Förrådet:

[Aktionsgruppen Håll Smöret Slätt]

[Att bli 30]

[Att bli 40]

[Att bli 50]

[Att va' singel]

[Dikter]

[En dag i Ivar Hanärsåvis liv]

[En livs-berättelse på "Melodi-festivaliska"]

[Ny församlings-strategi?]

[Familjen Elström]

[Nyheter från GT]

[Joke Light]

[Julpotpurri]

[Lågbudgetskämt]

[Tabellen]

[Vårtalet 1997]

F a m i l j e n   E l s t r ö m

Detta är små betraktelser som varit införda i Församlingsbladet. De handlar om den fiktiva familjen Elström: Ragnar och Anette, barnen Linus och Clara, samt - lite vid sidan av - familjen Kraftfeldt.

[Vårvinter] [Sommarplanering]
[Inte bara höstmörker] [Julhelgen]


Vårvinter hos familjen Elström

Ragnar närmar sig huset med hög hastighet. Han gillar när det går fort och vill gärna känna pirret när hans Polaris svarar upp mot tummens pressande. Han kör i och för sig aldrig oansvarigt, men vissa - hustrun Anette - brukar skaka på huvudet och be en stilla bön när Ragnar kommer farande. Strax före tomtgränsen släpper han gasen och låter motorn sköta inbromsningen. Som vanligt är han inte långt från att klippa brevlådan, men styr skickligt undan i sista stund.

När skotern stannat, lyfter Ragnar av sig hjälmen och utbrister: "Woohoo!! Vilken känsla! Vilken frihet! Oslagbart!". Leendet upptar större delen av ansiktet. "Inte är den ju som Kraftfeldts nya Yamaha SX Viper, men den duger gott", tänker han och klappar om skotern lite lätt.

Ragnar sträcker på sig och låter handen fara igenom det lätt fuktiga håret. Då lägger han märke till sonen Linus nyfikna blickar från köksfönstret och vinkar till honom att han ska komma ut. Det dröjer inte många sekunder förrän dörren öppnas och Linus stormar ut med jackan slängande efter sig.

"Vill du åka en sväng?" Ragnar inser att det var en lite onödig fråga. Linus hade aldrig varit nödbedd att följa med pappa vad det än gällde. Clara, däremot, höll sig hellre i stallet med kompisarna eller hemma med mamma.

När de svänger ut på skoterleden och drar på lite, kommer tankarna tillbaka: "Vilken frihet! Undrar om det finns nånting som kan slå detta?"

Som av en händelse kommer Ragnar ihåg en psalm som han tycker mycket om: "Jesus för världen givit sitt liv: öppnade ögon, Herre, mig giv. Mig att förlossa offrar han sig, då han på korset dör ock för mig". Han minns hur hans mormor Tyra brukade nynna på den när hon satt i gungstolen och stickade raggsockor. Det var för övrigt en av de psalmer de sjöng på hennes begravning.

Ragnar minns också en sak som prästen hade sagt en gång. Ja, de brukade bara kalla honom så, "Prästen", den präst som han mött i många sammanhang, alltifrån begravningar, dop och gudstjänster, till ståplatsläktaren vid hockeylagets hemmamatcher och närbutikens charkdisk. Denne sympatiske man, som han uppskattade och räknade som "sin" präst hade en gång sagt vid ett samtal: "Frihet är nånting mer än vad vi vanligtvis tänker. Friheten begränsas ofta av våra traditioner och föreställningar om hur saker och ting ska vara. Du kommer aldrig att nå full frihet förrän du kommer till himlen, men Jesus ger dig ändå möjligheten redan nu. Hos Jesus finns nyckeln till den fullkomliga friheten, i påskens dramatiska händelser, i hans död och uppståndelse. Du kan välja att leva som vanligt eller att ta steget in i uppståndelsens verklighet, i förlåtelse och försoning, i närkontakt med Jesus själv. Han befriar dig från det som binder dig, från det som hindrar dig att vara en levande och kärleksfull människa. Därför behöver du inte begränsa dig själv med dina obesvarade frågor, samvetsförebråelser och tvånget att ständigt vara i centrum. När Jesus gjort dig fri är du verkligen fri."

Prästens ord hade gjort starkt intryck på Ragnar. Han kände att han verkligen längtade efter den där friheten som prästen pratat om. I och för sig var skoterturerna underbara, men den sortens frihet låg ju på ett annat plan och var ju bara begränsade till vårvintern.

Efter en rejäl runda kommer far och son tillbaka mot huset. Med rutinerad precision stannar skotern på exakt rätt ställe. Brevlådan hade klarat sig även denna gång. De tar av sig hjälmarna och går småpratande in till värmen. Ragnars leende är, om möjligt, ännu bredare denna gång. Snart är det påsk.

 

Sommarplanering hos familjen Elström     

Ragnar sitter vid köksbordet med en pennstump och ett kollegieblock. Det är kväll, barnen har lagt sig och från vardagsrummet hör han signaturen till Nordnytt. Egentligen borde han väl titta, men han har ju viktigare saker för sig. Ragnar sitter nämligen och planerar inför sommaren.

"Få se nu: Mina föräldrar, svärmor och svärfar, syskonen, Pelle och Lisa i Falun, Kraftfeldts sommarstuga på västkusten, Liseberg... Vad hinner vi klämma in mer?"

Han lägger ifrån sig pennan och tittar ut genom fönstret: "Ååh, tänk om det hade varit fotbolls-VM i sommar. Det är ju såna höjdare! Alltså, den bästa sommaren jag kan minnas, åtminstone i vuxen ålder, är ju 1994. Underbart soliga dagar och nätter fyllda av härlig fotboll. Sveriges framgångar hade ju gjort att hela svenska folket grävde guld och plaskade i varje liten fontän av hänförelse. Anette hade väl i och för sig inte varit speciellt glad. Hon hade menat att sommarnätterna var till för allehanda äventyr, men motargumentet var ju att fotbolls-VM bara går av stapeln vart fjärde år och då får romantik och nattligt bus vika hädan. Så var det bara. Det borde hon förstå!".

"Men det är ju… oj, nio år sen". Ragnar lutar sig bakåt och sluter ögonen. "Linus hade inte varit speciellt gammal då, och nu… ja, allt går så fort… och Clara som ska börja sjuan till hösten. Tänk om det här är sista sommaren vi har tillsammans hela familjen? Det är ju inte helt omöjligt. Bäst att göra sitt yttersta för att det ska bli en riktigt minnesvärd sommar."

Sakta kommer Ragnar tillbaka till verkligheten och han fortsätter att planera. "Nu ska vi se... vi har ett par dagar där också... kanske vi hinner med en sväng till Norge också..."

"Hallå där!"

Ragnar rycker till. Var det inte en röst han hörde? Han tittar sig om, men ser ingen. Det kanske bara var inbillning.

"Slappna av, Ragnar! Sommaren är inte till för att rutas in. Du behöver vila. Du behöver inte en massa aktiviteter för att din familj ska trivas. De behöver dig! Tänk efter nu: Vad är det viktigaste? Om ni stressar runt landet och bara tar ett par dagar här och ett par dagar där, då kommer du aldrig att orka. Då kommer du och Anette att få det jättejobbigt och barnen blir kinkiga trots att det var länge sen de var i Pampersåldern. Ni behöver tid för varann och du behöver tid för dig själv. Självklart måste släkt och vänner få sitt, men det får inte gå till överdrift!"

Det blir tyst en stund innan rösten fortsätter. "Sommaren är till för att du ska få växa som människa. Läs en god bok. Fundera på livet och Gud. Passa på att gå in i en kyrka när du är ute nånstans. Sätt dig ner, känn stillheten, känn att Gud faktiskt är nära, tänk, vila, be en bön för dig själv och dina närmaste. Det är väl det minsta du kan göra?! Unna dig en minut med Gud. Unna dig vila i sommar. Unna dig en Magnum mandel. Unna dig att ligga på badstranden. Unna dina närmaste att få umgås med en avstressad Ragnar. Det kommer att bli den bästa sommaren i ditt liv, jag lovar!"

Ragnar vaknar upp, kliar sig i det rufsiga håret och ropar: "Anette, kom hit ett tag... "

 

Inte bara höstmörker hos familjen Elström

Det hade nog funnits där under några år, men Ragnar hade alltid viftat bort det. Men i år blev det så tydligt. Det kom smygande redan under sista semesterveckan, förstärktes under barnens sista dagar på sommarlovet och sen vid skolstarten var det kört. Ragnar sitter i fåtöljen och stirrar ut genom fönstret. Kvällssolen lyser upp de flerfärgade bladen på björken utanför, men det lägger han inte märkte till. Det enda han känner är det stilla regn som vattnar en spirande höstdepression.

"Han hade nog rätt ändå, den gode Tomas Ledin", tänker Ragnar för sig själv. "Sommaren är kort. Det mesta regnar bort… Helt plötsligt är sommaren slut och hösten är här, mörk och eländig, en enda lång väntan på den tunga vintern när själen blir djupfryst... "

"Vad tänker du på?" Det är Anette som kommer in. Hon är nyduschad och har mysdressen och favorittofflorna på sig. I händerna håller hon två rykande tekoppar. Mitt i allt kan inte Ragnar undgå att konstatera hur vacker hans hustru är.

Men det hjälper inte. De mörka tankarna knackar på igen. "Näe, jag vet inte… Det… Det känns så tungt bara. Sommaren är slut och det är ett år till nästa semester".

"Tio månader", rättar Anette. "Det är bara tio månader och du vet ju hur snabbt tiden går. Vips är vi där igen".

"Jovisst, men…" Ragnar smuttar på det varma teet. "Det är uppförsbacke hela vägen. Mörker och kyla".

Anette sitter tyst en stund. Hon har sett det förr och känner igen signalerna. "Men du, det finns ju otroligt härliga höstdagar också. Minns du inte förra hösten när vi åkte ut till Kraftfeldts stuga den där underbara helgen. Minns du inte hur vi grillade, satt i solskenet och pratade, barnen badade ju till och med - även om ju både Linus och Clara blev förkylda på kuppen. Sen spelade vi Pictionary halva natten…"

"… och vi förlorade varje gång!!" Ragnar kan inte låta bli att le. "Ja, det var ju trevligt, förstås… alltså, vi måste träna till nästa gång! Men var det verkligen under hösten? Var det inte mitten av juli…nej, du har rätt. Slutet av september var det"

Anette dricker upp det sista av teet och säger: "Du, Ragnar… Jag vet att du tycker det är tungt just nu, men jag finns ju här hos dig. När vi gifte oss lovade vi ju att dela glädje och sorg med varann och… ja, jag finns här. Vi ska nog klara av det här. Vi får försöka att vara mer med varann, göra roliga saker och tillsammans upptäcka att det faktiskt finns guldstunder under hösten också. Om vi tar vara på dem så går det kanske lättare. Vi kan ju också börja motionera som vi så länge pratat om. Vi kanske kan prova stavgång och gå den där fina stigen i skogen. Då kan vi ju också passa på att prata mer, både om sånt som är jobbigt och… ja, andra saker… Det gör vi ju alltför sällan."

"Jo, du har rätt. Prästen sa ju när vi gifte oss att vi skulle bära varandras bördor."

"Precis… Jag kommer också att tänka på minnesordet ur Bibeln som jag fick vid min konfirmation och som har följt mig sen dess. Jesus säger: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila". Det är ju också en sak vi kan göra. Om inte annat så känns det ju alltid bra när man lämnat sånt som tynger en i Jesu händer".

Ragnar börjar känna sig lite bättre till mods. Nu upptäcker han till och med kvällens sista solstrålar utanför fönstret. "Men du, vi kanske skulle bjuda hit familjen Kraftfeldt nån kväll och kräva revansch i Pictionary?"

"Ja, varför inte?"

"Men då kanske vi borde träna lite. Ska vi spela en omgång?"

"Du Ragnar, tvåmanspictionary är kanske inte så lyckat!", skrattar Anette och kramar om sin make.

 

Julen hos Familjen Elström

Ragnar tittar tomt ut i luften. Han suckar och sjunker allt djupare ner i fåtöljen. TV:n står på, men han registrerar inte vad som händer. "Det är ändå bara dravel", skulle han ha sagt om han bara hade varit i närheten med tankarna. Men det är han inte. De svävar likt en helikopter på lämplig höjd över den helg som snabbt närmar sig: julen.

"Usch, vilken härlig helg!", utbrister Ragnar så plötsligt och oväntat att hustrun Anette hoppar till. Hon tittar frågande på honom. "Ja… öh… julen alltså", tillägger han och sätter sig upp. "Jag både älskar den och avskyr den. Jag älskar ju stämningen och julmaten förstås, men det är allt det där runtikring… julhandeln. Man får ju överdos flera veckor innan. Det är sån hysteri och hade julhandeln varit ett hundrameterslopp skulle affärerna ha diskats för tjuvstart allihop. Näe, jag vet inte... ibland önskar jag att man fick strunta i alltihop".

"Men tänk på barnen", invänder Anette. "De tycker ju det är så roligt".

"Ja, det är ju det enda som håller mig uppe… Jag minns ju jularna när jag var liten, spänningen inför de stora paketen som låg under den nyhuggna granen. Men jag hade ju ingen aning om allt jobb som låg bakom festligheterna."

"Nej, det är sant, men å andra sidan behöver du ju inte göra så fruktansvärt mycket idag heller. Städningen och pyntningen brukar ju jag ta hand om - och matlagningen. Du behöver ju bara hugga plastgranen i källarförrådet", lägger Anette till med ett leende.

"Ja, det är jag ju tacksam för… men jag dras ju med ändå. Skyltsöndag, första advent, Lucia och tre, fyra julbord långt innan julafton. Vad är egentligen meningen med allt? Samma sak varje år och… Näe, vet du vad? Den tradition jag tror jag uppskattar mest av alla är när vi åker till Kraftfeldts på annandagskvällen. Träffa gamla vänner, spela lite Pictionary, lite småprat och ett gammal hederligt skrovmål från Max. Det tycker jag om…"

En eftertänksam tystnad breder ut sig i familjen Elströms vardagsrum, innan Ragnar lite halvhögt lägger till: "Men visst skulle jag önska att julen fick en djupare mening".

Några veckor senare kommer så julen. Allt har varit som vanligt. Ragnar, liksom alla andra, har hängt med i traditionerna, inte helt utan engagemang. Den äkta plastgranen står på sin plats i vardagsrummet och är pyntad med de obligatoriska röda, blå och gula kulorna, silverglittret och toppstjärnan. Efter det sedvanliga trasslet sitter även belysningen på plats. Barnen har hängt resultatet från årets julpyssel på skolan längst ner. Det kanske inte är så snyggt, men måste ju ändå sitta där. Inne vid granstammen har Ragnar, med stor högtidlighet, placerat den lilla tomtefiguren av garn som han fick som fyraåring. "Annars blir det ingen jul", brukar han säga.

Direkt efter Kalle Anka kommer så tomten. Det var som vanligt Erik Kraftfeldt som klätt ut sig. Han är lite av en spexare och barnen älskar den här stunden. Ja, Ragnar också, måste han erkänna där han står med videokameran.

Så fort tomtefar försvunnit sliter barnen upp sina paket. Det var många i år. Hårda. "Barnen verkar lyckliga", tänker Ragnar och känner en klump i halsen.

När alla öppnat sina paket ropar minstingen Linus till: "Pappa, det ligger ett paket till under granen!"

"Det är till dig, pappa" säger Clara som hann dyka först.

Ragnar hajar till… "Det här var oväntat. Jag har fått mina tre… vad kan det här vara… "Till Ragnar från Gud"… Va?" Ragnar ser förbryllad ut. "Gud? Vad har han med julen att göra, höll jag på att säga… jag menar: varför får jag en julklapp från honom?"

Omringad av en nyfiken skara öppnar Ragnar sitt väl inslagna paket. Till slut hittar han ett stort rött hjärta som glänser. "Oj!", utbrister barnen, "ett hjärta… så vackert…"

Ragnar undersöker det glänsande hjärtat och upptäcker att det går att öppna. Där inne ligger det ett hopvikt brev, som han snabbt vecklar upp och läser:

"Älskade Ragnar. Jag vet att du önskar dig en jul som har en djupare mening. Därför vill jag berätta för dig att julen är till för dig, trots att du är vuxen.
Min gåva till dig är att jag blev människa och kom till jorden som det lilla Jesusbarnet. Men jag hade en långt större uppgift än att bara vara ett sött komplement och en, sen länge bortglömd, anledning till årets största familjehögtid. Ni firar min födelse i helgen, men kom ihåg att jag växte upp också. Glöm inte bort att fira min död och uppståndelse också. Då får ni helheten. Jag kom för att du skulle få ett nytt liv och finna en mening i allt som sker, finna en ny dimension i livet.

Jag önskar dig en riktigt god och välsignad julhelg.

Gud

PS. Kom till kyrkan i morgon bitti så får du veta mer.

Det blev en ovanligt tidig kväll hos familjen Elström, för i morgon tänker de gå till julottan.

   

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017