Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


5:e söndagen efter Trettondedagen
Piteå kyrka
9 februari 2003
Tema: Sådd och skörd
Text: Matt 13:24-30


Jag minns när jag var barn och vi brukade åka till stugan i Granbergsträsk, nån gång på försommarkanten, för att sätta potatis. Det var mycket förberedelser, främst för pappa. Potatislandet skulle plöjas upp med traktorn, en gammal "Grålle", för att luckra upp jorden på djupet. Vidare skulle det gödslas och jorden skulle harvas för att vi skulle få en bra finfördelad yta så att man sen kunde så. Sen körde pappa upp ränder så att det skulle bli lagom avstånd mellan bänkarna.

Sättpotatisen hade plockats ur den mörka källaren några veckor tidigare och hade nu börjat gro. När allt var förberett hjälptes vi alla åt att sätta potatisen i jorden. När det var gjort lade vi jord över potatisen och sen fick de ligga i sina bänkrader och bara vänta på att vår Herre skulle sända lagom mängd regn och solsken för att det framemot hösten skulle bli en bra skörd.

En beskrivning som skulle kunna vara hämtad ur tidningen Land, eller hur?

Ondskans ursprung
Idag handlar det ju om sådd, växande och skörd, och om att ogräs har smugit sig in bland vetet. När Gud skapade världen sådde han givetvis bara god säd, dum vore han ju annars. Men, som Jesus säger i sin liknelse, "medan alla låg och sov, kom hans fiende och sådde ogräs bland vetet".

Detta förklarar ondskans ursprung för oss. Det är en fiende, Guds fiende och vår själafiende, som har sått detta ogräs. Vi vet inte hur det kunde vara möjligt, men det är ingen tvekan om att så har skett.

När vi ser oss runt i världen kan vi inte undgå att se all den ondska som spirar, ja, kanske snarare blomstrar med ohyggligt fula blommor. Nyheterna innehåller nästan bara ogräs: krig, svält, katastrofer, pedofili, knarkhandel, mord, lögner, svek och en massa annat. Ogräset växer till synes okontrollerat. Det invaderar oss, överskuggar allt annat och nästan kväver oss.

Och vi frågar oss: Gud, varför gör du ingenting? Ser du inte allt detta? Ser du inte att vi förgås? Gud, ta bort all denna ondska!!

Men om vi tänker efter lite. Om Gud skulle ta bort all ondska, hur skulle det då gå med oss? Om vi riktigt rannsakar oss själva: Är det inte så att även vi har mycket ogräs i våra egna liv? Om vi nu vädjar till Gud att ta utplåna all ondska, så måste han ju även utplåna mig. Okej, jag kanske inte dödar, langar sprit till ungdomar och säljer knark på skolorna, men jag har mycket annat ogräs, tydliga drag av att vara självisk, att inte helga vilodagen, att ha begärelse till min grannes villa och bil och mycket annat.

Men är det så farligt då? Jo, det är som Jakob skriver: "Den som håller hela lagen men överträder ett enda bud har brutit mot dem alla." (Jak 2:10) Även jag har del i världens bortvändhet från Gud. Om Gud ska ta kål på all världens ondska så måste han även ta kål på mig.

Guds omsorg om sin sådd
Men Gud är annorlunda. Han har sån omsorg om sin sådd. När tjänarna i texten frågar om de ska gå och rensa bort ogräset svarar han: "Nej, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset".

Gud har inte gett upp sin skapelse. Han har en plan som han till stora delar har genomfört. Han sände Jesus till världen som det ultimata bekämpningsmedlet mot allt ogräs och all ondska. Genom Jesu död och uppståndelse har ondskan bara en begränsad tid. En dag, när skördetiden är inne, kommer allt ogräs att rensas bort och eldas upp, och allt vete samlas i den himmelska ladan.

Allt är förberett genom Jesus Kristus, men nu är det växandets tid och Gud väntar för vår skull. Som Petrus skriver: "Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig". (2 Petr 3:9)

Det är ingen tvekan om att Gud lider när vi lider, att Gud förfasar sig över all den ondska vi människor kan hitta på, men Gud vill bevara varje vetekorn. När Gud ser ut över världens sädesfält ser han allt han har sått ut, ser varje litet spirande frö i människornas hjärtan. Detta vill han bevara och låta växa till skördetiden är inne.

Han vill låta det frö han har sått i ditt hjärta få fortsätta växa. Han vet vad du behöver och vill ta hand om dig. Han vill så gärna ge dig all näring du behöver för din yttre och inre människa.

Men Gud är samtidigt inte likgiltig för det ogräs som finns i ditt liv. Det finns saker som hindrar ditt växande. Med din tillåtelse vill Gud visa sin omsorg om dig. Han ställer sig gärna på knä i ditt livs trädgårdsland och tar hand om dig med förlåtelsens klohacka - ni vet det här lilla trädgårdsredskapet med tre böjda järnpinnar. Han gödslar, vattnar, rensar, stöttar - ja, inte ens det knäckta strået vill han bryta av (Jes 42:3).

Det är så Guds ogräsbekämpning ser ut just nu. Det handlar inte om flygplan som flyger över stora fält och sprutar giftigt bekämpningsmedel som visserligen är bra mot ogräs och ohyra, men knappast är speciellt bra för den goda grödan heller. Nej, det handlar om en otrolig omsorg om oss var och en, vare sig vi är ett litet frö, en spirande planta, ett växande ax eller ett moget vetekorn. Allt ligger i Guds hand, även om vi inte alltid förstår det.

Det innebär att vi kan lämna över allt detta med ogräsbekämpning till honom. Det utesluter i och för sig inte att vi reagerar mot ondskan i världen. Det ska vi göra! Men när det gäller andra människor, din granne, din chef, din make/maka, dina föräldrar eller barn, dina vänner, etc, kan du slappna av. Vi behöver inte längre - ja, ska inte - granska och döma andra. Det är inte vår sak. Vi får koncentrera oss på att sopa framför egen dörr, eller snarare "rensa i vår egen rabatt", helt enkelt göra oss tillgängliga för den gode Trädgårdsmästaren. Han har allt i sin hand och kommer, när tiden är inne, att bärga sin skörd.

Vi får be med Selma Lagerlöfs ord i boken Körkarlen: "Gud låt min själ komma till mognad, innan den bärgas"

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016