Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Apostladagen
Lycksele kyrka
15 juli 2001
Tema: Sänd mig
Text: Matt 16:13-20


När man går förbi en kiosk kan man ju inte låta bli att slänga ett öga på löpsedlarna. Det är braskande rubriker, allt för att locka köpare. Det handlar alltid om kändisarnas privatliv, deras skilsmässor och förälskelser, skandaler och spekulationer – och mestadels stämmer det ju… inte.

Den kände predikanten Runar Sögaard sa en gång lite ironiskt: ”Jag brukar läsa tidningarna för att veta vad jag har gjort den senaste tiden”. Så är det nog. Det kan inte vara lätt att vara kändis.

Den kanske störste kändisen ungefär 30 år efter vår tideräknings början var Jesus. Det fanns väl inte nån skvallerpress och paparazzis på den tiden, men de allra flesta kände till honom ändå. De hade hört andra berätta om honom och kanske till och med hade mött honom själva. Rykten gick om underverken, hur han bemötte människor och hans nya fräscha budskap. Det är ingen tvekan om att folket pratade om honom. Alla hade en åsikt, eftersom han var en sån som inte lämnade någon oberörd.

Jesus frågade lärjungarna vem människor sa att han var. Det fanns många bud: ”Somliga säger Johannes Döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet” blev svaret. Det fanns givetvis andra åsikter också, några tyckte att han var en bedragare och fariséerna menade till och med att han stod i förbund med djävulen.

Men ni då?”, frågade Jesus sina lärjungar: ”Vem säger ni att jag är” Simon Petrus var som vanligt den som tog befälet: ”Du är Messias, den levande Gudens son”.

Tänk om fler människor kunde säga så om Jesus. Tänk att få vara så trosviss som Petrus. Och Jesus säger till Petrus att ”du är Petrus, Klippan, och på den klippan ska jag bygga min kyrka. Fantastiskt! Vilken tro, vilken övertygelse och Jesus vill använda honom...

Men vänta nu ett tag: Senare förnekar ju Petrus Jesus, förnekar tre gånger att han ens känner Jesus, och han säger och gör flera andra konstiga saker - hur kan Jesus bygga sin kyrka på en sån så kallad klippa?

De lärde har genom årens lopp spekulerat mycket i vad Jesus egentligen menade. Skulle kyrkan knytas till Petrus som person, eller? Det troligaste svaret är dock att Jesus vill bygga sin kyrka på bekännelsen, på den bekännelse som Petrus ger, på det som Gud har uppenbarat för honom.

Varför? Jo, Petrus skulle inte hålla, Paulus skulle inte hålla, Luther skulle inte hålla, Rosenius, PP Waldenström, Lewi Pethrus, Ulf Ekman skulle inte hålla, du och jag skulle inte hålla. Nej, det enda som håller är bekännelsen av Jesus Kristus som Herre. "Du är Messias, den levande Gudens son".

Man skulle kunna säga att bekännelsen, vår tro, är som en spik som spikas in i väggen Jesus Kristus. Man kan aldrig sätta upp någonting tungt på spiken om den inte är ordentligt inslagen i väggen. Det är alltså inte på spiken det beror, (även om det är på spiken det hänger).

Vi kan aldrig hänga upp för mycket av Petrus eller oss själva och våra egna trosprestationer på denna spik. Petrus håller inte själv som person, men Jesus gör det. Det är väggen som ger spiken den stadga som behövs.

Det var Petrus svar på frågan, Petrus bekännelse, men den allra intressantaste frågan finns dock kvar och den gäller dig och mig. Vem säger du att Jesus är?

Känner vi honom tillräckligt bra för att kunna svara? Jag tror att många automatiskt skulle säga nånting vi har lärt oss från söndagsskolan eller konfirmationen - nåt inlärt, ett standardsvar. ”Han är Guds son”. ”Han var snäll”. Men vad betyder det för oss?

Tyvärr är det nog så att vi inte känner Jesus speciellt bra, åtminstone inte så bra som vi borde och skulle kunna göra. Det måste ju ha varit mycket lättare för lärjungarna som ju följde med honom, kunde se honom och höra honom. Det måste ha varit lättare.

Petrus hade ju vandrat med Jesus under några år, hade pratat med honom och lärt känna honom i ord och handling. Det var utifrån denna erfarenhet, med Guds hjälp och utifrån sin personliga relation med Jesus som han kunde ge den trosvissa bekännelsen ”Du är Messias, den levande Gudens Son”.

Det kanske var lättare för Petrus, men vi får inte glömma bort att vi fortfarande har chansen att lära känna honom som genom sin död och uppståndelse blivit världens frälsare och vårt enda hopp. Men det är inte nåt vi kan göra bara genom att läsa rubrikerna från skvallerpressens löpsedlar.

Nej, för att kunna lära känna Jesus måste vi komma i närkontakt med honom. Vi måste lämna den vanliga stressen och famlandet och bara sätta oss ner, ta oss tid och be honom om hjälp. Han har lovat att vara nära dem som söker honom. Han har lovat att uppenbara sig för den som söker honom av hela sitt hjärta.

För vi har ett härligt löfte i profeten Jeremias bok. ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren.
(Jer 29:11-14a)

Ja, när vi söker Jesus av hela vårt hjärta kommer vi att finna honom och genom att lära känna honom och fördjupa relationen med honom kommer vi snart, men Guds hjälp, att kunna svara lika trosvisst som Petrus: ”Du är Messias, den levande Gudens son”.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016