Andaktsrummet:

[Predikan]

[Postillan]

[Predikoarkivet]

[Guldkorn ur Bibeln]

[Bibelord]

[Påskdramat]

[Vägen]

 

 

P o s t i l l a n

[Tillbaka till postillans huvudsida]


4:e söndagen efter Trettondedagen
Malå kyrka
1 februari 1998
Tema: Jesus är vårt hopp
Text: Jak 5:13-15


Ni har kanske tänkt på några ord som vi ber i vår överlåtelsebön. ”Du som tar till dig det svaga och skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl”.

Det är en passande beskrivning på oss människor. Vi är som bräckliga lerkärl, oerhört bräckliga, både fysiskt och psykiskt. Till och med den starkaste människa kan brytas ner bara på några månader i sjukdom.

Inte ens en kristen går säker. Gud har aldrig lovat oss evig hälsa här på jorden, men han har å andra sidan lovat att alltid vara med, i sjukdomar, i lidande och död och han visar inte bort en människa som kommer till honom i bön.

När Jesus möter människor vittnar evangelierna om vilken stor omsorg han har just om de som är sjuka. Vi läste nyss om den sjuke mannen vid Betesdadammen. Jesus såg mannen, pratade med honom och fick veta att han varit sjuk i 38 år. Jesus frågade om han ville bli frisk – och det är ju klart att han ville det. Mannen kände nog inte till Jesus och den möjlighet som finns hos honom, så han börjar han tala om en sak som jag tycker är väldigt vanligt idag också:

Det var nämligen så att denna damm ansågs ha en helande kraft när vattnet började svalla, men det var bara den som först kom sig ner i vattnet som blev frisk. Den här mannen hade aldrig nån chans att hinna ner pga sin sjukdom, men han levde på hoppet.

Det är oerhört vanligt idag att vi tar omvägar till hälsa. Många förlitar sig helt på homeopater och alternativmediciner och allt vad det kan heta. Det är väl möjligt att det kan hjälpa dem, men samtidigt är det en omväg: Varför går vi så sällan direkt till Jesus? Han har ju makten att hjälpa, förmågan att göra en människa frisk, eller hur?

Jag tycker att den normala vägen borde vara att först vända sig till Jesus i bön. Nu menar jag inte att vi ska sluta gå till läkare – inte alls – för de står i Guds tjänst, men gå först till Jesus. Bönen är inte en sista utväg när allt annat misslyckats!! Bönen är det första vi ska ta till. Guds kraft är oändligt mycket större än vad mänsklig kunskap är.

Det är just detta som dagens episteltext handlar om, att vända sig till Jesus. ”Är någon sjuk ska han kalla till sig de äldste i församlingen och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk.”

Det är Guds löfte och ett av de mest fascinerande bibelorden som finns. Det förstärks också av många av Jesu ord: ”Vad ni än ber om i mitt namn ska ni få”. Tänk vilket löfte! Det är också ett löfte som vi så sällan använder oss av. Vi kanske ber lite lamt, men det är ju alltför sällan vi tar Herren på orden. Varför skulle Jesus ha sagt en sån här sak upprepade gånger och uppmanat oss: ”be i mitt namn – ni ska få det” om han inte menar det?

Kalla därför till dig de äldste i församlingen, dvs församlings-ledningen, t ex jag, Birger eller nån ur kyrkorådet, så får vi smörja er med olja och ber för er. Då har vi ju Guds löfte att du ska bli frisk, inte därför att vi skulle vara speciella människor, inte för att oljan automatiskt skulle ha nån magisk kraft, utan därför att vi tar honom på orden, vi ber i tro, dvs litar på att Jesus har makten att hjälpa. När vi gör så har vi gjort vad vi har kunnat, vi har lämnat dig i Jesu händer och då är det upp till honom vad som händer. Makten, all makt, ligger hos Jesus.

Ett par ord om oljan: Oljan står i bibeln för att vara ett läkemedel, se till exempel berättelsen om den gode samariern som smorde den slagne mannens sår med olja. Oljan är också en symbol för den Helige Ande. Oljan är alltså ett läkemedel i den Helige Andes tjänst. Men det är inte oljan i sig som botar, utan det är Jesus själv genom den Helige Ande – det är viktigt att komma ihåg.

En gång i min ungdom bad jag en präst smörja mig med olja för att jag skulle bli botad från min stamning. Jag visste att Gud kunde göra mig frisk, men jag blev inte det. Då började jag fundera så här:
• Gjorde vi på fel sätt? Näe… vi smorde med olja och bad…
• Bad vi på fel sätt? Näe… inte det heller.
• Var det fel på oljan? Näe, det var olja – det står inget om vilken typ av olja…
• Berodde det på att jag brast i tro, att jag inte hade tillräckligt med tro? Näe, jag litade på att Jesus skulle kunna bota mig – dessutom står det att det är förebedjarnas bön i tro som ska rädda den sjuke.
• Var det alltså prästens fel? Näe, även han litade på Jesu makt att hjälpa. Vi gjorde alltså det vi skulle: vi tog Gud på orden, vi smorde med olja och vi bad i tro, dvs lade allt i Jesu händer.

Men jag blev inte frisk!

Då är det väldigt lätt att avfärda allt – Undrens tid är förbi. Jesus har inte makt att göra under längre. Men så är det ju inte. Vi hör många rapporter om människor som blir friska i Jesu namn, men varför händer det då så sällan hos oss?

Jag tror att det beror på att vi inte räknar med Jesus, att vi tar omvägar, som jag nämnde tidigare, och att vi ofta har för bråttom. Vissa saker måste ta tid, inte för Guds skull, utan för vår skull, för att vi ska vara mottagliga. Och inte minst: Vi är inte uppmärksamma på bönesvaren. Gud har allt i sin hand och har överblicken. Han vet vad som är bäst för oss och han vill också ge oss det.

Jag blev inte botad den där gången… men jag fick nåt annat: Jag fick kraften att leva med mitt handikapp. Det tog visserligen några år, men jag byggdes upp inuti så att jag kan leva med detta och har fått många andra välsignelser som mer än väl kompenserar detta.

Det är viktigt att komma ihåg detta: alla blir inte friska, men Jesus struntar inte i dig. Han vill ge dig det bästa han har. Den ordagranna översättningen från grekiskan betyder: ”Trons bön ska frälsa den som är sjuk och Herren skall resa honom upp”. Vad betyder det? Jo, det kan betyda att den sjuke reser sig upp och är frisk, eller också, om det är Guds plan – att han inte blir frisk, utan i stället får stå upp till det eviga livet – och det är ju verkligen inte det sämsta!!

Nu vet jag att det här blev en lång predikan men jag tycker ändå det är viktigt att poängtera att många människor har blivit friska genom förböner. Det finns säkert många av oss som blivit det och kanske även efter att ha blivit smorda med olja enligt Jakobs brev.

Det har jag själv varit med om. Vid ett tillfälle, det var en fredagskväll, hade jag legat sjuk flera dagar i en svår förkylning och problemet var att dagen efter var det konfirmation. Jag hade hjälpt till i en konfirmandgrupp i Lycksele och hade en viktig uppgift vid själva konfirmationshögtiden. Jag insåg att jag inte skulle hinna bli frisk och det insåg även prästen jag jobbade med, så han tog med sig oljeflaskan och kom hem till mig. Han smorde mig med olja och bad en enkel bön – och på morgonen var jag i alla fall så frisk att jag kunde vara med och fullgöra min uppgift – mot alla odds.

Ett annat exempel är en bekant som var otroligt känslig för ammoniak. Så fort hon kände ammoniaklukten fick hon svår astma. Men även hon blev helad… men hon litade inte riktigt på det här, så hon var tvungen testa. Hon gick till affären och tog ner en flaska med värsta sorten från hyllan, öppnade och tog sig en rejäl sniff… och ingenting hände!! Hon var botad… i Jesu namn.

Jesus har makt att hjälpa och bota även idag. Glöm inte det och gå inga omvägar! All ära tillhör vår Frälsare!

 

© Sven-Bertil Grahn 1999-2016