Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


6:e söndagen efter Trefaldighet
Piteå kyrka
27 juli 2014
Tema: Efterföljelse
Text: 1 Kung 19:19-21


Det är väldigt populärt idag att prata om mentorer. Vi hör det i många sammanhang, allt från de stora företagen till skolvärlden.

Ordet "mentor" kommer från Homeros' klassiker "Odysséen" som skrevs runt 700 år före Kristus. Här berättas om hur Odysseus förbereder sig för det trojanska kriget. Under förberedelserna märker han att tronarvingen Telemachos inte har den kunskap och erfarenhet som krävs för att på egen hand regera landet medan han själv är borta i kriget. Odysseus vänder sig därför till sin vän Mentor som är en klok och engagerad människa. Mentor går med på att vara Telemachos handledare tills Odysseus återvänder från kriget.

Det är ursprunget och i dagens läge står ordet "mentor" för t ex en äldre och erfaren chef som på företagets uppdrag vägleder en eller flera yngre medarbetare i deras personliga och professionella utveckling.

Jag tror det är väldigt bra med mentorer. Det är faktiskt nåt som alla borde ha, nån att se och lära av, prata med, bolla tankar och idéer med och att få vägledning från. Jag tror att mentorskapet är nånting som vi borde utveckla inom kyrkan också. Men det återkommer jag till lite senare.

I den text vi läste nyss möter vi profeten Elia som fått uppdraget av Gud att smörja Elisha till sin efterträdare. Han går fram till Elisha och lägger sin profetmantel över honom. Denna mantel var gjord av hår och antagligen nåt som Elia var känd för. Den återkommer i alla fall vid flera andra tillfällen.  

På så sätt förstår Elisha att han är utvald. Lägg märke till att det, som så många gånger förr, är en helt vanlig människa som Gud kallar och utrustar. Kanske är det för att de är mer jordnära och inte anser sig vara för fina för att, som i Elishas fall, plöja med oxar. Det är i vardagliga och små förhållanden som vår trohet prövas.

Nåväl. Elia kastar sin mantel över Elisha. Denne får gå hem och ta avsked, men kommer sen tillbaka till Elia och det är här som mentorskapet inleds. Elisha får följa med Elia som hans tjänare, får se och lära och växer till i tro och ansvar. Nåt annat kan jag inte tänka mig, även om det inte står uttryckligen i de kapitel där de båda finns med.

Vi vet inte heller hur länge Elia fungerar som Elishas mentor, men det som däremot berättas är att när det är dags för Elia att tas upp till himlen, så följs de åt och Elia säger "Säg vad du vill att jag skall göra för dig innan jag tas bort från dig". Elisha sade: "Låt mig få dubbla arvslotten av din ande" (2 Kung 2:9.

Elisha hade alltså sett många märkliga saker hända och ville gärna axla manteln efter sin läromästare. Men det var en svår sak att be om. Svaret blev att om han fick se Elia när han skulle tas bort från honom, då skulle hans önskan bli uppfylld. Och så blev det. Elisha fick se "en vagn av eld med hästar av eld som och skilde dem åt. Och i en stormvind for Elia upp till himlen" (2 Kung 2:11)

Elisha blev även han en stor profet, fostrad av Elia till en stark tro och förtröstan på Gud, utrustad till en mäktig tjänst i Herrens namn.

Vi kan se en hel del paralleller med Jesus och lärjungarna. Där ser vi också ett mentorskap, där Jesus på olika sätt förbereder dem för att de senare ska bli stöttepelarna i den första kristna kyrkan. Det sker dels genom undervisning och dels genom att de helt enkelt får följa med Jesus och se honom ”in action".

När sen Jesus lämnar över stafettpinnen vid sin himmelsfärd så är de förberedda, nu behövde de bara invänta den helige Andes utgjutande på pingstdagen. Sen märker vi, när vi läser Apostlagärningarna, att de faktiskt, fyllda av den Helige Ande, gör samma underverk som Jesus hade gjort. Allt för att Jesu ord skulle uppfyllas. "Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större" (Joh 14:12).

På samma sätt tror jag att Jesus vill vara vår mentor. Han vill hjälpa oss på alla sätt att växa i tro och tillit, att växa som människor, i kyrkan och i vardagslivet. Vi får ta emot undervisning i Bibeln och genom andra kristna. Vi får prata med honom, lägga fram våra problem för honom och om vi är uppmärksamma så kommer vi att få vägledning, utan tvekan. Och jag är övertygad om att Jesus även vill låta oss vara med om fantastiska underverk, precis som i den första kristna kyrkans tid.

Jag tror att vi står inför en tid när under och tecken blir vanligare även i våra sammanhang. Men för det krävs att vi släpper vår feghet och inte längre står med mössan i hand. För "Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens." (2 Tim 1:7), som Paulus skriver i sitt andra brev till Timotheos.

Om du längtar efter mer av detta: se till att skaffa dig en mentor, en som varit med i olika sammanhang och fått förmånen att se hur Gud verkar idag. Denne kan då uppmuntra dig och vägleda dig, så att du, när tiden är inne, själv kan stå i Guds tjänst på även detta område.

Jag tror, som sagt, att vårt behov av mentorer inom kyrkan är enormt stort och jag skulle till sist vilja säga några ord om vårt gemensamma uppdrag.

Vi lever i en tid när många fler människor än vi anar söker Gud, söker efter en hållbar plattform för sitt liv. Och många är inte bara sökare, utan blir även finnare. Det kanske inte är samma tillströmning som under väckelsetiderna förr. Det kanske inte sker på samma sätt, men det är ingen tvekan om att människor runt i världen, även i vårt land och i vår egen stad, finner Jesus.

Men samtidigt finns det en stor vilsenhet, inte minst inom Svenska kyrkan. Detta är förödande. När vi själva har svårt att veta vad vi ska tro och vilken väg vi ska gå, hur ska vi då kunna ta hand om de som är nya i tron?

Vi behöver idag, mer än nånsin, stabila kristna som vill ta sitt ansvar och finnas till hands, personer som kan fungera som mentorer, som kan förklara när de inte förstår, som kan ge ett sammanhang till lösryckta upplevelser, som kan vägleda när det krånglar till sig, som kan lyssna, som kan ge råd och stötta på alla sätt, i samtal och bön.  

Jag tror att vi alla förstår vad mentorskapet kan betyda för vår församling, både för unga och gamla, både för de nykristna och för de som kommit lite längre. Och om inte annat: be för detta, be att det ska kunna komma igång och fungera. Jag tror att det kan bli en revolution och en styrka som kommer att bära mycket frukt.

Till sist vill jag läsa vad Paulus skriver i Kolosserbrevet om vad det hela handlar om, om själva målet för mentorskapet: "Kristus finns hos er, hoppet om härligheten. 28Honom förkunnar vi genom att vägleda alla människor och undervisa dem alla med all vishet för att kunna föra fram alla som fullvuxna i Kristus". (Kol 1:27b-28)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016