För det tredje: Gemenskap

”Herre, du vandrar gemenskapens väg”, säger psalmen. Jesus har slagit följe med oss på livets väg. Han vet vad det är att vara människa. Han känner dig och vet vad du brottas med. Han går vid din sida för att dela ditt liv, för att hjälpa dig, för att bära dina bördor, för att dela med sig av det goda han har med sig i form av välsignelser, uppmuntran och glädje, upplevelser och vägledning genom livet,

Johannes skriver i inledningen till sitt första brev: ”Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje skall bli fullkomlig.” (1 Joh 1:3-4)

Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågar Jesus. ”Herre, jag är så ensam. Jag längtar efter gemenskap med dig. Var nära mig, särskilt när jag har det som jobbigast. Hjälp mig att kunna dela denna gemenskap med andra”.

Visa oss vägen, gemenskapens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.

 

För det fjärde: Himmelen

”Herre, du visar oss himmelens väg”, säger psalmen. Ja, Jesus själv säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6)

Himmelen är det yttersta målet med vår vandring genom livet. Det är platsen som Jesus har förberett för oss. Det är där vi får vila ut. Men redan här och nu får vi del av himmelrikets välsignelser. Redan nu vill Jesus att vi ska få en försmak av himmelen, att vi får leva i försoning med honom, i den frihet han ger, i den gemenskap han erbjuder oss.

Vad vill du att jag ska göra för dig?” frågar Jesus. ”Herre, låt mig få del av himmelrikets välsignelser. Låt mig få se glimtar av ditt rike och hjälp mig att själv få vara din utsträckta hand här i världen”.

Visa oss vägen, du himmelens Herre. Ge oss nu viljan att gå den.

 

Avslutning

Jag upplevde starkt i morse när jag förberedde denna predikan att den ska avslutas med att speciell inbjudan, att alla som vill får komma fram, så ska jag smörja er med olja (som är en symbol för den Helige Andes närvaro) och be att just du ska få försoning, får leva i frihet, leva i gemenskap med Jesus och får bära himmelen inom dig varje dag. Och vi gör det i all enkelhet.

[Här följde en kort praktisk information]

Jag smörjer dig i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn: till försoning, till frihet, till gemenskap med Herrens själv och till att bära himmelriket i ditt hjärta. Amen

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016