Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


9:e söndagen efter Trefaldighet
 Piteå kyrka
2
augusti 2015
Tema: Goda förvaltare
Text: Matt 25:14-30


Kring förra sekelskiftet levde en kvinna i USA vid namn Martha Berry. Hon var en dam som hade en vision att hjälpa barn. Hon ville starta en skola för fattiga barn. Men hon hade inga böcker de kunde läsa ur och ingen byggnad de kunde vara i. Hon hade inte heller några pengar som hon kunde köpa böcker och ett hus för. Men hon hade en dröm.

Martha Berry gick då till Henry Ford, den store och rike biltillverkaren och bad honom om ett bidrag. Ford tog fram sin plånbok och plockade upp en liten peng, en dime, som idag har ett värde av ca 70 öre. Denna dime gav han till henne. De flesta skulle ha blivit förolämpade, att här sitter en multimiljonär och allt han kunde ge var en dime. Men Martha tog pengen och köpte en påse frön som hon planterade. De växte upp, hon skördade, sålde skörden och köpte nya frön. Efter tre eller fyra skördar hade hon tillräckligt mycket pengar så att hon kunde köpa ett gammalt hus för barnen. Hon gick tillbaka till Henry Ford och sa: ”Se vad din dime har åstadkommit”. Han blev så imponerad att han donerade en miljon dollar till Martha Berrys skola.

Detta är en fantastiskt fin berättelse som går parallellt med dagens text. Den ställer oss inför frågan: Vad gör du av det som Gud har gett till dig? Är du en god förvaltare eller är du en som gräver ner dina talenter?

Dagens människor har lätt att misstolka liknelsen. Jag tänker på tre områden:

 

Misstolkning 1: En del kan tänka att liknelsen handlar om våra ägodelar.

Det ligger en stor fara i att ha för mycket ägodelar, eller kanske snarast i att vara för fäst vid dem. Den grekiske dramatikern Euripides, som levde på drygt 400 år innan Kristi födelse, sa en gång: ”De är lyckliga som äger något”. Men motfrågan vi måste ställa oss är förstås: ”Innebär verkligen ägande lycka?”

Nej, livet handlar inte om att ”Den som har mest prylar när han dör vinner” Livet är snarare som ett monopolspel, att när vi har spelat klart så ska allt tillbaka i lådan. Eller som Pär Lagerkvist skriver i en av sina dikter: ”Allt är givet människan som lån”

Nej, Jesu liknelse handlar inte om våra ägodelar. De står snarast i vägen för livets verkliga värden. Ja, det är ingen tvekan om att våra ägodelar kan stå i vägen för Gud.

Men även om liknelsen inte handlar om våra ägodelar så är de ändå en del i vårt förvaltaruppdrag. De är till för att vi ska använda dem för att uppnå livets verkliga värden. Det handlar alltså inte om att vi äger saker, utan hur vi äger dem. Det handlar inte om ägande, utan om att vi förvaltar våra ägodelar.

 

Misstolkning 2: En del kan tänka att liknelsen är så orättvis.

Och det är inte konstigt. Så tänker jag också. Visst är det orättvist att en får fem talenter, en två och en bara en ynka talent. Ja, det står till och med ”åt var och en efter hans förmåga”. Det blir nästan som ett hån.

Men det är ju samtidigt en bra beskrivning av hur livet är i verkligheten. Livet är orättvist. Det hör till spelreglerna. Och då är det faktiskt snarast barmhärtigt att Jesus inte ger oss större ansvar än vi kan klara av. Att bli rikligt utrustad på livets spelplan är inget annat än nåd. Men det innebär samtidigt ett större ansvar.

Jesus säger på ett annat ställe om förvaltarskapet: ”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.” (Luk 12:48b)

Det är kanske till och med svårare för en som har mycket att förvalta att lyckas. Jag vet inte.

 

Misstolkning 3: En del kan tänka att den late tjänaren fick för lite pengar för att kunna göra nåt vettigt av dem.

Men så är det verkligen inte. En talent är mer än femton årslöner för en arbetare. Så det handlar verkligen inte om några småsummor. Men även om det hade handlat om bara några kronor, så tänk på vad Martha Berry åstadkom med den lilla slant hon fick. Den late tjänaren hade alla förutsättningar att lyckas, men var helt enkelt för lat.

Men det handlade inte bara om lathet. Vi ska titta lite kort på vilka misstag som den late tjänaren gjorde. Han säger så här: ”Herre, jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.  Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt”.

Tänk, han hade inte behövt göra så mycket för att bli godkänd. Det handlar inte om bristande förmåga, utan att han inte ville göra sitt bästa. Han till och med skjuter över skulden på sin herre och menade att det var hans fel att han inte vågade investera sin talent.

Det stora misstaget är egentligen att han missuppfattat hur hans husbonde egentligen är. Vi kan ju bara utifrån liknelsen förstå några av hans karaktärsdrag, som tjänaren inte hade insett.

Husbonden var generös. Tänk vilken enorm förmögenhet han lät tjänarna förvalta. Generositeten visar sig också i den belöning som de två andra tjänarna fick. Där visar det sig också att han var rättvis. De fick precis samma omdöme: ”Bra, du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din herre.”. Han var också god. Han ville verkligen dela glädjen med sina tjänare. Det handlar inte om prestation, utan om att vara trogen. Det är troheten som belönas, inte prestationen.

Husbonden var alltså generös, rättvis och god. Men det hade inte den late tjänaren insett. Hade han bara lärt känna sin herre så hade han inte behövt vara rädd för att misslyckas.

Precis så här är Jesus: Generös, rättvis och god. Men det är kanske så att även du har missuppfattat honom. Vi är faktiskt i precis samma läge som dessa tjänare. Den liknelse som Jesus berättar handlar egentligen om honom själv. Det är han som anförtror oss människor sin förmögenhet, sina gåvor, sina talenter. Själv ska han resa bort. Ja, Jesus sitter ju på Faderns högra sida, i väntan på sin återkomst. Och han ska komma tillbaka. Vi vet inte när. Vi vet bara att det närmar sig. I väntan på Jesu återkomst har vi uppdraget att vara förvaltare, att ta hand om hans egendom.

Jesus har gjort en enorm investering i dig och mig. Han har köpt oss med sitt dyrbara blod och förväntar sig avkastning. Han har lagt ner gåvor och talenter i våra liv. Nästa söndag kommer det att handla mer om dessa gåvor och hur vi ska göra för att kunna förvalta dem på bästa sätt.

Det viktiga är i alla fall att vi är goda förvaltare, inte att vi presterar en massa saker för att visa upp hur duktiga vi är, utan att vi är trogna, att vi förvaltar vår gåva, även om det bara skulle handla om en liten dime, som Martha Berry. Denna kvinna, som jag berättade om i början, blir verkligen en förebild för oss. Hon var bokstavligen trogen i det lilla och det gav verkligen avkastning.

För oss gäller det att lära känna husbonden, att lära känna Jesus, vår Herre. Vi behöver inte vara rädda för redovisningen vid hans återkomst. Nej, lär känna Jesus. Lär känna hans generositet, hans rättvisa och hans godhet. Då kommer du att förstå att du inte behöver vara rädd för hans återkomst. Han älskar dig och du får leva i den kärleken. Den kärlek som Jesus visar dig är så stark att han gick i döden i ditt ställe, bara för att du skulle få leva, leva i evighet tillsammans med honom.

Johannes skriver slutligen: ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan” (1 Joh 4:18a). Du behöver alltså inte vara rädd. Låt Jesus omsluta dig med sin kärlek och motivera dig att förvalta dina talenter.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016