Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Bönsöndagen
Gudstjänst med små och stora i Backens kyrka
21 maj 2017
Tema: Bönen
Text: Rom 8:24-27


Idag är det alltså bönsöndagen och man brukar ofta säga att bönen är ett samtal med Gud, att man pratar med Gud. Vi får säga precis vad vi vill till honom, närsomhelst, varsomhelst. Bönen är en förmån, ett sätt för oss att finna Gud, hålla kontakten med honom och fördjupa gemenskapen.

Men jag tror att vårt samtal med Gud oftast blir en monolog från vår sida, att det bara är vi som pratar. Vi kommer och lassar av oss våra problem och böneämnen och ger sällan Gud en chans att svara och säga sitt.

I dagens predikan ska vi försöka se på bönen utifrån Guds perspektiv, utifrån att bönen är som Guds andetag – inandning och utandning, inandning och utandning. Så viktigt är det för honom. Det är ju Gud som har introducerat oss i bönen, uppmanat oss att be och därför är jag också säker på att det är viktigt för honom. Han inbjuder oss till en speciell gemenskap i bönen och han har ett syfte med det.

Gud har till och med lagt sin ande i våra hjärtan för att hjälpa oss med bönen. Vi hörde det i bibeltexten nyss. Där står det att ”Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill”. (Rom 8:25-27)

Jag sa nyss att bönen är som Guds andetag. När vi kommer inför Gud i bön kan han möta oss och visa sin stora omsorg. Bönen är Guds andetag – inandning och utandning.

Inandningen handlar om att han tar emot våra böner. Det spelar ingen roll var vi ber, hur vi ber, vad vi ber om, eller vilka ord vi använder. Gud tar emot oss och våra böner. Det finns många bibelord som lovar oss detta. Och när nu Gud har uppmanat oss att be, att lämna allt till honom, så får vi också vara säkra på att vi ska få svar, att han möter oss i vår längtan och i våra behov. Ingenting är för litet eller för obetydligt att be om. Gud tar emot våra böner i sin inandning.

Men lika mycket som Gud andas in så andas han ut. Han andas ut bönesvar utifrån sin stora kärlek till dig. Gud möter dig i bönen och han talar till dig. Det är ett påstående som är sant utifrån Bibelns ord och utifrån mina egna erfarenheter. Vårt problem är nog mest att vi har så svårt att uppfatta det och ta det till oss. Vi har så fullt upp med annat.

Gud andas in våra böner och andas ut

Nu kommer vi till sista delen i dagens predikan och då ska vi försöka vara lite konkreta. Vi har sagt att bönen är som Guds andetag, där Gud andas in våra böner och vår längtan och andas ut sitt svar, sin kärlek och omsorg.

Hur ser då Guds andetag ut när det gäller våra vanliga böner utifrån våra behov och vår längtan? Vi ska använda Bibelns ord, som ju förmedlar en tydlig erfarenhet av Guds handlande med sitt folk, som enskilda och folket i stort.

Så när vi bär på bördor och kommer inför Gud i bön, så andas han in våra bördor och andas ut svaret: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila” (Matt 11:28)

På samma sätt andas Gud in den oro vi bär på och andas ut svaret: "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet." (Joh 14:27)

När vi plågas av synder, sånt som vi skäms för inför Gud, så andas Gud in det och andas ut förlåtelsens ord: "Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9)

När vi känner oss ensamma, så andas Gud in detta och andas ut löftet: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20) och "Den som kommer till mig skall jag inte visa bort.” (Joh 6:37b)

När vi behöver vägledning får vi nämna det inför Gud. Han andas in det och andas ut svaret: "Jag vill ge dig insikt och lära dig den väg du skall gå, jag vill ge dig råd, min blick skall följa dig." (Ps 32:8)

När vi känner oss rädda tar Gud hand om det, andas in och andas ut tryggheten i orden ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand” (Ps 39:5)

Och så vidare. På punkt efter punkt, vad det än gäller i våra liv, så får vi lämna det till Gud i bön. Han har hör din bön, andas in det du bär på och andas ut sin kärlek och omsorg till dig.

På så sätt fördjupas din gemenskap med Gud.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017