Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Annandag Jul
Malå kyrka
26 december 1996
Tema: Martyrerna
Text: Matt 10:16-22


Det är egentligen otroligt att vi sitter här idag! Ja, nu menar jag inte för att vi borde vara alltför trötta efter några intensiva dagar. Nej, jag tänker på all den förföljelse som har varit mot de kristna under årens lopp.

Det är så många som har blivit hånade, torterade och dödade för sin kristna tro. Vi tänker på Jesu lärjungar, varav alla utom en dog martyrdöden. Vi tänker på Stefanos och andra. Mänskligt sett är det faktiskt otroligt och otänkbart att Jesus fortfarande förkunnas i dagens Sverige - i den mån han nu görs det - men det är en annan sak. Det måste ligga en enorm sanning och drivkraft bakom, nåt livsrevolutionerande som dessa vittnen och martyrer själva upplevt. Annars vore det omöjligt.

”Gud vill att alla människor ska räddas” står det i 1:a Timotheosbrevet. Det sker vanligtvis genom att vi, genom våra ord och handlingar, förmedlar trons vittnesbörd och leder människor till Jesus. Vi har ju alla fått uppdraget att gå ut och göra alla folk till lärjungar, genom att döpa dem och lära dem det som Jesus sagt. Det är ett viktigt uppdrag, men ack så svårt - åtminstone om man glömmer bort inledningen till missionsbefallningen: Jesus sa ju: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden - Gå DÄRFÖR ut och gör alla folk till lärjungar!” Det är alltså inte i vår egen kraft - tack och lov - utan i Jesu namn, den uppståndnes namn som vi ska vittna. Utan Jesus vore det ”Mission Impossible” - Omöjligt uppdrag.

Det är fortfarande inte lätt. Det kristna livet och vittnandet är aldrig enbart julens ombonade glädje. Det är även ett ord på fyra bokstäver som jag tänkte använda som pedagogiskt hjälpmedel.

Först skriver jag ett ”K” - för det startar alltid där - i Kristus. Det kristna livet och vittnandet har alltid Jesus som utgångspunkt och mål. Förutsättningen för allt är att Gud blir människa - att Jesus, Guds enfödde son, föds som människa mitt ibland oss, för att leva vårt liv och dö vår död, för att rädda oss till det nya livet.

Det kristna livet och vittnandet tar sin utgångspunkt i Kristus och är präglat av hans försoningsgärning, hans uppståndelse och seger. Glöm aldrig bort det!

Det är också Kristus och hans liv som får bli vår förebild för hur vi ska vittna. Nu hinner vi inte gå in på det nåt djupare, men det kan sammanfattas med att leva bland människorna, lära känna dem, skapa förtroende, och berättade för dem i ord och handling om vem Gud är. Så gjorde Jesus och så bevisade han Guds kärlek till oss människor. Detta kröntes genom att han till och med dog för oss för att ge oss livet. När du tagit emot Jesus har du alltså tagit emot livet.

Men det kristna livet och vittnandet är också präglat av ett ”P” som står för prövning. När en människa ställs i Guds tjänst sker det ofta genom att denne prövas: Är detta en trogen tjänare? Man anförtros därför nån mindre uppgift i början. Om man klarar provet går man vidare till större och större uppgifter. Det här handlar inte om att bli mer och mer värd i Guds ögon. Jag tror att prövningen nog är mest till för vår egen skull, för att vi ska kunna växa till.

Vi kan jämföra det med en person som tänker bli tyngdlyftare. Han börjar ju aldrig med tvåhundra kilo på stången. Det skulle han ju aldrig orka med. Han skulle lätt tappa sugen - och skivstången! Nej, han måste ju börja med det han klarar av och sen successivt bygga upp sina muskler, i sin egen takt.

Vårt tjänande börjar alltså i det lilla. När vi klarat de små uppgifter som Herren ger oss, då växer vi som människor i självförtroende och frimodighet, ansvarstagande och tro och klarar därför successivt allt större uppgifter. P:et står alltså för prövning.

Ju mer hängivna vi är, desto mer motstånd kommer vi att möta. Det kristna livet och vittnandet är alltså präglat även av ”M” som i motstånd. Vi får aldrig glömma bort att vi lever i en mörk värld, att här härskar Mörkrets furste och att många människor står i hans tjänst, medvetet eller omedvetet. Men vi är ljusets söner och döttrar när vi har tagit emot Jesus. ”Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus (1 Petr 2:9).

Men när vi är fyllda av Jesus kommer det automatiskt att bli konfrontationer. Mörkret tål inte ljuset. Mörkrets gärningar tål inte att granskas i ljuset och mörkrets människor kommer alltid att hata och förfölja ljusets barn. Mörkrets makt är stort, men glöm inte att ljuset alltid är starkare än mörkret.

Våra kristna liv och vårt vittnande kommer alltså även att vara präglat av motstånd, ibland till och med från våra närmaste, men lev i ljuset, lev i Jesus, för mörkret kommer att förgå en dag.

Nu ser vi tre bokstäver: K, M, P. Det ger ju inget sammanhang. Tre konsonanter gör som bekant inget ord. Det saknas nånting viktigt för att vi ska förstå, en vokal.

Vi kommer nämligen aldrig själva att kunna förstå budskapet om Kristus utan denna sista viktiga pusselbit. Vi kommer aldrig kunna ta emot Jesus, utan denna pusselbit. Vi kommer aldrig att orka när vi möts av motståndet och vi kommer aldrig att kunna växa genom tjänandets prövning utan denna livsviktiga pusselbit.

Jag talar givetvis om Livgivaren, den Helige Ande. ”A” som i Anden. Det är Anden, som Herren sände till oss för att leda oss till Kristus, för att leda oss till tro och för att stödja oss i vår tro. Utan den Helige Ande får vi aldrig nåt sammanhang i vår kristna tro och vårt vittnande.

Visserligen är det kristna livet och vittnandet alltid en ”KAMP”, men med Andens hjälp kan vi fullgöra vårt uppdrag.

Med den Helige Ande, som är Uppståndelsens kraft, i våra liv kommer vi steg för steg att ledas in i martyriet - inte nödvändigtvis till ond bråd död för så många av oss, kanske - utan i ordets rätta bemärkelse - Att vara martyr - att vittna för att andra människor ska komma till tro.

Den färg som kyrkan idag är smyckad i - den röda färgen - är blodets och martyrernas färg, men det är också den Helige Andes färg och det är detta som vi idag får låta prägla oss och vårt tjänande, våra kristna liv och vårt vittnande. Det är visserligen en KAMP, men Herren kommer att beskydda dig, precis som han lovade att beskydda Jeremia i dagens GT-text.

Jag ska avsluta min predikan genom att läsa den en gång till. Jer 1:17-19:
"Så omgjorda nu du dina höfter, och stå upp och tala till dem allt vad jag befaller dig. Var inte förfärad för dem, för att jag inte må låta vad förfärligt är komma över dig inför dem. Ty se, jag själv gör dig i dag till en fast stad och till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Judas kungar, mot dess furstar, mot dess präster och mot folket i allmänhet, så att de inte skall bli dig övermäktiga, om de vill strida mot dig. Ty jag är med dig, säger Herren, och jag vill hjälpa dig."

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016