Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Domssöndagen
Lycksele
kyrka
25 november 2001
Tema: Kristi återkomst
Text: Jes 65:17-19


De sista söndagarna i kyrkoåret har ett allvarligt tema. Det handlar om ändens tid, om att vi måste vara beredda vid Kristi återkomst.

Förra söndagen pratade vi om tre farliga böner som jag varnade er för att be. ”Förvandla mig, Jesus”, ”Ske din vilja” och ”Kom, Herre Jesus”. Det är livsfarliga böner eftersom du faktiskt kan få bönesvar. Men det är också viktiga böner eftersom de är nödvändiga för att vi ska vara beredda när Jesus kommer tillbaka.

Det finns helt tydligt en dubbel utgång, enligt Bibeln. Det finns härliga löften om nya himlar och en ny jord där glädjen, friden, kärleken, ljuset och allt övrigt underbart finns. Men det finns också en skrämmande beskrivning av motsatsen. Där gör frånvaron av Gud tillvaron isande kall. När allt gott är borta kommer all ondska och mörker att koncentreras till det vi kan kalla ett helvete. Jesus beskriver det i dagens evangelietext som en brinnande ugn och där ska man gråta och skära tänder. (Matt 13:47-50)

Vad är orsaken till att vissa hamnar där? Jo, det handlar om det val vi gör. Dagens GT-text handlar om den nya skapelsen, men just före dessa rader vänder sig Gud till de som övergett honom och säger: ”Jag kallade men ni svarade inte, jag talade men ni lyssnade inte, ni gjorde det som var ont i mina ögon, valde det som misshagade mig. Ja, så säger Herren Gud: Mina tjänare skall äta, ni skall hungra, mina tjänare skall dricka, ni skall törsta, mina tjänare skall glädjas, ni skall blygas, mina tjänare skall jubla av lycka, men ni skall gråta av sorg och jämra er i förtvivlan”.
(Jes 65:12-14).

Evigheten är alltså en konsekvens av våra liv. Det handlar om vilket val vi gör, om vi vänder oss till Gud eller vänder oss från honom. Gud är för sin del vänd mot oss och sträcker sina välkomnande armar mot oss. Gud vill att alla människor ska räddas, men han tvingar ingen.

Petrus skriver: ”Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig." (2 Petr 3:9)

Gud väntar eftersom han älskar oss och vill spendera evigheten tillsammans med oss. Men samtidigt finns det en gräns. Plågorna här i världen kommer att öka och ondskan intensifieras ytterligare och för att bespara oss det värsta kommer Jesus tillbaka för att rädda oss. Inte bara rädda oss från nånting, utan även rädda oss till nånting.

Kristi återkomst har en allvarlig ton. Det är viktigt att vi är beredda och har tagit emot Jesus i våra hjärtan, men Kristi återkomst är samtidigt så full av hopp och glädje. Gud har nåt fantastiskt i beredskap, nåt som han vill låta oss få veta redan nu, så att vi kan längta och känna trygghet i det som kommer. Vår vaksamhet och väntan riktar sig ju mot en person, Jesus Kristus, vår frälsare. Han har berett plats för oss i himlen och ska komma tillbaka för att hämta dem som tillhör honom, för att också vi ska vara där han är, som vi kan läsa i Johannesevangeliet.

Kristi återkomst innebär tre saker enligt GT-texten:

För det första ska Gud skapa nya himlar och en ny jord.

Vår jord är härlig och det är många gånger härligt att leva, men samtidigt ser vi att den faller isär. Det finns så många onda krafter i farten, men Gud lovar att han ska skapa nåt nytt, nånting ännu mer fantastiskt, som dessutom ska vara fullkomligt och rent.

Johannes beskriver det så här i Uppenbarelsebokens 21:a kapitel: ”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” (Upp 21:1-5a)

Det andra som Kristi återkomst för med sig är att vi kommer inte längre att komma ihåg allt negativt som finns här.

Många klagar över sitt dåliga minne, men tänk när vi slutligen får lämna bakom oss alla de sår som vi bär på, allt dåligt samvete, alla plågsamma minnen, saker vi skäms för. Det är ju så oerhört mycket som vi bär på och som vi helst av allt skulle vilja glömma. Vi önskar av hela vårt hjärta att vi helt skulle kunna glömma, men den drömmen verkar aldrig gå i uppfyllelse. Men en dag ska den göra det. Vi läste nyss att döden inte längre ska finnas, ingen sorg och ingen klagan eller smärta. När Gud skapar allting nytt kommer vårt inre att helas och hela vår varelse upprättas. Ingenting har längre nån baksida, utan allt är inriktat framåt mot Gud. Vi kommer att överväldigas av det nya och den helt annorlunda tillvaron där vi får vara i Guds helhet och härlighet. Därför kommer vi inte heller att känna nån saknad över det jordiska.

Det är ur detta totala utplånande av synd och misslyckande, ur den totala glömskan av allt som varit, som den fullkomliga glädjen bryter fram. Gud själv jublar över sitt frälsta folk, sitt himmelska Jerusalem och vi ska jubla tillsammans med honom.

Det är den tredje saken som kommer av Kristi återkomst: Den fullkomliga glädjen.

När Jesus kommer tillbaka är allt fullbordat, då har Gud nått målet med hela sin skapelse och frälsning. Det var ju för att återupprätta den fullkomliga gemenskapen som han sände Jesus, för att försona världen med sig själv. När allt är fullbordat bryter den jublande, fullkomliga glädjen fram

Gud ska fröjda sig över sitt folk skrev Jesaja. (Tänk vilket fint ord: fröjda sig!) Han har befriat folket och det har återvänt till honom. Allt som har stört vår gemenskap med honom kommer att vara utplånat. Gud fröjdar sig i den fullkomliga gemenskapen och vi fröjdar oss i honom.

Ååh, vilken underbar dag.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016