Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


5:e söndagen i Fastan
Malå kyrka
9 april 2000
Tema: Försonaren
Text: Joh 11:46-57


Konfirmanderna har i veckan fått gå en påskvandring som genom diverse upplevelser skulle ge en större insikt om vad som hände under påskhelgen när Jesus avrättades på ett kors, men uppstod på tredje dagen.

I anslutning till detta fick de också se en musikvideo som handlar om det hemliga uppdrag som Jesus hade. Där beskrivs hur det kom en ung man som predikade på ett sätt som ingen hört förut. Varje ord tände en eld i människors hjärtan. Men vid sidan av stod den religiösa eliten och kände sig hotade. De såg hur deras grepp över folket försvann. De såg hur Jesus rev ut köpmännens bord i templet, hur han helade människor, till och med på sabbaten. De såg hur Jesus mötte människor med en enorm kärlek. Vissa tyckte att Jesus var helt ute och cyklade och att han borde dödas, medan andra prisade Gud för att han sänt ett hoppets tecken när det var som jobbigast.

Men ingen förstod att Jesu uppdrag var mycket större. Ingen kände till hans hemliga ambitioner att själv bli det offerlamm som försonar världens brott och synder genom att ge sitt liv på korset.
(”Secret Ambition” med Michael W. Smith)

Nej, ingen förstod att Jesus är Försonaren. När vi kommer till dagens text har Jesus nyss uppväckt Lasaros, sin vän, som legat död och begraven i fyra dagar. Reaktionen blev både och – vissa gick till fariséerna och skvallrade i stället för att bara ta till sig undret de sett, glädja sig och tro på Jesus, som andra gjorde.

Från den dagen var den religiösa eliten fast beslutna att döda Jesus, står det. Översteprästen Kajafas menade att det var bättre att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.

Han visste inte hur rätt han hade, för det är just detta som allt handlar om. Jesus tar på sig hela världens synder, dvs allt som du och jag har gjort och kommer att göra, allt som inte är Guds vilja, allt svek, alla lögner, alla misslyckanden, alla tillkortakommanden, allt fiffel, alla brutna löften, alla brott mot Tio Guds Bud, Gyllene Regeln och Dubbla kärleksbudet, all bortvändhet från Gud, all ovilja att följa Jesus, allt ont som vi gör mot våra medmänniskor och allt gott som vi inte gör – allt detta tar Jesus på sig på korset.

Jesus gör det av fri vilja. Han hade inte behövt göra det. Han är den ende genom världshistorien som inte har förtjänat syndens straff som enligt Guds ord är döden. Han är den ende som inte skulle straffas, men det är också därför som han kan bli försoningsoffret som upprättar relationen mellan Gud och människorna.

Som vi läste i Hebreerbrevet: ”En sådan överstepräst var det vi behövde: en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare, upphöjd över himlarna. Han måste inte som de andra översteprästerna dagligen offra först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv." (Heb 7:26-27)

En gång för alla. En gång för alla! – det är just vad det handlar om. Jesus dör i vårt ställe för att vi ska få leva. Eller som Kajafas sa: ”Det är bättre att en enda människa dör för folket än att hela folket går under”.

Johannes fortsätter: ”Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket, utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli ett”. Synden söndrar och splittrar, men Jesu kors samlar och förenar oss alla. Vi tillhör, genom dopet och tron, vår Herre, vi tillhör Kristi församling, vare sig vi är pingstvänner, missionsförbundare, EFS-are, frälsningssoldater, livetsordare, svenskkyrkkliga, eller vad vi nu är. När vi tillhör Jesus är vi försonade och får därför också leva i förlåtelsens helande verklighet.

Vi får ta emot Jesus, ta emot försoningen i våra egna liv. Vi kan bli hela inombords, men jag tror det är tre steg vi måste ta för att kunna uppleva Guds förlåtelse och upprättelse.

Det första steget är att sluta med våra ursäkter och förmildrande omständigheter och vara ärliga med vår synd. Det är först då Gud ta hand om den. Det andra steget är att höra evangeliet, det glada budskapet, och ta till oss detta att Jesus dog i vårt ställe. Det tredje steget är att sätta vår tro till Jesus, att ge vårt hjärta till honom, att leva med honom och låta hans död och uppståndelse prägla våra liv.

Till sist vill jag läsa några rader som den amerikanske pastorn och författaren Max Lucado har skrivit:

Du kan vara anständig. Du kan betala dina skatter och pussa dina barn och sova med ett gott samvete. Men utan Kristus är du inte helig. Så hur kan du komma till himlen?

Tro bara. Acceptera att allt redan är avklarat, det som Jesus gjorde på korset. Acceptera Jesu Kristi godhet. Överge dina egna strävanden och acceptera det han har gjort. Överge din egen anständighet och acceptera hans. Stå inför Gud i hans namn, inte i ditt eget.

Är det så lätt? Nej, det var ingenting som kan kallas lätt i detta. Korset var tungt, blodet var äkta, och priset var omåttligt. Det skulle ha gjort dig och mig bankrutta, så han betalade för oss. Kalla det enkelt. Kalla det en gåva, men kalla det inte lätt.

Kalla det var det verkligen är: Kalla det nåd.

[fritt översatt från “A gentle Thunder” av Max Lucado]

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016