Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Domssöndagen
Infjärdens kyrka
20 november 2016
Tema: Kristi återkomst
Text: Joh 5:22-30


Idag är det Domssöndagen, en allvarlig dag, men samtidigt en alldeles underbar dag, eftersom den talar om den dagen när vi äntligen får möta Jesus, öga mot öga.

Som psalmen vi nyss sjöng uttryckte det: ”Min Frälsare lever, jag vet att han lever. Jag honom får möta till sist, när jag har lagt av mig min kropp som en klädnad, befriad från ångest och brist” (Sv Ps 313:2).

Det blir en härlig dag, men som sagt också en allvarlig dag, eftersom det är domens dag, när allt kommer fram i ljuset. Vi hörde berättas, i texten från Uppenbarelseboken, om när vi alla kommer att stå inför Guds tron. Det står att böckerna kommer att öppnas, bland annat livets bok, där alla som tillhör Herren finns uppskrivna.

När jag läste om det här i mina förberedelser gick mina tankar till en bok, en helt vanlig bok, och kände att man kan ta den som upplägg och struktur till dagens predikan.

 

Boken

En bok består ju av många blad, precis som våra liv. Jag brukar ibland som doptal prata om att barnet som just ska döpas är som en bok som har många oskrivna blad. Vi vet inte vad livet bär med sig, vad som kommer att hända, vad som kommer att stå i barnets bok. Men i dopet binds de lösa bladen ihop. Gud omsluter våra liv och om vi läser noggrant kommer vi, mellan raderna, att kunna läsa hur Gud är med oss varje dag på livets väg. Det är essensen av doptalet om boken.

När det gäller dagens predikan, så tänker jag på en bok om världshistorien. Det är Guds berättelse, Guds historia, ”God’s history”- ”His story” – hans berättelse. (Det är inte nödvändigtvis Bibeln i detta fall, även om allt är hämtat därifrån).

Även denna bok omsluten av Gud. Berättelsen har en början och ett slut. Det berättas om allt från Guds perfekta skapelse, hans tanke med allt, men hur allt rasade, men hur Gud ändå inte gav upp, utan ville räddade sina älskade barn från undergången.

Bibeln sammanfattar det i de välbekanta orden: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.” (Joh 3:16-17)

Det är huvudtemat genom hela boken, Guds berättelse. Guds skapelse och dess återupprättelse. Det är liksom pärmen i boken, framsidan och baksidan.

 

Slutkapitlen

Guds berättelse innehåller många kapitel och mot slutet av boken har de rubrikerna ”Tiden”, ”Domen”, ”Rättvisan och nåden” och ”Festen”. Även i denna bok gäller sanningen att när vi läser mellan raderna så ser vi Guds närvaro, Guds kärlek, i allt som sker. Även om vi inte förstår allt, eller kan acceptera allt, så kommer allt att förklaras en dag.

Vi tar en liten kort resumé över dessa slutkapitel.

I kapitlet om Tiden kan vi läsa att vi inte kan veta när Jesus kommer tillbaka. Vi kan försöka tyda tidens tecken. Vi kan förstå att tiden närmar sig för hans återkomst. Men vi vet inte när tiden är inne. Vi vet bara att det är senare än vi tror och förr än vi anar.

Guds kärlek och omsorg om oss när det gäller Tiden visar sig i det som Petrus skriver i sitt andra brev: ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig” (2 Petr 3:9)

Samtidigt är tiden begränsad. Det finns en gräns, som bara Gud själv känner till, så det är viktigt att vi alla tar till oss budskapet om att vi måste omvända oss för att få se Guds rike.

 

Bokmärket

Här måste jag stanna till lite, eftersom det är viktigt att veta var man själv befinner sig. När man läser en bok har man givetvis nån form av bokmärke, eller hur? Den fråga vi måste ställe oss är: Var är jag och du när vi tänker på tidens slut? Var är vårt bokmärke? Var befinner vi oss i våra tankar? Hur tänker vi?

• Tänker du aldrig på tidens slut och Jesu återkomst? Då är det hög tid att vakna upp, för dagen närmar sig. Samma sak om du inte alls bryr dig.
• Känner du oro? Det är bra, för det visar att du bryr dig. Men glöm då inte heller bort att påminna dig om Guds löften och lita på att han håller vad han lovat.
• Tycker du om att fundera och spekulera i detta med tidens tecken. Ja, gör gärna det, men var medveten om att det är svårt att kunna förstå allt och att vi aldrig med säkerhet kan veta exakt när Jesus kommer tillbaka.
• Känner du en längtan och förväntan? Härligt! Du kommer snart att få möta Jesus!

Men, som en avslutning på denna utvikning: där jag mest av allt önskar att vi har vårt bokmärke är att vi vet att vi vilar i Guds famn. Som Guds barn är i Guds händer, vad som än händer.

 

Slutkapitlen – fortsättning

Vi lämnar bokmärket och går tillbaka till de sista kapitlen i Guds bok.

När det gäller kapitlet om Domen kan vi läsa att vi alla kommer att stå inför Guds tron. Böckerna kommer att öppnas. Allt kommer upp i ljuset. Men som Jesus säger i dagens evangelietext: ”Sannerligen jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.”

Guds kärlek och omsorg om oss i Domen visar sig i just detta, som Paulus formulerar med orden: ”Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus” (Rom 8:1)

Vilka tillhör honom då? Jo, det som står uppskrivna i Livets bok, de som är döpta och tror på honom. Jesus säger ju: ”Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd.” (Mark 16:16). Tron och dopet hör ihop.

Sen kommer vi till kapitlet om Rättvisan och nåden. När domen förkunnas över oss kommer ingen kunna säga att den inte är rättvis. Bibeln beskriver Gud som en rättvis Gud och det avspeglar sig i den rättvisa domen. Jesus säger i dagens text: ”Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig”.

Samtidigt står det i Psaltaren 103: ”Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Han går inte ständigt till rätta med oss, hans vrede varar inte för evigt. Han handlar inte mot oss som vi förtjänat, han ger oss inte våra synders lön. Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom” (Ps 103:8-11)

Guds nåd är oändlig. Men vi måste fråga oss: Hur kan domen vara rättvis om vi inte drabbas av det straff vi förtjänar? Jo, därför att det finns en som har tagit straffet i vårt ställe: Jesus Kristus. Guds kärlek och omsorg om oss visar sig i det som Paulus skriver i Romarbrevet: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.” (Rom 3:23-25a)

Ja, det är nåd det handlar om. Det är Guds nåd vi har att hoppas på och klamra oss fast vid. Philip Yancey har definierat nåden så här: ”Vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mer och vi kan inte göra något för att Gud ska älska oss mindre”.

Bokens sista kapitel handlar om Festen, den stora himmelska festen. Tänk er känslan att få gå in på denna fest, där Herren har offrat allt och lagt ner all sin kärlek och omsorg för att förbereda för oss. Tänk er våra förvånade ögon, våra halvöppna munnar som bara kan säga ”Wow! Åh! Underbart! Tack Jesus. Tack Jesus!”

Vi hör orden ”Det här var tanken från början. Det här är förberett för din skull, mitt älskade barn. Det här är… ”För dig utgivet. För dig utgjutet”. Vi hör ekot från alla gånger vi fallit på knä vid altarringen och hört just dessa ord. ”För dig utgivet. För dig utgjutet”. Då kommer vi att förstå beskrivningen och djupet av nattvarden som också är en försmak av den himmelska festen. För det är ju så, att varje gång vi firar nattvard är det som att vi läser sista sidan i boken först.

När vi sitter där på platsen med vårt namn på ett gyllene placeringskort, så upptäcker vi plötsligt att vi inte har ont längre. Vi känner ingen smärta, varken i kroppen eller i själen. Sorgen är borta. Synden, skulden, skammen, sveken, alla misslyckanden, allt detta är borta. Vi är omslutna av all glädje, kärlek, frid, godhet, värme, allt gott som flödar ut från en leende, kärleksfull Gud.

Vi fylls av en glädje, en jublande, uppriktig glädje, som vi bara anat på jorden. Vi har aldrig känt oss så levande. Kroppen, själen och anden är hel. Vi är fullständigt befriade och återupprättade, fullständigt förberedda för festen.

Vi hör orden: ”Det här är vad jag lovade er. Se, jag gör allting nytt. Välkomna, mina vänner, mina älskade, älskade vänner! Jag har längtat så länge efter den här stunden. Och tro inte att det här är allt. Jag har så många överraskningar i beredskap för er. Ni anar inte. Och vi har hela evigheten på oss att upptäcka allt tillsammans.

Sen drar den himmelska festen igång!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016