Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


5:e söndagen i Påsktiden
Malå kyrka
1 maj 1994
Tema: Att växa i tro
Text: Joh 16:5-11


Ni borde se krukväxterna jag har hemma. Det är ingen vacker syn. Vissa slokar och har helt tappat spänsten, andra har helt gett upp och väntar bara på sista sucken. Vad beror det på? Jo, givetvis har jag försummat dem. Jag har varit van att vattna en gång i veckan när jag bodde i lägenhet och nu verkar de behöva minst det dubbla. Sen borde jag ha planterat om dem, det har jag inte gjort på ett par år, och det innebär att vissa av blommorna har så lite jord att de knappast kommer att överleva. Dessutom skulle de behöva lite näringstillskott. Nej, man kan definitivt inte beskylla mig för att ha gröna fingrar.

Varför berättar jag det här mitt under en gudstjänst? Man kunde ju tro att vi kommit till "Trädgårdsdags". Jo, jag tror att det är precis så här för många av oss i våra kristna liv. Vi har försummat att vårda vår tro, därför är den lite slokande, kanske värre. Vi skulle behöva planteras om för att kunna hålla tron levande och för att kunna växa som kristna, växa i tro och ansvar. Jag lovar er att om jag inte gör nåt åt mina blommor hemma så snart som möjligt kommer de att dö och samma sak kommer att hända med vår församling: Vi måste låta tron få växa inom oss och i församlingen om vi inte ska vissna och dö.

Vi har inbyggt i oss att det här med Gud och kyrkan är jobbigt. Visst är det skönt att stanna av en stund, sjunga nån välbekant psalm, sitta av predikan, be en bön och sen gå hem igen, men så mycket mer blir det inte. Många går hit av gammal vana, utan att det egentligen betyder så mycket och det kanske inte får några konsekvenser i ens liv.

Okej, tron finns där, men det är som med mina blommor hemma. De kan vara hur fina som helst, men får de inte tillräckligt med näring och blir omplanterade, då kommer det att sluta i katastrof om vi inte gör nåt åt det.

I dagens text är lärjungarna ledsna, de förstår att Jesus ska lämna dem. De frågar sig inte ens vart han ska. De känner att allt som har byggts upp under de år de har varit Jesu lärjungar kommer att rasa ihop som ett korthus när han lämnar dem. Men då säger Jesus nåt obegripligt, men fantastiskt:
- "Det är för ert bästa som jag lämnar er"
- "Va, hur kan det vara bättre att Jesus lämnar oss ensamma?"
- "Jo, säger Jesus, om jag inte lämnar er, då kommer inte Hjälparen till er."

Jesus kom för att fullgöra ett uppdrag, befria oss människor, ge oss ett hopp om ett liv efter döden, och ett meningsfullt liv redan här på jorden. Detta uppdrag fullbordades när han dog och uppstod. Men Jesus var begränsad eftersom han var människa, han kunde inte vara överallt samtidigt om han inte for upp till Fadern. Det är först nu, uppstigen till himmelen, sittande på Faderns högra sida, som han kan fortsätta sitt verk bland oss. Han sände Hjälparen, den Helige Ande till oss för att vi ska kunna överleva som kristna. Andens uppgift är att i allt peka på vad Jesus har gjort för oss, visa oss att vår enda räddning och möjlighet att överleva som kristna är att hålla oss nära Jesus, nära korset, att gång på gång påminna oss om att vi själva kan inte hålla oss levande, att vi behöver ständigt komma till livets källa för att få näring för att kunna växa.

Den Helige Ande kom för att säga oss sanningen: sanningen om synden, rättfärdigheten och domen. Det är inte populära ämnen idag, men det är livsnödvändigt. Om vi inte förstår vilka vi är, och vem Gud är så kommer vi aldrig att överleva som kristna.

Många människor säger idag att vi måste sluta prata om människor som syndiga varelser, vi är tillräckligt nedtryckta som det är. Men vad är egentligen synd? Jo, synd är inte en massa syndiga tankar och gjorda eller ogjorda handlingar. Nej, synden är, säger Jesus: "De tror inte på mig". Synden i sig är otron, att inte vilja tillhöra Kristus, att inte vara med honom och leva i honom. Därför är syndens lön döden, ty evigt liv finns bara i Jesus Kristus, enligt Rom 6:23. Vi vill gärna tro att synden är våra orena tankar och onda gärningar, men Anden vill hjälpa oss att förstå att det bara är frukten av själva synden som är att vara vänd bort från Jesus. Det är denna genomgripande synd som ofrånkomligt leder till döden och evig förtappelse.

Men den Helige Ande vill också uppenbara för oss vår räddning, visa oss var rättfärdigheten finns, den enda egenskap som leder oss till himlen. Jesus sa att rättfärdigheten är att "Jag går till Fadern".

Det låter ju märkligt, är det det som är rättfärdigheten?? Jo, det handlar om att Jesus menar att när han har uppstått efter döden, då ska han stiga upp till Fadern i himlen och förenas med honom. Det är tecknet på att hans uppdrag är fullgjort.

Jesus är den ende som har varit rättfärdig, den ende som har klarat av att leva ett fläckfritt liv, därför har han tillträde till himmelen. Anden vill uppenbara för oss och påminna oss att det är bara de som håller sig till Jesus, som vill tillhöra honom som kommer att räddas. Som det står i Rom 4:24-25: "Vi ska räknas som rättfärdiga, ty vi tror på honom som från de döda har uppväckt vår Herre Jesus, som blev utlämnad för våra överträdelsers skull och uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull".

Det är bara den som är rättfärdig som får komma till himlen. Det är bara den som håller sig till Jesus och tror på honom som blir förklarad rättfärdig.

Den värld som vi lever i har fallit i synd. Den är vänd bort från Gud och vill inte ha med honom att göra. Djävulen härskar och det finns ingen återvändo. Djävulen, världen och hela dess anhang är dömda. De kommer aldrig att komma till himlen. De kommer att få leva en evighet skild från Gud, skild från den äkta kärleken, skild från godhet, frid, fred, glädje och ljus. Världen är dömd för att den inte vill ha med Jesus att göra.

Det är inte speciellt populärt att prata om synden och domen, men det är en del i sanningen, den sanning som den Helige Ande sändes för att uppenbara för oss. Sanningen är grym, men den visar också på möjligheterna. Anden visar oss på räddningen, den utsträckta handen som vill dra oss upp ur kvicksanden som obönhörligen drar oss ned i fördärvet. Det är Jesus som sträcker oss den hjälpande handen, vår enda möjlighet att överleva som kristna.

Den Helige Ande verkar bland oss idag och vill idag uppmana oss att växa i vår tro, att ta ett steg till i vår utveckling, att inte stagnera och vissna. Han vill omplantera oss och vår tro, ge oss ny näring och ny motivation att leva nära Gud. Livet är en kamp, men som vi läste i episteltexten: "Om någon bekänner att Jesus är Guds son, förblir Gud i honom och han i Gud" (1 Joh 4:15). Jesus gick till Fadern för att sända Anden till oss. Anden är Hjälparen, som genom att påminna oss vad synd, rättfärdighet och dom är, ska bevara oss i vår tro, och hjälpa oss att växa. Det är tröstens ord och det är hoppets ord. Anden vill ge oss ett liv som är fyllt av glädje och tillförsikt inför framtiden. Han vill ge oss näring så att våra kristna liv blir sprudlande och livaktiga igen, låta vår tro börja blomma som den vackraste krukväxten som vi nånsin kan tänka oss. Det är dagens glada budskap.

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016