Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Annandag jul
Gudstjänst i Backens kyrka
26 december 2016
Tema: Martyrerna
Text: Apg 4:18-31


Vi har firat Jesu födelse i kyrkan och i våra hem, både på julafton och igår på juldagen. Men i dag är det en annan dag. Många har säkert funderat på samma sätt som jag över varför julens budskap alltid bryts av på Annandagen. Det som har varit så vackert och traditionsrikt, stilla och fridfullt, blir plötsligt martyrernas dag. Glädjens och renhetens vita liturgiska färg, byts ut mot martyrernas blodröda färg. Det handlar om de som har fått ge sitt liv för sin tro. Julens underbara gåva från Gud handlar plötsligt om vad det kostar att följa Jesus.

Många kanske undrar varför man inte kunde ha lagt martyrernas dag nån annan gång under kyrkoåret så att det inte stör oss i den mest barnvänliga, mysiga och fridfulla delen?

Det är svårt för mig att svara på, men en av orsakerna tror jag ändå är att vi så snabbt som möjligt ska lämna värmen och den rofyllda julkortskaraktären i stallet och påminna oss om verkligheten. Jesus föddes nämligen inte in i nån idyll.

Han kom till en värld som både var och är i stort behov av en frälsare. Han kom som ljuset i en mörk värld. Det väcker alltid reaktioner. Mörkret tål inte ljuset. Även om ljuset alltid är starkare så blir det en strid mellan mörker och ljus, både i oss själva och i den värld som är så präglad av mörker och elände.

Jesus föddes inte in i nån idyll. Han skulle snart tvingas att fly undan de barnamördare som den svartsjuke kung Herodes hade skickat ut.

När Symeon träffar Jesusbarnet i templet säger Symeon bland annat: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid" (Luk 2:34).

Jesus bekräftar detta i dagens evangelietext när han säger: "Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd" (Matt 10:34).

Så har det blivit. Jesus kom visserligen som Fridsfursten, men vägen till friden går genom striden, en strid som vi står i var och en, åtminstone om vi helhjärtat vill följa Jesus, om vi vill låta honom inte bara födas i vårt hjärta, utan också växa upp till att bli den frälsare som han är och vill vara för oss var och en.

Annandagens budskap är alltså en påminnelse om att lämna idyllen i stallet, att ta sin tro på allvar och låta den få konsekvenser i sitt liv, att följa Jesus och vittna om honom, även om det leder till motstånd och martyrskap. Hockeyexperten Niklas Wikegård skulle antagligen uttrycka budskapet så här: släpp sargen och kom in i matchen!

 Två personer som verkligen gjorde det var Petrus och Johannes, två av Jesu närmaste lärjungar. Vi ska få höra om vad som hände när de ställdes inför Stora Rådet. Det var efter Kristi Himmelsfärd och Andens utgjutande på Pingstdagen.

Vi läser dagens episteltext från Apostlagärningarnas 4:e kapitel

18De kallade in dem och sade åt dem att aldrig tala eller undervisa i Jesu namn. 19Men Petrus och Johannes svarade dem: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 20Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.” 21Då gav de dem en ny sträng varning men släppte dem sedan. För folkets skull såg de ingen möjlighet att straffa dem; alla prisade ju Gud för vad som hade skett, 22ty mannen som hade blivit botad genom detta tecken var över fyrtio år gammal. 23Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. 24När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: ”Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, 25du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:

Varför förhäver sig hedningarna, varför smider folken fåfänga planer? 26Jordens kungar träder fram och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans smorde.

27Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, 28alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. 29Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. 30Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.”

31När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.

 

Några ord

Det finns två korta saker jag vill lyfta fram från den här texten. Två saker som jag tycker är så inspirerande och utmanande att läsa. Det handlar om hur när Petrus och Johannes mötte motstånd. Överheten ville tysta dem, men de säger: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom. 20Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.”

(”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört”) Det bara bubblade över för dem. De hade varit med om så fantastiska och oväntade saker, att de kunde inte bara vara tysta om det.

Så var det för de första kristna och så borde det vara hos oss också. Om du är tänd av ditt möte med Jesus, låt det då fortsätta brinna. Håll inte din glädje för dig själv, utan låt det komma fram i ditt liv, låt det bubbla över i ord och handling, hur ditt liv med Jesus påverkar dig. ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört” – Sprid budskapet om än det bara blir med ett leende.

Det andra jag tänker på är att när Petrus och Johannes hade blivit frisläppta sökte de upp sina kristna bröder och systrar och de bad tillsammans för den situation de befann sig i, tystade och hotade. De bad bland annat: ”Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.”

Vilken fantastisk bön. Det är precis så vi borde be även idag, när vi inom kyrkan, inte minst här i Umeå, är lite väl försagda och tysta. Vi behöver större frimodighet, både präster, pastorer och andra. Vi behöver alla få höra Guds ord förkunnas, inget annat, inget urvattnat, utan Guds levande ord.

Jag skulle vilja uppmana er alla som sitter i kyrkbänken idag och som längtar efter en levande kyrka: Be just den här bönen, för dig själv, för vår församling, för de anställda och för kyrkan i stort. Be om frimodighet och en tydlig förkunnelse av Guds ord. Be också, med lärjungarnas ord, att Gud sträcker ut sin hand och botar de sjuka, att Gud låter tecken och under ske i Jesu namn. Vi behöver det också.

Texten avslutas på ett fantastiskt sätt, när Gud visar sitt gillande till den här bönen. Det står: ”När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord”. Jag är säker på att Gud längtar efter att få höra samma bön och samma längtan från oss idag, både som enskilda och som församling. Så Gud, låt det ske på nytt. Sträck ut din hand, rör vid oss, förnya oss och vår kyrka. I Jesu namn. Amen.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016