Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Apostladagen
Högmässa i Piteå kyrka
24 juli 2011
Tema: Sänd mig
Text: Mark 3:7-19


Idag är det alltså Apostladagen, en dag då vi på ett särskilt sätt påminner oss om vad det innebär att följa Jesus, att vara hans lärjunge, att vara kallad, utrustad och utsänd i hans tjänst.

Apostel
Ordet apostel kommer från grekiskans apostolos, vilket betyder en person som är utsänd med ett budskap eller i ett bestämt uppdrag. Detta sändebud har full auktoritet på avsändarens vägnar och är också ansvarig inför denne.

Apostelns uppdrag
Vad är då apostelns uppdrag? Ja, vi ser i texten att de tolv apostlarna skulle för det första följa Jesus, för det andra predika och för det tredje ha makt att driva ut demonerna.

Urvalsprocessen
Hur utvaldes de tolv? Jesus hade ju många, många fler lärjungar och efterföljare. Jo, vi vet, utifrån det som Lukas skriver om samma händelse, att Jesus bad. Det står: ”Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar” (Luk 6:12-13)

Det handlar alltså inte om nån demokratisk omröstning, med eller utan politiska förtecken. Det handlar inte heller om en belöning för lång och trogen tjänst. Apostlarna hade inte heller gjort en ansökan med ett välformulerat CV, där aspiranternas utbildning, meriter och personliga kvalifikationer skulle vägas mot varandra. Nej, det handlar om bön, bön natten igenom. Bönen var alltid viktig för Jesus, inte minst vid viktiga händelser och beslut, så även i detta fall. (Det är kanske nåt att tänka på när vår församling nu söker ny kyrkoherde).

Varför just dessa tolv?
Men varför valde Jesus just dessa tolv? Vi förstår att de var unga, inte välutbildade, inte särskilt pålitliga egentligen, inte alls lämpliga med vårt sätt att se det.

Givetvis var de utvalda därför att Jesus i bönen fått visshet om att det var dessa tolv som var utvalda. Antagligen blev de utsedda för att Jesus såg potentialen i dem. Kanske var det för att de var unga människor, som inte hade fått så mycket fördomar än, som inte var bundna av allt vad vuxenlivet kan föra med sig på gott och ont. Kanske var det för att de var öppna, nyfikna och formbara. Kanske var det för att vi skulle få några att känna igen oss i.

För hur är det nu? Jag tror att vi är många som kan spegla oss i apostlarnas personligheter. Vi ska nu gå igenom dessa tolv apostlar lite kort, med fokus på deras allmänmänskliga sida.

 

De tolv apostlarna

Simon, han som blev kallad Petrus, klippan, var ju allt annat än en klippa, åtminstone till en början. Han var trosviss, engagerad och impulsiv, vilket innebar att han gjorde bort sig ibland. Värst var nog när han svek Jesus på översteprästens gård. För mitt i allt var Petrus så oändligt feg, inte minst den där gången att han förnekade att han kände Jesus.

Men när Petrus fått möta den Uppståndne Jesus blev han fullständigt förlåten och upprättad. Fylld av den Helige Ande predikade han frimodigt för många människor och han blev den förste och störste ledaren i den första kristna kyrkan. Han fick sen lida martyrdöden i Rom, genom att bli korsfäst upp och ner.

Bröderna Jakob och Johannes, kallades Boanerges, vilket betyder Åskans söner. Det kan innebära att de var hetlevrade och kraftfulla och att de blev ivriga och utomordentliga förkunnare och framstående teologer. Ja, tänk bara på djupen i Johannesevangeliet. Samtidigt var de äregiriga. De ville sitta på var sin sida av Jesus i Guds rike.

Jakob var den förste av apostlarna som led martyrdöden. Detta skedde genom halshuggning år 44 e Kr. Johannes var däremot den ende som vid hög ålder dog en naturlig död.

Andreas var Petrus bror. Han var först lärjunge till Johannes döparen och fick sen möta Jesus. Han kallas världens första missionär, eftersom han fick föra Petrus till Jesus.

Samtidigt kan jag bara tänka mig in i Andreas situation. Han tillhörde inte den innersta kretsen kring Jesus, som utgjordes av Petrus, Jakob och Johannes. Jag undrar hur han upplevde det. Själv skulle jag nog jämföra mig med de andra, känna mig lite avundsjuk, lite vid sidan av, lite som femte hjulet under vagnen.

Det är givetvis bara spekulationer från min sida, men det kan ju ha varit så. Hursomhelst säger traditionen att Andreas verkade i södra Ryssland och Turkiet. Han led martyrdöden genom att bindas fast på ett liggande kors som hade formen av ett X – ett så kallat Andreaskors. På detta sätt var han fastbunden i två dagar under det att han fortsatte berätta om Jesus för folket.

Filippos var fiskare vid Gennesarets sjö, precis som de jag nämnt hittills. Han verkar ha varit frågande i sin attityd, lite försiktig och tillbakadragen. Traditionen säger att Filippos sen blev missionär i Mindre Asien innan han led martyrdöden i Hierapolis.

Natanael är namnet på näste apostel. Namnet Bartolomaios visar bara att han var son till Tolomaios. Han kom från Kana i Galiléen och verkar ha varit lite fördomsfull. När Filippos berättade för honom om Jesus, så sa Natanael: ”Kan det komma något gott från Nasaret?” (Joh 1:46). Men när de träffats erkände han Jesus som ”Guds son” och ”Israels kung”. Enligt traditionen förkunnade han evangeliet i Indien, Mesopotamien, Partien, Lykadonien och Armenien, där han led martyrdöden genom att bli levande flådd och korsfäst med huvudet nedåt.

Matteus var en syndare. Han var föraktad och utstött på grund av att han var tullindrivare. Men han mötte Jesus och lämnade sitt korrumperade och ekonomiskt lönsamma liv för att följa honom. Han har skrivit ett av evangelierna (gissa vilket) – Jo, Matteusevangeliet, förstås och fick lida martyrdöden även han.

Tomas var modig, men tvivlande till sin karaktär. Han ville ha bevis för att kunna tro. Han vägrade tro att Jesus hade uppstått förrän han fått se Jesus levande och röra vid hans sår. Traditionen säger att han senare blev en trosviss missionär i Syrien och andra säger att han missionerade i Persien och Indien.

Sen kommer vi till Jakob – Alfaios son. Känner ni till honom? Nej, det är kanske inte så konstigt, eftersom han bara nämns när de tolv lärjungarna räknas upp. Annars är han väldigt anonym, åtminstone för oss. Vi vet inte vem han var, varifrån han kom, eller vad han gjorde sen. Samtidigt kan vi vara säkra på att han fick betyda mycket för de människor han mötte.

Taddaios kallas i andra uppräkningar av apostlarna för Judas – Jakobs son. Han förstod inte alltid detaljerna i Guds plan. Han frågade till exempel Jesus: ”Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?” (Joh 14:22) . Enligt traditionen slutade Taddaios som missionär i Syrien och Mesopotamien.

Simon Kananaios kallas ibland för Simon Seloten. Han hade tidigare varit en övertygad nationalist och anhängare av seloterna som ivrade för judarnas frigörelse från romarväldet med hjälp av våld. Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig och i stället komma in i Guds plan för sitt liv.

Slutligen har vi då Judas Iskariot, den som förrådde Jesus. Vi vet att han älskade pengar så mycket så att han kunde förråda Jesus. Jag tänker ibland att han också hade felaktiga förväntningar på Jesus, att han genom sitt förräderi ville tvinga Jesus att visa sin makt på jordiskt sätt. Men Jesus hade andra, högre och mer djupgående planer än så.

Här har vi alltså Jesu tolv apostlar, de som han valt ut. Jag tycker det är så trösterikt att se att de var så fulla av brister i sina liv. De har personlighetsdrag som vi kan känna igen oss i – och ändå utvalde Jesus just dessa tolv.

Vi är också vara impulsiva och fega som Petrus, äregiriga som Jakob och Johannes, ha lätt för att jämföra oss med andra, som Andreas mycket väl kan ha gjort. Vi kan också vara lite försiktiga och tillbakadragna som Filippos, fördomsfulla som Natanael Bartolomaios, en utstött syndare som Matteus, tvivlande som Tomas, anonyma som Jakob – Alfaios son, inte riktigt förstå detaljerna i Guds plan, som Taddaios, ha en våldsam bakgrund som Simon Seloten, älska pengar och ha felaktiga förväntningar på Jesus, som Judas Iskariot uppenbarligen hade.

De är ju som vi. Vi är ju som de. Och ändå utvalde Jesus just dessa tolv till sina apostlar. På samma sätt har han utvalt dig till att tillhöra honom. Du är kallad av Jesus, utrustad av honom och utsänd av honom till att berätta för andra om honom, med dina brister, med dina gåvor, med dina ord, med dina handlingar.

 

Fyra viktiga händelser

Slutligen vill jag bara nämna fyra viktiga händelser i apostlarnas liv, som utrustade dem för sitt uppdrag som apostlar. Dessa händelser kan också hjälpa dig och mig

1. Kallelsen
Först är det kallelsen. Ofta var det bara en enkel kallelse. Orden ”följ mig” och ”följ med och se” är grunden för allt lärjungaskap. Du behöver inte förbinda dig till något. Följ bara med och se om det här är nåt för dig. Samtidigt ser vi att mötet med Jesus grep tag i apostlarna. De lämnade sina nät, sitt gamla liv, och fick sina liv förvandlade.

2. Vandringen med Jesus
Det andra är vandringen med Jesus. Följ med och se! Vår kallelse är att ha gemenskap med Jesus. Vi får följa med, se och lära, vad Jesus har att ge, vem han är, vad han har att ge. Vår kallelse är att ha gemenskap med Jesus, att leva med honom, att låta honom välsigna våra liv med sin närvaro mitt ibland oss idag.

3. Mötet med den Uppståndne
Det tredje är mötet med den Uppståndne. Lärjungarna hade givetvis inte förstått allt, men pusselbitarna föll på plats när de fick möta den Uppståndne och förstod att han var den han sagt sig vara. Mötet med den uppståndne och levande Jesus Kristus är också nyckeln för dig och mig, för att vi ska förstå och lättare kunna följa Mästaren.

Detta befästes i den sista händelsen som även den var mycket omvälvande och grundläggande, nämligen, för det fjärde,

4. Utrustningen med den Helige Ande
Vi ser förvandlingen hos apostlarna på Pingstdagen. De hade varit fega och tillbakadragna överlag, men nu blev de utrustade med Hjälparen, den Helige Ande. Jesus hade sagt: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” (Apg 1:8)

Kallelsen, vandringen med Jesus och mötet med den Uppståndne, befästes nu i deras hjärtan och de började frimodigt berätta om Jesus. Som det står i Markusevangeliets sista vers: ”De gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.” (Mark 16:20)

På så sätt spreds evangeliet, det glada budskapet, om Jesus utöver världen, så även till Sverige, så även till Piteå kyrka idag.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016