Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


9:e söndagen efter Trefaldighet
Lycksele kyrka
12 augusti 2001
Tema: Goda förvaltare
Text: Luk 12:42-48


Usch, vilken hemsk text det är egentligen. Det pratas om prygel och piskrapp som straff till den som är satt att vara förvaltare men som inte gör sin uppgift. Det skulle nog inte accepteras i dagens läge, hur dålig förvaltare man än varit. Tur är kanske det. Men om vi försöker att idag bortse från den tukt som var vanlig på Jesu tid kan vi se att det ändå är otroligt viktigt att sköta sin uppgift som förvaltare.

Först av allt undrar jag hur många av er som har varit förvaltare nån gång?

Jag tror säkert att de allra flesta av er någon gång har det. Ni har säkert nån gång varit ombedd att vattna blommorna och kanske ta in posten när era grannar har varit bortresta. Det är ju ett sorts förvaltarskap som, trots att det inte är så märkvärdigt, ändå är viktigt att du sköter. Du får ett förtroende, kanske en nyckel till huset eller lägenheten, och skulle du missköta denna uppgift är jag säker på att dina grannar, med all rätt, inte är så goda grannar längre. Om någon blomma skulle vissna kanske det inte spelar nån roll, men en borttappad nyckel skulle vara katastrof. Det viktigaste är att du gör din uppgift, efter bästa förmåga.

Många människor funderar över vad som egentligen är livets mening. Dag Hammarskjöld skrev t ex följande i sin bok ”Vägmärken”: ”Jag begär det orimliga: att livet skall ha en mening” Självklart: Om inte livet har en mening blir det ju meningslöst, bokstavligen. Och ett meningslöst liv är det värsta vi kan tänka oss, eller hur?

Jag har under årens lopp funderat över vad som egentligen är livets mening. Jag har vetat ungefär vad det är, men aldrig riktigt kunnat formulera det. Jag har kunnat räkna upp några saker som gör livet värt att leva för mig: min tro, min familj, mina vänner till exempel. Men jag har sökt efter en bra och hållbar formulering, främst för min egen skull, allt för att mitt svar på frågan inte ska vara så diffust och svävande.

Nu i veckan, under mina förberedelser, gick det plötsligt upp för mig att det måste handla om förvaltartanken, detta att vi är förvaltare åt Gud. Jag tror att när vi har upptäckt sanningen att vi faktiskt är förvaltare åt Gud så har vi också funnits livets mening.

Vi har fått livet som en gåva av Gud. Vi har var och en fått uppdraget att förvalta livet. Livet är en helhet där vi ska ta hand om både den jordiska sidan och den andliga sidan. Förvaltarskapet innebär ett stort förtroende och ett stort ansvar, både inför Gud, våra medmänniskor och oss själva.

  • Det gäller livet, som ju är en underbar gåva. Vad gör du av det?

  • Det gäller omvärlden - medmänniskorna och jorden som vi lever på och som vi har i uppdrag att förvalta, vårda och skydda. Tar du ditt ansvar?

  • Det gäller tiden som rinner iväg alltför snabbt. Ta vara på den. Din tid på jorden är kortare än du tror, så vad lägger du din värdefulla tid på?

  • Det gäller nåden som Gud ger oss, nåden att han genom Jesu död och uppståndelse ger oss möjligheten till frälsning. Vad gör du av din möjlighet?

Vi kan i dagens text se de två valmöjligheter vi har. Antingen är förvaltaren trogen sin herre och sköter förvaltningen enligt dennes vilja, så långt han känner till den. Eller också går han själv in i herrerollen och låter sig ledas av själviskhet, vilket leder till njutningslystnad – detta att han äter och dricker sig full – och till kärlekslöshet och grymhet – detta att han slår tjänstefolket.

Jag tycker det blir så tydligt hur dåliga förvaltare vi är. Präglas inte vår värld av själviskhet, njutningslystnad, kärlekslöshet och grymhet? Visst är det så att vi tar alltför lätt på vårt förvaltarskap. Vi slösar bort våra liv, missköter vår värld, tar inte vara på tiden och tar inte emot Guds nåd?

Inte undra på då att alltför många inte ser meningen med livet. Inte undra på att livet känns meningslöst för så många.

Svaret på frågan om vad som är livets mening blir en sorts helhetslösning. Det rör sig på tillvarons alla plan. Du är satt att vara förvaltare av ditt liv, omvärlden, tiden och nåden. Jag tycker själv att det känns riktigt inspirerande och meningsfullt. Allt är en gåva av Gud och vi får göra vårt bästa för att förvalta denna gåva.

När Jesus kommer tillbaka kommer han att fråga dig vad du har gjort av ditt liv. Om du tagit ditt ansvar kommer du att bli rikligen belönad. Du behöver inte ta ansvar för hela världens problem och dina medmänniskors bristande prioriteringar, men ta ansvar för den del av tillvaron där du finns. Du har fått så mycket anförtrott av Gud, många gåvor, materiellt och andligt som du får använda i tjänst för honom och för dina medmänniskor. Om du tar vara på detta är du en god förvaltare.

Jag upprepar till sist det som jag har funnit vara meningen med livet: att vara förvaltare av Guds gåva: livet, omvärlden, tiden och nåden. Vetskapen om detta gör att jag växer flera centimeter. Hoppas du gör detsamma!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016