Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


6:e söndagen efter Trettondedagen
Piteå kyrka
13 februari 2011
Tema: Gud verkar nu
Text: Joh 5:16-23


Jag har en son som heter Elias. Han är fyra år gammal. Vi är rätt så lika. Åtminstone brukar många säga det. Det har hänt många gånger att främst gamla damer kommer fram och säger: ”Åh, han är ju så lik pappa”. Ja, jag kan ju inte annat än hålla med. I nästa andetag säger de: ”– och han är ju så söt”. ”Tack!”, säger jag då, med ett leende.

”Sådan far, sådan son”, brukar man säga. Man kan ju ofta se släktskapet i utseendet, men lika ofta i sättet att uttrycka sig, i gester, i ordval och sättet att gå, till exempel. Det är ju inte så konstigt, eftersom det dels är genetiskt och dels är så att vi gärna tar efter dem som vi ser upp till.

Det kan vi även se i dagens text. Jesus säger: ”Min fader verkar ännu i denna stund, och därför verkar även jag”. Och Jesus hade ju inte gjort vad som helst: han hade botat en sjuk man. Den lame mannen som legat vid Betesdadammen kunde gå igen. Jesus gör alltså på samma sätt som han sett sin himmelske Fader göra. Jesus var med redan i skapelsen och har sen dess sett hur Gud är aktiv och ständigt mött människor på olika sätt genom tidens lopp. På så sätt har Jesus förberett sig för sitt verk på jorden.

Ja, egentligen är det fel att säga att han stått och sett på, för Jesus har själv varit aktiv, eftersom han inte är nån annan än Gud själv. För det är ingen skillnad på Fadern och Sonen, mer än att Jesus var människa när han gick här på jorden under sina dryga 30 år. Jesus säger själv: ”Den som har sett mig har sett Fadern” (Joh 14:9). Och detta bekräftas i allt som Jesus gör.

I dagens text ser vi på många sätt hur Jesus jämställer sig med Gud. Det var också därför som det judiska folkets ledare reagerade så kraftfullt och senare skulle korsfästa honom. Jesus säger: ”Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen”. Jesus forsätter alltså det verk som Gud påbörjat. På samma sätt som Fadern botar, så botar Sonen. På samma sätt som Fadern visat folket sin kärlek genom historien, så visar Jesus sin kärlek i allt han gör: i ord och handling.

Sen säger Jesus ungefär: ”You ain’t seen nothing yet!” – Ni har egentligen inte sett nånting än. Ni kommer att få se mer, så att ni kommer att häpna.

Sen ger Jesus ett par exempel, några fantastiska saker som verkligen borde få oss att höja på ögonbrynen, eftersom det är så oväntat och omöjligt, mänskligt sett alltså: att döda ska få liv igen och att vi inte kommer att bli dömda efter våra gärningar.

Och allt det här sker genom Jesus. Döden är besegrad genom Jesu egen död och uppståndelse. Domen är överlåten till honom som redan tagit straffet på sig.

Fadern hade aldrig överlåtit domen till Sonen om det inte funnits ett syfte med det. Jesus säger på ett annat ställe de välbekanta orden: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.” (Joh 3:16-17)

De här två verserna sammanfattar hela Bibeln och även de häpnadsväckande saker som vi, enligt Jesus, skulle få se: att Jesus kommit för att rädda oss, genom att frikänna oss på domens dag och befria oss från den eviga döden.

Det här borde fylla oss med häpnad, för om vi läser Bibelns ord så anar vi allvaret (jag säger anar, eftersom jag inte tror att vi riktigt förstår allvaret), nämligen att vi är förlorade utan Jesus, för utan honom kommer vi att dömas rättvist, som vi förtjänar. Och det vore katastrof för oss allihop.

Men som det står i Psaltaren: ”Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Han går inte ständigt till rätta med oss, hans vrede varar inte för evigt. Han handlar inte mot oss som vi förtjänat, han ger oss inte våra synders lön. Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar han vår synd.” (Ps 103:8-12)

Det är så Gud är: full av nåd, full av kärlek och längtan efter att befria oss och ge oss livet tillsammans med honom. Det var därför Gud blev människa. Det var därför Jesus kom.

Jesus utför Guds vilja att rädda oss människor. Och detta verk fortsätter. Nu är det främst den Helige Ande som är verksam: Fadern, Sonen och den Helige Ande är en aktiv Gud som verkar mitt ibland oss idag, här och nu. Anden rör vid våra hjärtan och kallar oss till gemenskap med Jesus Kristus. Den helige Ande pekar på Jesus och på allt han gjort för oss på korset. Han påminner oss om de möjligheter som finns för oss idag.

För även idag kommer vi att häpna när vi möter Guds makt och härlighet. Gud verkar nu.

Men ofta har vi ett alltför kortsiktigt perspektiv. Vi är otåliga och vill att allt ska ske direkt, men Gud verkar på ett annorlunda sätt. Visst ger han oss bönesvar direkt ibland, men ofta är det ett skeende, en sakta förändring till det bättre, ett gradvis helande till kropp och själ.

Men vi kan vara säkra på att när vi tror på Jesus, när vi har överlämnat våra liv i hans hand, så verkar han i oss, så kommer han att leda oss, bära oss, slösa med sin kärlek och omsorg, förlåta och upprätta, ständigt vara närvarande i livets alla skiften, så att Faderns vilja blir tydlig och hans verk blir utfört.

Allt kommer inte att lösas här på jorden, men det har aldrig varit tanken. Allt kommer att fullbordas när vi kommer hem till honom i himlen, när allt förgängligt har försvunnit, när våra frågetecken bytts ut mot ett utropstecken, när vår bräckliga tro bekräftats, när hoppet förvandlats till visshet och Guds kärlek omfamnar oss. Då är vi, tack vare Jesus, fullkomligt befriade från döden och frikända i domen och vi kommer att häpna över hur evigheten strålar i all sin glans.

Det kommer att leda till det som avslutar dagens text: att all ära tillhör vår Gud – Fadern, Sonen och den Helige Ande.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016