Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


5:e söndagen efter Trettondedagen
Piteå kyrka
9 februari 2014
Tema: Sådd och skörd
Text: Luk 13:22-30


Den här evangelietexten är verkligen inte enkel. Jag tror det är många präster och predikanter runt omkring i vårt land som verkligen har fått brottas den senaste tiden, både med texten, med Gud och förhoppningsvis även med sig själv. Det kanske bokstavligen har varit blod, svett och tårar.

Under mina egna förberedelser insåg jag plötsligt att det faktiskt är just blod, svett och tårar det handlar om.

 

Blod

Ja, nog handlar det om blod, för det är som sagt många av oss som stångar oss blodiga med den här texten. Det handlar om att många försöker ta sig in genom den trånga porten, men lyckas inte. Någon gång vid tidens slut kommer porten till himmelriket att låsas och några blir stående utanför. Det hårdaste är kanske orden ”Jag vet inte vilka ni är”. Det är så långt från den Gudsbild de flesta av dagens människor har, alltså den här leende, kärleksfulle, välkomnande Fadern som tar emot oss alla med öppen famn.

Jag tror inte alls att vi behöver avfärda den här bilden av Gud om ni nu inbillar er det. Nej, självklart gäller den fortfarande, både i våra liv och i denna text. Men vi kanske måste gräva lite för att kunna se det, förstå det och kunna ta det till oss. Och vi ska verkligen göra ett försök idag.

Men jag vill redan nu slå fast att vi inte klarar det utan den Helige Andes hjälp och vägledning. Det är alltför många gånger vi kämpar på i egen kraft, i vårt anletes svett, både att försöka förstå och att överhuvudtaget försöka nå Gud.

 

Svett

Det är just detta jag tror det handlar om för de som inte kommer in genom dörren till himmelriket. I egen kraft kan vi aldrig nå Gud, hur mycket vi än kämpar och svettas.

När Jesus talar om det här i texten är det, som så många gånger förr, först och främst fariséerna och de skriftlärde han riktar udden mot, de som förlitade sig på lagen och sin egen förmåga. Gör du rätt så förtjänar du en plats i himlen. Men vem av oss klarar det? Vi klarar inte av att hålla hela lagen. Vi kommer aldrig att förtjäna att komma in i Guds rike. Det är även här som alla världens religioner står och faller. Det finns bara en väg till Gud och det är genom Jesus Kristus. Det finns många vägar att gå på genom livet, men det finns bara en som leder ända fram, ända hem.

Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Jesus är vägen, den enda vägen, och han är porten, den enda porten, in till himmelriket. Visserligen säger Jesus att porten är trång, men det viktigaste är att den är öppen. Jesus är den öppna porten in till himmelriket.

 

Tårar

Då kommer vi till tårarna och det är nog här vi får det som allra svårast i våra grubblerier. Jesus säger: ”När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: ”Herre, öppna för oss! Så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. – Där ska ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna.”

Ja, inte är det konstigt om det blir gråt och tandagnisslan när man inser att porten är stängd. Den var öppen, in i det sista, men nu är det försent. Den kommer inte att öppnas igen och jag står utanför. Det verkar inte spela nån roll hur mycket man än försöker övertala och övertyga. ”Jag känner er inte. Jag vet inte vilka ni är”.

Vad kan det här betyda? Vad står det för?

Jag tror det handlar om avsaknaden av gemenskap. Gud längtar förstås efter gemenskap med oss, men den som väljer bort den möjligheten kan ju aldrig påstå att man har gemenskap med Gud, eller hur?

Det var här fariséerna och de skriftlärda föll. Jag tycker att några verser i Johannesevangeliets första kapitel uttrycker precis vad det handlade om: ”Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:10-12a)

De som inte tar emot Jesus, de som inte vill ha gemenskap med honom, kommer att stå utanför när porten stängs. Men lägg märke till att möjligheten finns för alla, för ”åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn”.

Den låsta porten tror jag handlar om att det finns en tidsgräns. Porten in till himmelriket står öppen. Ja, den är fortfarande öppen för oss, för dig och mig, för alla som vill komma. Men tiden är begränsad. Gud väntar in i det längsta för att så många som möjligt ska vända om och komma tillbaka till honom, komma hem till den öppna Fadersfamnen. Men det finns en gräns, när tiden är inne, när festen ska börja. Jag hoppas att vi alla tar vara på sin möjlighet.

Vi går vidare, för hittills har det bara handlat om vårt perspektiv, vår brottning, vår kamp: Blod, svett och tårar. Men nu är det hög tid att vända på perspektivet och se det från Guds sida.

 

Jesu tårar

Nu börjar vi bakifrån, med tårarna, med Jesu tårar. För tro inte att han helt kallsinnigt skulle låsa porten mitt framför näsan på de som av hela sitt hjärta längtar efter gemenskap med honom. Han längtar ju ännu mer efter oss. Jesus säger: ”Den som kommer till mig skall jag inte visa bort." (Joh 6:37b) Och självklart gråter Jesus för varje människa som avvisar honom, med en sorg som är långt djupare än när vi sörjer för olycklig kärlek. För oss gäller ju klyschan ”Mister du en står dig tusen åter”, men Jesus gråter för han vet att för oss finns det ingen annan.

Men det är ju dessa tårar av djupaste kärlek som också är drivkraften för allt som Jesus gjort för oss. Vi kunde höra dem redan i den gammaltestamentliga texten: ”Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag önskar inte den gudlöses död. Jag vill att han upphör med sina gärningar och får leva. Vänd om! Vänd er bort från era onda gärningar.” (Hes 33:11)

Det här är Guds vilja. Paulus uttrycker det också bra: ”[Gud] vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen”. (1 Tim 2:4) Det var därför Gud blev människa. Det var därför Jesus kom till oss. ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”. (Joh 3:16)

 

Jesu svett

Men det var inte lätt. Jesus fick verkligen kämpa. Som psalmen säger: ”Han gick in i din kamp på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. Han kände din puls. Han blev trött liksom du – och han älskade dig över allt” (Sv Ps 358:1)

Det är inte du som behöver svettas och göra jobbet för frälsningen. Det är Jesus som går in i den svettiga kampen. Han gör det för att återfå den nära gemenskapen med oss och denna kamp fortsatte ända till döden på korset. Kvällen innan, i Getsemane, hade Jesus sån ångest att han svettades blod. Och det var inte bara detta blod som rann under det kommande dygnet.

 

Jesu blod

Det är blodet som är nyckeln till den himmelska porten. Det är Jesu blod som öppnat vägen till himlen, till gemenskapen med Gud.

Paulus skriver: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror” (Rom 3:23-25a)

Vi är försonade med Gud. Jesu blod har öppnat porten till himmelriket och vi är alla välkomna dit. Nu gäller det inte bara det judiska folket som är förbundsfolket, utan alla vi som längtar efter Jesus. Som jag läste för en stund sen: ”Åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:12).

Så blir det som det står i slutet av dagens text: ”Människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike

Som psalmen säger: ”Så skynda fram, trots oväns hot, förrn porten sluten bliver, och kors och krona tag emot, som Frälsaren dig giver. O djup av nåd, min Gud, hos dig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig” (Sv Ps 223:3)

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016