Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


Alla Helgons Dag
Minnesgudstjänst i Backens kyrka
4 november 2017


Många människor frågar sig likt orden i en av våra psalmer: ”Säg mig den vägen som drager till livet”. Det är så mycket annat som påminner oss om döden. Varje år avlider en mängd människor. Vi kan uppleva det på nära håll eller lite på avstånd. Att förlora sin livskamrat, en förälder, sitt barn eller en nära vän är bland det svåraste vi kan uppleva.

Vi förstår var och en att det är en ofrånkomlig del av livet, men samtidigt vill vi helst skjuta tankarna ifrån oss. Under allhelgona-helgen stannar många människor upp, tänder ett ljus för de avlidna, ber en bön och tänker efter. Minnen blommar upp och frågan kan åter komma upp: Varför? Finns det någon mening? Finns det något hopp och tro på en ljusnande framtid, en gryende morgon? Säg mig den vägen som drager till livet när allt talar om död och förgänglighet.

Jesus säger: ”Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket.” (Upp 1:17-18). Jag är den som har makten och ingenting kan hindra mig från att ge dig all min kärlek och omsorg, ingen utom du själv. Den som kommer till mig ska jag inte visa bort.

Det är Guds vilja att ingen ska gå förlorad. Därför gick jag i döden för din skull och för din anhöriges skull. Döden har inte längre sista ordet. Det lyser ett ljus i mörkret och mörkret kommer aldrig att kunna släcka detta ljus, hoppets ljus som jag vill ge till dig. Jag har öppnat porten till evigheten, till det förlorade paradiset och alla som kommer till mig ska få gå in till den eviga glädjen.

Men säg mig då Herre den vägen som drager till livet! Jag vill veta.

Jesus svarar: ”Jag är Vägen, Sanningen och Livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Den som har funnit mig har funnit livet och ingenting kan hindra det, vare sig i livet eller i döden. Den som följer mig går på den rätta vägen och jag ska leda dig till livet hos Fadern i evighet.

Mitt i det mörka börjar så ett ljus skimra. Det blir starkare och starkare. Det är som ett gryningsljus, som vill påminna oss om att Jesus är det glada budskapet, den ende som kan ge oss ett hopp som bär i evighet. Jesus kommer fram till oss, böjer sig ner, frågar hur det är och lyfter sen upp oss i sin famn, precis som herden bär det bortsprungna fåret, precis som mamman lyfter upp sitt gråtande barn för att trösta. Och han viskar till dig: Det kan kännas svårt nu, men kom ihåg att jag är alltid med dig och kommer aldrig att lämna dig. Jag vill låta mitt ljus fylla dig, ge dig en mening, ny kraft och ett evigt hopp, hoppet om evigheten.

Det är dessa löften som vi får ta till oss idag när vi har samlats till minnesgudstjänst. Jesus finns hos oss för att ge oss ett nytt hopp och en ny framtid. Han vill hjälpa oss att gå vidare.

Ibland kan ändå sorgen och saknaden vara förlamande. Men då får vi komma ihåg att även om vi inte känner det så, så är det vid dessa tillfällen som han är som allra närmast. Han lyfter dig upp och bär dig och allt det svåra. Han säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila” (Matt 11:28)

Jag ska skänka er vila” … Det är ett löfte att lita på.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2017